GLAS 1
/ intressen / ”Gillar både trampcyklar och motorc
yklar. Enduro och mountainbike men även landsvägskörning. Cyklar till vardags på en Wihlborgs cykel mellan olika möten i Malmö.” ”Älskar snö och hav. Försöker tillbringa lite vinter både i Funäsdalen och Österrike. Havet funkar alla årstider. Tar gärna ett vinterdopp.” ”Gillar också byggteknik och byggfysik på riktigt och gillar att göra själv. Hittade drömhuset i Mellbystrand, det gamla varmbadhuset och ett av de äldsta i samhället. Ett galet projekt, slitsamt men roligt. Min man och jag restaurerade det från grunden. Vi lärde oss massor både om skadedjur och linoljefärg. Huset blev nominerat till Hallands läns kulturbyggnadspris.” ”Litteratur och musik. Har just nu inte riktigt den rätta ron i kroppen att slå mig ner med en bok. Älskar egentligen att läsa, men just nu mycket digitalt ströläsande. Är en lättroad typ. Favoritlåten alla kategorier är Fem fine frökner med norska Gabrielle. En fantastisk låt om hur man kan stå samlade fast man är olika.” man har i syskonskaran. Och det är klart att jag fått träna på att få med alla på tåget. Att synka och samordna olika viljor och idéer. Jag lärde mig också att det finns olika sätt att leva och det har jag haft nytta av. > En stor utmaning i karriären skulle bli synkrotonljusanläggningen Max IV i Lund. Wihlborgs och Peab hade vunnit upphandlingen som byggherre för Max IV och Ulrika fick chans att som vd för det nybildade fastighetsbolaget leda projektet som till slut involverade över 3 000 personer. Tala om flock! Projektledningsgruppen var däremot liten, cirka 20 personer. Den var dessutom beslutsmässig, så det blev korta beslutsvägar, enklare informationshantering och mindre revirtänk. Under de fem år som hon ledde uppbyggnaden av den prestigefyllda forskningsanläggningen lyckades hon få människor att arbeta nära varandra och känna att de hade samma mål. Lite raljant har hon liknat den här tiden vid ”fem år på en leråker”. Men det var så mycket mera. Max IV är det uppdrag som varit mest utmanande när det gällt att skapa teamkänsla. Och det hon är mest stolt över att hon lyckats med. Team utan konflikter — Max IV var ju en stor organisation med många olika aktörer. Här kunde jag inte anställa alla experter och funktioner till min organisation, då var risken stor att de skulle dra innan vi blev färdiga. Alltså måste de flesta anlitas från andra bolag och hur skapar man då samma målsättning när så många har olika tillhörigheter? Den risken finns alltid i den här typen av stora projekt. Vad var då tricket som kunde lösa den frågan? — Att förebygga motsättningar, att skapa en kultur, en positiv arbetsmiljö som når hela vägen ut. Jag vill ju få folk att jobba mot samma mål. Men det räcker inte med en god vilja från alla, här gäller det också att koppla affärsmodellerna mot de gemensamma målen. Det ska löna sig på flera sätt att göra det som är rätt för helheten. Detta att samordna spetskompetenser och få teamet att gå just dit hon vill utan att skapa inre konflikter är en ambition Ulrika haft under hela sin karriär. — När projektet startade 2010 visste jag vilken känsla jag ville få till. Efter ett halvår tänkte jag själv att ”Ulrika, du får sluta vara så naiv. Det är orimligt att tro att det ska gå. Alla har sina tillhörigheter på andra ställen och kommer alltid prioritera den tillhörigheten högre än ett enskilt projekt”. Men efter lite tid och enträgenhet från många håll så lyckades vi tillsammans skapa nära på en unik stämning och en framgångsrik samarbetsform. Det är jag väldig glad för. Inte bara för att det är roligare att jobba ihop utan också för att det verkligen leder till ett bättre resultat inte minst avseende ekonomi när energin kan läggas på rätt saker. Som en äventyrsexpedition Övertygelsen att det går att förändra och hitta förebilder motiverar. Men tro inte att Ulrika Hallengren viftar med fotbollslaget som ideal. — I fotboll handlar det ju om att man har en motståndare som man ska slå. Men så kan man inte resonera när man ska bygga städer och samhällen. Man har ingen motståndare utan det man har framför sig är att klara av något man aldrig gjort förut och man ska göra det ihop, det går inte att göra det själv med samma goda resultat. Det är mer som att bestiga Mount Everest. Ulrika Hallengrens förmåga att leda projektet Max IV och dessutom till en lägre kostnad än beräknat blev en extra fjäder i hatten. Hon avancerade till projekt och utvecklingschef på Wihlborgs, Öresundsregionens ledande fastighetsbolag med drygt 300 fastigheter i Malmö, Lund, Helsingborg och Köpenhamn. Även här har hon kunnat ta med sig filosofin om att hantera risker och kostnader på ett mer nedbrutet sätt. Genom att plocka bort risker från en leverantör kan priset minska. Vad betyder det rent konkret? — Jag jobbade så under många år med stomentreprenader. Jag kan jämföra det med att köpa glaspartier från ett företag som jag vet är grymma på just glaspartier. Och då kan det vara frestande att låta dem stå för allt, tillverkning, leverans, montage, plåtinklädnader, täthet o s v. Hela ansvaret lämnas över men entreprenören kommer självklart behöva lägga till för sin risk. Om jag istället låter den, som är bäst på att göra sina delar, bara ägna sig åt det så minskar priset. Men jag måste se till att helheten fungerar så att alla delar kommer på plats. Ansvar och risk hänger självklart ihop. ”Kunde ha jobbat ihjäl mig” Max IV är en viktig markör i Ulrika Hallengrens karriär. En genomgång av hennes cv före och efter kan liknas vid ett pussel som var lagt redan innan hon tog sina första steg ut i arbetslivet. Från gymnasiet hemma i Kramfors hade hon med sig ett stort intresse för GLAS 2.2020 / profilen / > 55