Seved Wiklund LEDAREN och nu sittande på din stol
ryggsäck där termosen, smörgåsarna är nedpackade. Fullt fokus Det är inte alla som får möjligheten att samlas och umgås med natur, hembygd och vänner! Du njuter, du känner dig lugn, kroppen och huvudet går ner i varv för att snabbt som tusan kicka igång om något skulle dra till sig din uppmärksamhet. En rapport på radion att din kamrat sett eller hört något intill dig. Ännu lite intensivare spänning. Kanske, kanske ... Ett skall kommer, två, tre, det är igång, whoow. De drar sig mot ditt håll. Ett ljud, en rörelse, vad är det? Du sitter absolut tyst och still. Inget kan få dig att avslöja dig innan det är dags. Lite mer, ser en skymt, det drar sig mot min passgranne ... vänta nu, det kommer tillbaka... Full fokus. Inget av de vardagliga bekymren och åtaganden har funnits med dig. Du har varit här och nu. Några sådana dagar om året ger kraften och energin tillbaka för många, många andra dagar, veckor och månader. En rikedom att samlas kring jakten Mitt typiska pepsnack med barnen när de var mindre var att de ska vara glada att de har föräldrar som tycker om dem, för det är inte alla som har det (mindre är barn alltid i sina föräldrars ögon, så fortsätt att tala om för dem att du tycker om dem). På samma sätt får man tänka om den rikedom det är att kunna gå ut med vänner i skogen, resa hem till sina hemtrakter som man flyttat från på grund av jobb, studier, kärlek med mera och återigen få samlas kring jakten. Umgås med vår natur, vår hembygd. Det är inte alla som har eller får den möjligheten. Det kan vara den största önskan många har men av olika skäl är det svårt. Bjud med någon, gör det inte märkvärdigt, drick kaffe och varmchoklad, grilla en korv, lyssna, se och kanske få ta med ett vilt hem att tillaga senare under året och få återuppleva den goda stunden att vara här och nu. Du blir aldrig för gammal Jag tar tillfället i akt och delar med mig av två händelser som kommit mig till livs, berättelser som beskriver det bästa med jakten, naturen och dess gemenskap: Den första handlar om mannen som avvecklat sina vapen då han inte skulle jaga mer, då han enligt honom själv, kommit på ålderns höst. Efter tio år återigen skaffar han sig ett gevär med motivet att orken finns där (om inte som en trettioåring), huvudet är med, skjutproven klaras med lite träning. Tillsammans med längtan att komma ut i skogen med något annat än bara kaffepannan övervanns han tanken 4 JAGUARMAGASINET.SE | NR.9 ÅR 2019