Nöjesnytt Jönköping 1
en värld utan willie gammal är äldst Det är bara
Kris Kristofferson och Willie Nelson kvar nu av det gamla countrygardet och det är bokstavligt talat bara en tidsfråga innan de också är borta. Jag vill inte ens tänka på det. Men Erin Enderlin har tänkt på hur det skulle vara på nya singeln World Without Willie och hon sätter på många sätt ord på det alla vi countryfans känner: ”In a world without Willie, I wouldn’t be in this bar / chasing my dreams under these blue neon stars” Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. Sir Paul McCartney vägrar att bli gammal. Vid 76 års ålder är han fortfarande vid onödigt god vigör, både fysiskt och musikaliskt, något som nya singeln Come On To Me visar. Även om låten kanske inte är en framtida Macca-klassiker är det ändå imponerande med vilken frenesi och upptäckarglädje han fortfarande tar sig an låtskrivande och produktion. Hade någon sagt att det här var ett nytt, hungrigt brittiskt popbands debutsingel tror jag inte någon hade blivit förvånad. kultiga amerikaner på sverigebesök Med största sannolikhet har du aldrig hört talas om The Mommyheads. Det är synd, för denna amerikanska poporkester är något av det bästa du kan uppleva live och nu har du chansen när Adam Elk & co återigen kommer till Sverige. Bandet har en kultbas på våra breddgrader, där man alltid tagit till sig den blandning av powerpop, chamberpop och finmejslat låtsnickeri som The Mommyheads erbjuder. Förra albumet Vulnerable Boy var ett litet mästerverk i genren och en ny platta är här lagom till Sverigebesöket. Missa dem inte om de passerar i närheten av var du bor! hell-on med neko Neko Case har alltid varit en udda fågel i musikbranschen. Hyllad som en av de mest alternativa alternatvicountryartisterna och som medlem i The New Pornographers har hon alltid gått sin egen väg. Och även om hon gjort magnifika album tidigare är frågan om hon någonsin varit bättre än på det senaste, Hell-On. Det är en väldigt ambitiös skiva rent musikaliskt, som spretar mellan vaudeville-pop och country noir, utan att någon kännas splittrad. Texterna är genomgående fantastiska och tillsammans med svenske Björn Yttlling från Peter, Bjorn & John har Case skapat en ljudbild som inte liknar någonting annat 2018. Dessutom är duetterna med Mark Lanegan helt magiska. glitter, platådojjor och boogie Jag har varit på en svår glamrock-tripp på sistone. Dels för att jag av ren nyfikenhet var tvungen att för min egen del ta reda på varför jag är så svag för denna musikform, dels för att det rent generellt är alldeles för lite tuggummiboogie i vardagen. De uppenbara hjältarna – Sweet, Bowie, Slade och T.Rex – har naturligtvis avverkats, men jag har också återupptäckt både Mud och The Osmonds glammigare sidor (Crazy Horses!!!), och insett att få gjorde det bättre än Elton när han väl gav sig den på det. Återväxten är också tryggad, har jag märkt, inte minst tack vare brittiska The Struts, som med senaste singeln Primadonna Like Me sammanfattar allt som var bra med glamrocken. Wham Bam, thank you Mam för det. aretha är en ängel nu dnce För tre år sedan hade DNCE, med Joe Jonas i spetsen, en stor hit med Cake By the Ocean, en småfestlig och ganska oförarglig danspoplåt. När man nu släpper EP:n People To People är ambitionsnivån märkbart högre och med låtar som den briljanta Man On Fire visar trion att det handlar mer om skaparglädje och musikantskap än om att erövra topplistor. Eller som bandmedlemmen Cole Whittle säger: ”vi låter som ett bra garageband som spelar discohits”. Och på tal om att vara kvar på denna jord har det väl inte undgått någon att The Queen of Soul nu sjunger med sina änglakompisar i himlen. Sorgligt naturligtvis, men inte speciellt oväntat. Som väl är kommer vi alltid att ha kvar Arethas makalösa låtskatt att trösta oss med och själv väljer jag alltid att återvända till tre album: Spirit In the Dark, Lady Soul och Aretha Live at Filmore East. Musik blir inte bättre än så. 50 | nöjesnytt