Bumsen 1
Två av mina goda vänner, Jonas Strand och Mikael
Neimi, frågade om jag var intresserad av att följa med till Sachsenring strax utanför Chemnitz i östra Tyskland och titta på MotoGP där Rossi, Marquez, Pedrosa och de stora pågarna drabbar samman. Mitt svar var ja, fortare än en politiker hinner byta åsikt. Mikael fixade biljetter till finfina platser på en läktare invid en tuff kurva där det garanterat skulle bli fajt och knäskrap. TEXT & FOTO PETER WELINDER ML 2688024 Jag tog tag i bokning av hotell då vi är i den åldern där liggunderlag, våt tältduk och trangiakök är förpassat till nästa generation. Gärna en dags tuff körning i ur och skur, på kvällen skall det vara en god middag som sköljs ned med ett stop öl och sedan efter en dusch kan man bli knockad av John Blund i en skön säng. Den 10 juli 2014 är cyklarna tankade, packade och klara för avfärd. Svänger runt Malmö på yttre ringvägen och in mot Öresundsbron. Efter betalstationen drar man på upp för bron. Den fria utsikten, doften av hav och den sköna känslan infinner sig att vi äntligen är på väg. Vägen genom Danmark ner mot Gedser-Rostock-färjan blev tyvärr en seg transportsträcka med massor av vägarbeten och oändliga rader med långa långtradare. Snabba smidiga omkörningar var i stort sätt omöjliga så vi fick snällt ligga bakom bolmande långtradare och sila dieselsot mellan tänderna. Mot slutet började tiden rinna ut för de förbokade biljetterna till färjan. Tittar på klockan lika mycket som i backspegeln. När vi äntligen svängde av E47:an ned mot Gedser försvann trafiken och hela vägen ner till färjan var en lång flygraka. Gjorde en snabb kalkyl och teoretiskt sett skulle vi hinna med färjan om vi höll c:a 100 km/h förbi gränsen där körkortet förlorat sin funktion som giltig handling. Teorin visade sig hålla i praktiken! Fanns det sot i avgassystemet före avresan så var det kliniskt rent nu. Hörde hur låsk20 BUMSEN 3 – 2015 lackarna i påkörningsrampen släppte när vi rullade ombord på färjan. Alla tre gick från bildäck och smålog som småungar när de hittat på bus och kommit undan med det. Uppe i restaurangen stoppade vi i oss en välbehövlig lunch och tyckte att livet var toppen. För att hitta under resan hade jag laddat ner CoPilot till min iPad och lagt in hela rutten med vägar och hotell. Allt planerat in i minsta detalj. Till iPaden hade jag köpt ett vattentätt skal från Lifeproof och jag hade tillverkat en hållare som monterades fast runt tanklocket. Visade sig att iPaden fungerade ypperligt som GPS under hela resan. Litet ovan med den nya programvaran knappade jag in den första förprogrammerade sträckan till nattens hotell. Efter några timmar stannar vi intill ett hotell och iPaden visar resolut att det är här vi skall bo i natt. Min magkänsla sade något annat. Bläddrade febrilt i mina bokningspapper. Shit! Hur berättar man på ett snyggt sätt för två svettiga resekamrater som står där med ömma rövar, värkande nackar och grymtar om att magen kurrar som en utsvulten blåval att hotellet framför oss är det hotell vi skall bo på när vi är på väg hem! Var de helt tysta eller dämpade integralhjälmarnas stoppning ord som häxbränning, kölhalning och halalslakt vet jag inte. Nåja, min räddning var att kvällens hotell bara låg en timmes resa bort. Litet plåster på såren var att vägen dit var riktigt svängig och trevlig. Väl framme vid ”Landhotel Wieseneck” parkerade vi på rad inne på parkeringen. Både Jonas och Mikael såg nöjda ut att vara framme. När vi lastade av packväskorna och skulle låsa hojarna så uppenbarade sig en tysk med stor pondus ovanför livremmen. Han inspekterade våra hojar noggrant. Min BMW R 1150 GS fick ett godkänt ”grymt”. Jonas Honda VFR 800 fick ett ”grymt” i en lägre tonart. Mikaels Triumph Sprint 1000 ST hoppar vi över. Jag tycker i alla fall att den är jättefin. Till slut presenterade mannen sig och berättade att det var han som ägde hotellet vilket är inrymt i en totalrenoverad gård. Mc-åkande gäster skall minsann inte parkera sina motorcyklar bland förfulande bilar under bar himmel. Nej, han gav oss order att starta motorerna och följa efter honom. Vi rullade in på baksidan av hotellet där han öppnade sitt privata garage så att vi kunde rulla in våra hojar i tryggt förvar. Stolt som en tupp visade han även upp sin nya BMW K 1600 GT. När motorcyklarna var inlåsta så traskade vi in till receptionen där fick vi våra nycklar till rummen. Efter en hel dag i sadeln vattnades våra munnar när vi såg ölkranarna i baren. Vi passade på att beställa varsin bägare av den gyllene drycken. Nu uppenbarar sig ägaren igen. Han viftade bort tjejen som hällde upp vår öl och tog över. Här skulle det serveras toppfyllda glas och det skulle vara de stora glasen. Tre stora bägare med rinnande skum stod framför oss och sedan smäller han ner tre stora snapsglas på disMotoGP Bumsen 3-15M.indd 20 2015-06-09 23.16 Mat och dryck som serverades på kvällen Lyckligtvis visade det sig att reklamen hö