STT 1
Nr 4 torsdag 24 januari 2013 STT Svenljunga • Tra
nemo • Ulricehamn TRANEMO STT 13 Succé på Tranängskolan för Ung utan pung TRANEMO Ung utan pung är teaterensemblen som tog Tranängskolans elever med storm. De bjöd på en fartfylld och lättrelaterad show som ledde till mängder av skratt. De skildrade på ett lättförståeligt sätt, de problem dagens ungdomar dagligen utsätts för i våra sociala medier, facebook, instagram och twitter. Reportage från STT:s UNGDOMS REPORTRAR ”Ung utan pung” är en teaterensemble som funnits sedan 80-talet och som genom satir, musik och sketcher förmedlar små och stora problem. De riktar sig till olika målgrupper, allt ifrån förskolelever ända upp till gymnasieelever. Föreställningen finansierades av Fritid, folkhälsosamordnaren, sociala stödteamet och skolan. Just den föreställning som Tranängskolans elever fick se hette ”<3 mig” (hjärta mig). Showen tog upp mobbning genom sociala medier, att leva sitt liv genom en dator eller en telefon och riskerna med att lägga ut för mycket information på internet. Lätt att missförstå De visade även hur de olika problemen kan tolkas från person till person och hur lätt ord kan missförstås. Eleverna hade lätt att känna igen sig själva i teatern, då skådespelarna refererade till populära youtube-klipp, ungdomliga uttryck och drev med stereotyperna som återfinns på Facebook och Instagram ”<3 mig” spelades av fem unga, sprudlande och engagerade människor som verkligen brinner för teaterlivet. Det krävs otroligt mycket arbete för att genomföra en föreställning men de tycker helt klart att det är värt varenda minut när de får en fantastisk respons från publiken. Engagera alla De vill engagera alla som sitter i publiken, även de som sitter längst bak och vid en första anblick verkar ointresserade. Denna teaterensemble består av ett antal skådespelare som sätter upp ett flertal föreställningar. Förutom ”<3 mig” finns det även ”Puss och snusk”, om sex och samlevnad, ”Det suger”, om droger och alkohol och ”Chilla eller tjalla”, om civilkurage, lag och rätt. De spelar vanligtvis två shower per dag, alla vardagar i veckan. Ung utan pung kan man ”gilla” på facebook och även besöka deras hemsida, www.ungutanpung.se På deras facebooksida har några av Tranängskolans elever lämnat kommentarer om vad de tyckte om föreställningen. Några kommentarer är: ”Den bästa teatern jag har sett!!!!” ”Nice föreställning! :D äntligen en bra föreställning i skolan” ”Legendarisk teater! ROFL” Efter föreställningen var ungdomsmottagningen och kyrkan med på uppföljningen ute i klasserna. UNG UTAN PUNG. Teatergruppen som lyfte frågorna om hur unga agerar på sociala medier. Från vänster: Jesper Gester, Agnes Persson, Linn Malmvärn, Minik Daorana, Lisa Hu Yo. FOTO:LOIS ORRE LOIS ORRE UNGDOMSREPORTER ARVIDSSON UNGDOMSREPORTER LINNEA ANDRA PERSPEKTIV. Minik och Jesper visar ett annat perspektiv på ”intranätet” Skönlitterär debut för 92-årige K G Junhall SKENE/NITTORP Karl-Gustaf Junhall, uppvuxen i Nittorp, har skrivit flera släktforskaroch bygdeböcker förut, men med Drömmaren Karl-Henrik Amadeussons revansch, gör han skönlitterär debut. SAMARBETE RÄCKTE LÅNGT. De 26 barnen på Villerkulla i Grimsås har påtat på bra, vilket framgår av den här bilden. Efter tre månader räckte påten ända från fritidshemstrappan till cykelparkering, ungefär 86 meter. Det var starkt jobbat! Villerkulla kan konsten GRIMSÅS Hur långt kan vi påta? Den frågan ställde sig barn och fröknar på fritidshemmet Villerkulla i Grimås. Och svaret var, skulle det visa sig, riktigt långt. Faktiskt så långt som från fritidstrappan till cykelparkeringen. En sträcka inte mindre än 86 meter! Tanken på att påta och det långt uppkom när personalen vid Villerkulla och personalen på Ambjörnarps fritidshem träffades för att diskutera sina respektive verksamheter. – Vi blev inspirerade av dem, berättar Pia Larsson, förskollärare på Villerkulla. Projektet inleddes, fortsätter Pia, med att vi diskuterade hur långt vi trodde vi kunde ”påta”. Vi kom då överens om att vi skulle sikta på att allas sammansatta ”påt” skulle räcka från fritidstrappan till cykelparkeringen. Sagt och gjort. Nu var det bara att sätta i gång. En grupp barn mätte upp sträckan med en GPS. Det visade sig att det mellan trappan och parkeringen var cirka 86 meter. Vid den första mätningen av påFOTO: PRIVAT Gemensam påt räckte från trappan till cykelparkeringen Blev inspirerade tarna hade de engagerade deltagarna nått 17,5 meter och tre veckor senare ungefär 56 meter. – Därefter hamnade ”påtandet” lite på is och vid vår mätning förra onsdagen hade vi nått 76,75 meter. Men det konstiga var, säger Pia Larsson, att vår långa påt räckte från fritidstrappan till cykelparkeringen ändå! Projektet var i hamn. Sammanlagt har det varit 26 barn som hjälpts åt. Längderna på påtarna har varierat från 8 centimeter till 13,04 meter. Sammanlagt pågick projektet i ungefär tre månader. PER-OVE STÅHLBRAND När boken tar sin början är huvudpersonen Karl-Henrik fyra år och på födelsedagskalas hos sin ett år äldre kompis Robert, där han för första gången blir medveten om den skrämmande upplevelsen att blir kallad för öknamn. Berättelsen tar sedan läsaren med genom Karl-Henriks uppväxt och utveckling. Från den lille fyraåringen till skolgrabbens och ynglingens tankar, funderingar och erfarenheter, på väg mot vuxenlivet och sitt livs revansch - studentexamen som Hermodsprivatist. Dikt och verklighet Platsen för handlingen är Elmserbo, en fiktiv ort, men som bär tydliga likheter med det Nittorp, där Karl-Gustaf själv växte upp. – Ja, där finns stora likheter, man kan väl säga att 50 procent av boken är självupplevd och 50 procent är dikt, säger Karl-Gustaf. Karl-Gustaf föddes år 1921 i Hössna församling, men kom som fyraåring till Nittorp. När KarlGustaf var nio år byggde föräldrarna Åvik, i vägkorsningen i Nittorp, där man både drev lanthandel och hade sin bostad. – Man kan väl säga att jag bodde kvar i Nittorp ända till 1948, alltså tills jag var 27 år. Precis som bokens Karl-Henrik, tog Karl-Gustaf studenten 1943. Det var mitt under kriget och många var inkallade. KarlGustaf erbjöds ett lärarvikariat i Remmabo skola, som sedan följdes av ett nytt i Dalstorp. Efter en tid som volontär på Borås Nyheter och militärtjänst, kom Karl-Gustaf tillbaka som lärare i ett år i Nygårdens skola i Nittorp. – Sedan sökte jag till lärarutbildningen i Karlstad och var färdig lärare 1948. Ett arbete som kantor i Närke, följt av tjänsten som lärare och kantor i Hedared blev en revansch. – Jag som hade icke godkänt i sång och musik i skolan! Efter en vidareutbildning flyttade Karl-Gustaf till Kinna för att arbeta som högstadielärare och sökte därefter tjänst som lärare vid Viskadalens folkhögskola, där han arbetade fram till sin pension. Som pensionär har han ägnat mycket tid åt släktoch bygdeforskning, som även blivit till ett antal böcker. – Framför allt har jag forskat i min och min hustrus släkter, men jag har också hjälpt väldigt många att släktforska. Skönlitterär debut Att skriva är alltså inget nytt för Karl-Gustaf. Ända sedan 20-årsåldern har det blivit både noveller och artiklar. Men den skönlitterära debuten har dröjt tills nu. – Jag har ju haft funderingar rätt så länge, men i somras bestämde jag mig för att försöka. Och ett halvt års intensivt arbete senare, ligger alltså boken om Drömmaren Karl-Henrik Amadeussons revansch på bokhandelsdiskarna. En bok som tar alla lite äldre med på en nostalgisk resa till flydda tider, men som samtidigt är en lättläst och trivsam skildring även för yngre, om hur uppväxten för en yngling på landsbygden kunde te sig. av författaren. Boken går också att köpa direkt ANN-LOUISE KJELLNER