Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Innehåll
Friluftsliv Brev
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Johanna Davidsson
Friluftsliv Lovisa Larsson
nyfiken på //lovisa larsson En uppvisning i pannk
aksgräddning. All mat lagades över öppen eld. foto: lovisa larsson en. Men man upplever det inte så när man är mitt i det. Det hör till, att saker tar tid, att vattnet är kallt, säger Lovisa. Turens enkla tillvaro och stundtals hårda villkor gjorde att Lovisa kände sig närvarande. – Det är det största jag har med mig hem. Närvaron! Färdkänslan, man är här och nu. Det man gör räcker till. Det är skönt att vila i det. Det har varit min stora utmaning efteråt, att hitta öarna av färdkänsla och behålla dem i vardagen. Det är så lätt att dras med i karusellen, man ska köpa grejer och vara på sociala medier och hänga med. Men jag har insett att det inte är viktigt, menar hon. Vildmarksfärden gav Lovisa mer självförtroende då hon påmindes om att hon klarar av de krav ett hårt uteliv ställer på en. Den gnagande känslan av att klanka ner på sig själv försvann. – Jag lärde mig också hur viktig den sociala biten är. Vad man säger eller inte säger till någon, för att undvika konflikter. Och att inte lägga energi på att lösa andras problem, det kan jag annars vara bra på, säger hon. »Det är det största jag har med mig hem. Närvaron! Färdkänslan, man är här och nu. Det man gör räcker till. Det är skönt att vila i det.« Så här genomfördes expeditionen • Äventyret genomfördes som en del i Expeditionskursen på Sjöviks folkhögskola. Det förbereddes under två års tid. • Gruppen startade den 12 juni från Kalmar, körde upp i två bilar med släp till Kalmakaltio, startpunkten i norra Finland. • Alla kanoter, utrustning, tält och nästan all mat hade de med sig hemifrån. • De ställde av en bil i Kirkenes i norra Norge, sedan tog de hjälp av ett turistföretag, Luonto Loma, i Saariselkä som körde ut gruppen, kanoterna och all utrustning efter att de hade ställt av den andra bilen. • Efter sex veckor, den 25 juli, avslutades färden i Nitsijärvi (en liten sjö intill Inarijärvi). De fick hjälp av ett par snälla föräldrar med logistiken kring hemresan då de hämtade bilen i Kirkenes. • En av kanoterna hade de själva byggt, två var lånade från skolan och så hade de även en solokanot med. • De använde dukade träkanoter (kanadensare). De är lättmanövrerade och tåliga, kan ta mycket stryk utan att gå sönder. Går de sönder kan de lagas ute på turen, vilket inte är fallet med kanoter i aluminium eller plastfiber. • Gruppen hade med sig mat de torkat själva, mycket vegetariskt och grönsaker. Pasta, mjöl, havregryn tog de med sig och det fiskades en del. På väg upp inhandlades 10 kg smör som förvarades i en hink med lock. De provianterade halvvägs. Kanotfärden genomfördes som en del i en Expeditionskurs som Lovisa läste på Sjöviks folkhögskola. I höstas redovisade de äventyret. Gruppen gjorde en utställning, reste de tält som de sovit i, visade hur kanoterna såg ut och vilken utrustning som de hade haft med sig. Under turen bar Lovisa en rutig flanellskjorta, sliten och köpt begagnad. Under färden blev den lappad och lagad åtskilliga gånger. När hon kom hem stoppade hon ner den otvättade skjortan, använd sex veckor i sträck, i en plastpåse och knöt om. En souvenir från livet i vildmarken, som modiga åhörare på redovisningen kunde lukta på om de ville. Om man vågar öppna påsen känner man doften av rök. Rök, färdkänsla och vildmark. 32 friluftsliv#2–2018
Friluftsliv Mat i kajak
Friluftsliv Upptäck MTB
Friluftsliv Festivalsommar
Friluftsliv Landskamp
Friluftsliv Drickbart vatten?
Friluftsliv Upplev orkidéer
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet