Bumsen 1
B rorsans bryderier Då den vållande bilistens van
ligaste förklaring är att han/hon inte såg motorcykeln är en annan vinkel i mc-pressen: ”Hur skall vi kunna utbilda bilförarna att se oss? Tvinga fram synundersökningar?” Den inställningen är dömd att misslyckas. Jodå, visst går det att intensifiera utbildningsinsatser i körskolor, bedriva propaganda i medier o.s.v. för att få bilister att uppmärksamma hojåkare, men den långsiktiga effekten av sådana insatser skall man nog inte hoppas alltför mycket på. Dels glömmer folk, och dels finns det en grupp man inte alls når, eftersom den inte bryr sig. När detta skrivs har jag märkligt nog inte sett en enda text där skribenten drar Farliga bilförare – vad göra? Sommaren 2011 skickade försäkringsbolaget if ut en pressrelease som sade att av 1 072 anmälda motorcykelolyckor vållades 964 av bilister – nio av tio. Mc-pressens kommentarer till detta fynd har haft några olika inriktningar. Vanliga nyhetsmedier – samt diverse insändarskribenter, förnumstiga men okunniga politiker m.fl. – tenderar att fortfarande (slentrianmässigt?) fokusera på (påstått) fortkörande motorcyklister, trots att problemet högst sannolikt inte alls är så stort som dessa världsförbättrare tror. Samtidigt är det fortfarande mycket ovanligt att nyhetsmedier rapporterar att bilister vållat mc-olyckor. Båda dessa vinklar bidrar till att bibehålla den felaktiga uppfattningen om vårdslösa motorcyklister. En bekant i min egen ålder förlorade sin hustru och blev själv illa åtgången när de båda på sin H-D Road King skulle passera en bil som stod stilla vid vägkanten. Utan förvarning gjorde den drygt tjugoåriga bilföraren en U-sväng då hon glömt något. I medierna beskrev polisen detta som att motorcyklisten kört för fort, vilket han vet att han inte gjorde. Jag har inga svårigheter att tro honom. 60-åringar med spätta på HD:s touringhojar tillhör inte fortåkarna! Schablonerna i pressen – och hos polisen! – lever kvar. 48 BUMSEN 3 – 2015 den för mig uppenbara slutsatsen: Detta är fortfarande – och kommer rimligen förbli – vårt eget problem. Som så ofta påpekats: Det spelar ingen roll vem som har rätt. Smäller det är det motorcyklisten som råkar illa ut. Slutsatsen av att utbildningsinsatser gentemot bilister har begränsad effekt, samtidigt som motorcyklisten får ta de allvarligaste konsekvenserna, borde vara självklar i hojåkarkretsar: Det gäller att utbilda motorcyklisterna till att begripa detta! Rättare sagt dem som inte redan insett det. En och annan tycker kanske att detta är att ge upp? Den uppfattningen delar jag inte. I stället gäller det att använda den kunskap som If försett oss med för att skydda oss själva. Det finns nämligen ingen annan grupp i trafiken som är intresserad av att göra det! Endast en av tio anmälda mc-olyckor vållas av hojåkaren – ett mycket bra betyg åt oss. Resterande nio av tio anmälda olyckor vållas av bilisten. Det är inget vidare betyg åt bilisterna, men det ger ännu en påminnelse om faktiska realiteter, och det är ju till dem man måste förhålla sig – inte till en önskvärd idealsituation. ”Verkligheten är vår värsta fiende”, sade Olof Palme (i ett helt annat sammanhang). Således måste maximen ”varje bilist är en idiot tills motsatsen är bevisad” även i fortsättningen hållas i huvudet av varje tänkande motorcyklist och det gäller att hålla koll på risksituationerna. Efter tolv säsonger och drygt 17 000 mil bakom styret upplever jag fortfarande situationen med mötande bilist i färd med att göra en vänstersväng som en av de obehagligare. Körriktningsvisaren är påslagen (av någon anledning används den oftare för vänstersväng än för högersväng!). Bilen har saktat in – står eventuellt helt stilla. Har föraren observerat mig? Eller kommer han plötsligt och helt utan förvarning att blockera filen när jag har så kort sträcka kvar att det inte finns en chans att bromsa sig ur problemet? Kan jag i så fall väja och vart? Saktar jag in, tolkas det då som att jag tänker släppa honom före? Och så vidare. Lyckligtvis har dessa problem än så länge bara funnits i mitt huvud och aldrig realiserats. Jag hoppas att det så förblir, men tänker se till att ha dem kvar där som observanda. Sedan gör vi själva misstag. För ett par år sedan skulle jag göra en vänstersväng från en mindre väg ut på en större med stållinebarriär i mitten. Från vänster kom en lastbil och från höger fyra personbilar. Det var helt klart att när lastbilen passerat skulle samtliga personbilar också gjort det, varpå det var fritt från båda håll. Något slags sjätte sinne – kanske en mörk skuggning i höger ögonvrå? – fick mig att inte korsa den fil jag körde in på, utan jag höll mig nära mittbarriären. Högst en sekund senare svepte en hårt bromsande Ford Mondeo förbi på höger sida med högerhjulen ute på vägrenen. Forden var mörkt grön, liksom bakgrunden, och jag hade inte sett den! Hade inte den föraren varit på alerten skulle dessa rader kanske aldrig skrivits. Såväl nämnda förare som min son, satt på en annan hoj och skulle köra ut efter mig, måste ha trott att jag blivit galen! Resultatet av denna incident är ett närmast nojigt beteende när jag från stillastående kör ut på korsande väg. Sådan tur kan man inte räkna med en gång till! Sammanfattning: Kunskapen om att 90 % av mc-olyckorna vållas av bilister innebär inte att detta är deras problem. Det är och förblir vårt eget. Tar vi till oss detta agerar vi därefter – och lever förhoppningsvis längre. Kör försiktigt. Bror Gårdelöf ML 2661203 Bumsen 3-15M.indd 48 2015-06-09 23.19