Bumsen 1
TRÄFFREPORTAGE I S:T OLAVS DÄCKSPÅR guide. Kvälle
ns mål var att få lite mat i magen och diskutera hur det gått. Gert kortare diskussion så var många inne på att tiden på året borde ändras. Det hade nog varit bättre att lägga turen i juni månad. Så vi enades om att dag ett skulle vara två dagar så att man kan ströva omkring lite i Trondheim. Start 09:00 följande morgon, Gert med sin erfarenhet guidade oss ut ur storstaden Trondheim. Delmålet var att korsa gränsen vid Funäsdalen. Vägarna i österled var härligt kurviga asfaltsvägar med några få inslag av grus. Inslagen av vackra forsar och fall avlöstes av blev lite småkyligt men vi var å andra sidan 920 meter över havet. Gränsen passerades och turligt för oss hade Fjällnäs Hotell öppet. En gudomligt god broccolisoppa med nybakat bröd serverades. Här kunde vi åter få värme smakade utsökt och sen så satt vi åter på våra motorcyklar. Efter ett par mil på asfalt så svängde vi åter norrut. Nu skulle vi köra på mot Flatruet. Enligt utsago skall Flatruetvägen vara Sveriges högst belägna väg. Vi stannade på Flatruet med en liten paus för att föreviga stunden. ”Borta var den potthåls-liknande ytan som tidigare benämndes allmän väg” ta asfaltvägen via Ljungdalen och vi fortsatte till Flåsjödammen där vi åter fann det välsignade underlaget grus. Här lämnade Glenn oss för att åka på jobb. Vi andra gjorde nu ett tappert försök till att åter komma in på rutten men då vägen inte var plogad. Då klockan åter gick fortare än väntat så frågade Gert grusvägarna han hade planerat in eller riksväg 315 till Östavall. Gruppen sa 315:an. När vi svängde in på den så blev vi åter positivt förvånad. Sträckan Klövsjö - Rätan var uppriven. Bara Gert tar sig en stor kall vatten på högfjällshotellet Fjällnäs. härlig grus. Borta var den potthållsliknande yta som tidigare benämdes faltsväg. Där mjuka härliga kurvor åter förtrollade sällskapet i sin jakt på mil mot Sundsvall. Strax norr om Östavall svängde vi av Riksväg 315 och gruppen delades upp. Gert skulle hem och få fredagsmiddag och Sören tog sikte mot Hammarstrand. Vi tre som var kvar satte kursen mot Ånge där riktningen justerades att gå södra vägen om Ljungan. Enbart sju mil kvar. Rutten gick efter vägar. Vi stötte på ett mjukare parti och en F 800 gick omkull utan skada på föraren i fråga. Efter ytterligare tre kilometer så var vi i Vigge där vi åter var på större grusvägar. I Matfors klev även jag av. Min hustru hade kommit ut med en P-öl som jag hade svårt att motstå. Nu återstod Kent och Folke. Kent hade sin GPS inställd på Big Boy och ett superskrov och Folke skulle till Norra Bergets vandrarhem i Sundsvall. Alla äventyrsresor har tyvärr ett Ett litet stopp på Tydalsvägen 920 meter över havet. 32 slut. Även denna test version av Gerts version av St Olavsleden. Jag tror att bättre version så håll utkik efter den på hemsidan.