Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Innehåll
Friluftsliv Brev
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Johanna Davidsson
nyfiken på // johanna davidsson Noggrannhet med u
trustning, mat och vila är a och o för att lyckas med en lång ensamexpedition. B ilden många har av en polarfarare är vanligtvis en stor och stark man, lite bister och sammanbiten, med is i skägget och några extra kilo runt magen – åtminstone i början på turen. Och sedan möter man Johanna Davidsson, med glittrande ögon, liten och charmig, visserligen stark, men i total avsaknad av is i skägget och extrakilon runt magen. Och hon är vår allra mest framgångsrika polarfarare, världsrekordhållare som hon är. Om man nu kan prata om rekord som framgång i de här sammanhangen. – Det där rekordet, det är lite dubbelt. När jag gav mig iväg fick jag frågan av en annan kvinna om jag gick för det kvinnliga världsrekordet. Jag hade inte ens tänkt på det, jag ville tvärtom vara ute så länge som möjligt och njuta av turen varje dag, så jag svarade nej. Men någonstans i bakhuvudet fastnade frågan och ungefär halvvägs märkte jag att de där 39 dagarna var möjliga att nå, så då fick idén fäste och hornen började växa ut. Jag kände att jag ville prova om det gick. Och visst gick det. På julafton 2016 nådde Johanna Davidsson sydpolen efter 39 dygn och 23 timmar, som den snabbaste kvinnan genom tiderna. Men det kostade på. – Att genomföra en lång tur av det här slaget kräver mycket disciplin, att varje dag gå de planerade kilometrarna, att inte ta en sovmorgon bara för man har lust eller känner sig lite trött, att hålla ordning på sina prylar och äta i tid. Men det kräver också vila och återhämtning enligt schema. Just återhämtningen fick jag tumma på de sista dagarna för att hinna fram. Och det kändes verkligen. Det gjorde skillnad att hoppa över den där sista vilodagen jag egentligen hade behövt och de sista dagarna fram till sydpolen fick jag slita. Men inte mer än att hon när hon kom fram kunde njuta av ett litet julbad och julmat tillsammans med de turister och forskare som fanns på plats. Fast helt klar med sitt äventyr var hon inte när hon nådde polen. – Jag skulle ju tillbaka också, och det gjorde de där sista lite plågsamma dagarna helt okej ändå. Jag visste ju att jag skulle få de där njutardagarna med medvind och nedförsbacke och tältmys på vägen tillbaka. Tillbaka till startpunkten använde Johanna sin kite, samma färdsätt som hon och systern använt när de 2014 korsade Grönland tillsammans. – Det var ju en stor skillnad den här gången, att jag skulle vara ensam på turen. En sådan lång ensamtur hade jag inte tidigare gjort. Egentligen har jag sällan turat ensam, jag gillar att göra sådant tillsammans med kompisar. För att testa hur det kändes att vara ensam under längre tid gav sig Johanna före sydpolenexpeditionen ut på en tur med skidor, tält och pulka på Finnsmarksvidda i Norge. »Även om man är ensam, eller kanske just därför, är det viktigt att vara noga med vad man tänker och säger. Att inte börja svära och leva om när saker strular eller går sönder, inte tillåta hjärnan att gå in i negativa tankemönster.« 22 friluftsliv#2–2018
Friluftsliv Lovisa Larsson
Friluftsliv Mat i kajak
Friluftsliv Upptäck MTB
Friluftsliv Festivalsommar
Friluftsliv Landskamp
Friluftsliv Drickbart vatten?
Friluftsliv Upplev orkidéer
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet