HBV magasinet 1
JURISTFOKUS: Takvolym ska anges att ange en störs
ta kvantitet eller högsta värde var helt enkelt inte uppfyllt i något av målen. Efter detta konstaterande övergår Högsta förvaltningsdomstolen till att bedöma om skaderekvisitet var uppfyllt. Skaderekvisitet innebär att den leverantör som lidit eller kan komma att lida skada får överpröva en upphandling. Det är alltså en grundförutsättning att det finns en skada för att en leverantör ska kunna vinna framgång med sin talan. För det fall leverantören inte kan påvisa skada eller leverantören inte begränsat sin skada när så varit möjligt är det alltså ingen vits för leverantören att processa om upphandlingsfelet, även om upphandlingsfelet i sig är ostridigt. I båda målen hade de upphandlande myndigheterna angett en ordning för hur frågor angående upphandlingarna kunde ställas under anbudstiden. Inga frågor angående ramavtalets maximala omfattning kom, såvitt framgår av målen, in i någon av upphandlingarna. dokumenten är ofullständiga eller otydliga bör till exempel redan under anbudstiden vända sig till den upphandlande myndigheten och ställa frågor samt begära kompletteringar och förtydliganden. Om leverantören utan godtagbara skäl underlåter att göra detta, och i stället väntar med att påtala eventuella brister till efter det att tilldelningsbeslutet är fattat, kan kravet på att bristen ska ha medfört att leverantören har lidit eller riskerar att lida skada normalt sett inte anses vara uppfyllt. HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN INLEDER med att konstatera att det är leverantören som har bevisbördan för att den lidit skada och uttalar att en allmän utgångspunkt vid skadeprövningen är att en leverantör som ansöker om överprövning av en upphandling måste konkretisera på vilket sätt en brist i upphandlingen har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Detta innebär att det inte är tillräckligt att leverantören i allmänna ordalag beskriver den skada eller risk för skada som bristen har lett till. För att domstolen ska kunna bedöma om ”De klagande anbudsgivarna kunde inte anses ha gjort vad som krävs för att undvika att skadas till följd av bristen i upphandlingen.” I FRÅGA OM skaderekvisitets uppfyllnad konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen i båda målen att de klagande anbudsgivarna under anbudstiden inte hade begärt några förtydliganden avseende den maximala omfattningen av ramavtalen. I stället hade de klagande anbudsgivarna lämnat anbud som tog höjd för oklarheten om den maximala omfattningen. Genom att inte ha tagit reda på mer fakta om ramavtalets omfattning när möjlighet därtill fanns ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att de klagande anbudsgivarna inte kunde anses ha gjort vad som krävs för att undvika att skadas till följd av bristen i upphandlingen. Johanna Hellström Advokat/Senior Associate Foyen Advokatfirma leverantören faktiskt har lidit eller riskerar att lida skada krävs alltså att leverantören på ett tydligt och konkret sätt redogör för hur bristen har påverkat leverantörens möjlighet att konkurrera i upphandlingen. Vid denna bedömning uttalar nu Högsta förvaltningsdomstolen att det dessutom ska beaktas om leverantören har gjort det som kan krävas för att undvika att skada uppkommer. En leverantör som anser att de uppgifter som lämnas i upphandlingsUTFALLET I MÅLEN blev alltså att det visserligen förelåg upphandlingsfel, då, men eftersom de klagande anbudsgivarna inte hade begränsat sin skada genom att påtala bristen under anbudsskedet var skaderekvisitet inte uppfyllt. Det som är intressant med dessa mål är alltså att Högsta förvaltningsdomstolen inför en slags påtalandeskyldighet där det blir av största vikt för leverantörer att vara aktiva under anbudstiden och ställa frågor om sådant som för leverantören verkar oklart. Givetvis åligger det också alltjämt de upphandlande myndigheterna att upprätta tydliga och förutsebara upphandlingsdokument för i möjligaste mån undvika att upphandlingar överprövas, vilket är såväl tidskrävande som kostsamt.