Tidningen Energi 1
Med ny agenda i politiken Efter ett år på sin pos
t har energi- och näringsminister Ebba Busch ruskat om rejält i energipolitiken. Högsta prioritet är att få igång ny kärnkraft och att bygga ett stabilt elsystem i takt med industrins omställning. Men det finns onekligen många utmaningar på vägen – hur ska hon hantera dem? TEXT: JOHAN WICKSTRÖM FOTO: MIKAEL GUSTAVSEN N är Ulf Kristersson presenterade sin nya regering den 18 oktober 2022 var det kanske några som höjde på ögonbrynen kring valet av närings- och energiminister: Ebba Busch. Kristdemokraternas paradfrågor har ju historiskt varit vård och omsorg och tidigare partiledaren Göran Hägglund var socialminister under sina år i regeringen. Men för Ebba Busch var det helt självklart att ta sig an detta nya så kallade superdepartement, det var ju dit hon ville. – Energi har varit min passion sedan jag var liten. Jag har ett genuint intresse för de här frågorna: vad som gör att ett land fungerar och att jobb skapas. Det är nåt mystiskt med nåt som kommer ur två hål i väggen och som nästan är lika viktigt som syre, säger Ebba Busch när vi ses i departementets lokaler i centrala Stockholm. Just energi har ju också varit ett av den nya regeringens viktigaste områden, vilket inte minst syns i Tidö avtalet, som styr en stor del av regeringens arbete. Och Ebba Busch har fått känna på hur det är att vara i hetluften, inte minst under debatterna kring de olika elstöden. Hur har du upplevt ditt första år på posten? – Energifrågan har ju – näst efter Natointrädet – varit den hetaste frågan det senaste året, så det har varit lite utsatt ibland. Men jag är som sagt lite nördig när det gäller energisystemets funktion och har skinn på näsan och jag vet vilken agenda vi kom in på, säger Ebba Busch. – Bortom det mediala ljuset har det skett ganska radikala saker angående prioriteringen av elsystemets förmågor och prestation. Vi har skiftat fokus från att diskutera kraftslag till leveransförmåga. Som utomstående betraktare kan man dock konstatera att ett kraftslag ändå fått extra utrymme i regeringens retorik: kärnkraften. I Tidöavtalet dominerar punkterna om kärnkraft i energidelen. Och under sitt första år har regeringen kunnat bocka av en hel del av dessa punkter, till exempel att regeln om begränsningen av antalet reaktorer och platser tagits bort och att det energipolitiska målet ändrats från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Kärnkraften har en central roll för att klara målet om en fördubblad elanvändning till 2040, i regeringens vision, eftersom man menar att den stabila baskraften är nödvändig för att balansera den ökade andelen väderberoende kraft. I augusti sa Ebba Buschs regeringskollega, klimatminister Romina Pourmokthari, att Sverige skulle ha tio nya kärnkraftsreaktorer till 2040 – ett uttalande som departementet sedan backat från. Ebba Busch vill inte göra några liknande utfästelser. – Det går inte att säga när vi får nya reaktorer, men jag hoppas att vi ser grunden till dem under denna mandatperiod. Vilken typ av kärnkraft tänker du på främst? – Det är mest logiskt med konventionell storskalig kärnkraft. Det är det som Sverige kan och det är så vår infrastruktur är byggd. Men jag hade de små modulära verken (SMR) i bakhuvudet när vi lyfte förbudet om antal reaktorer och antal platser. Ska staten stödja dessa nya verk i så fall? – Det finns ett stort stöd för kärnkraft nu och TIDNINGEN ENERGI NR 3 2023 15