Nöjesnytt Jönköping 1
ORVAR TYCKER TILL... MOCHILL, TJAVOSAR! Sommaren
närmar sig sitt slut. Och som vanligt är vi missnöjda. Den blev inte så varm som den borde. Eller det regnade inte tillräckligt för att vetet skulle växa. Eller det fanns ingen Gladiatorutställning att kolla in. Eller vi fick aldrig reda på om muren kring Knektaparken tålde en terrorinvasion. Och vi fick inte heller veta om den stackars Volvon nånsin kom ur Museirondellen som den körde in i precis i början på semestern. Men känner du dig missnöjdast i världen kan du behöva lite tröstens ord från stadens språksociolog och tillika hästhandlare, Orvar Lindberg, mannen som är fullständigt nöjd med att vara en miss. Men den som borde känns sig mest missnöjd är väl segraren i årets Jönköping Maraton (ni vet tävlingen när man gör om hela staden till gå- eller rättare sagt springgata och äntligen har folk som med flaggor visar vägen ut ur alla de labyrintrondeller som staden är uppbyggd på). Döm om segrarens förvåning när han fick reda på att han bara blev tvåa, distanserad i tid av politikernas utredning om stadens nya fotbollsarena med hela 45 år. Han lär dock överklaga och den springande punkten i hans överklagan är att den utredningen fortfarande löper och inte räknas komma i mål förrän tisdag åttedar. Eller år 2059. Om vi istället drar ned takten från springande språng till mer behaglig gång så hamnar vi förr eller senare på någon av stadens gågator och då stöter vi på nya saker som några kan bli missnöjda över. Stadens styrande tjänstemän har nämligen räknat ut att affärer, restauranger och annat (som för övrigt redan är på väg att bli uträknade av andra skäl) som finns på gågatan inte ska få finnas på själva gågatan. Gågatan ska vara ren från blomkrukor, prydnadssaker, vimplar, skyltar och andra livstecken, det enda man ska kunna stöta på är bekanta. Eller de poliser som gick runt tillsammans med tjänstemännen och såg till att gatorna var så fria från liv och rörelse som det gick. All utsmyckning ska bort och skälet till detta är att tjänstemännen har räknat ut att blinda kan snubbla på saker som är i vägen och därför ska sakerna bort för syns skull. Men nån måste ha snavat själv på sanningen eftersom kommunen själva, som av en slump, tillverkar och säljer dyra golvhyllor som är så fiffenurliga att de kan stå ute på gatorna och till skillnad från de tidigare sakerna som stått på gågatan så är kommunens hyllor helt synliga för de blinda. Så kan det gå när de sinnessvaga bistår de synsvaga. En annan som titt som tätt har lätt för att snubbla på sanningen och oftast är lite missnöjd och trumpen är ju han som heter så, Trump. Nu senast tänkte han (tänkte är för övrigt ett starkt ord i sammanhanget) på uppmaningen Köp en hamn, men inne i huvudet på honom verkade tankebanorna inspireras till att bli lika vilda och bångstyriga som frisyren utanpå så det blev Köp en ö istället och självfallet lade han därför ett bud på den danska ön Grönland. Ett bud som förvånade hela den danska nationen, till och med gammeldanskarna som såg rött och som menade att man inte kan köpa andra länder sisådär (Risk fanns inte på den tiden). Så danske premiärministern sa mycket hövligt nej och den amerikanske presidenten sa mycket ohövligt att då kommer jag aldrig att hälsa på er, tjing knack, en gång mer än vad du kan säga. Typ. Vilket väl visar att en dansk skalle ibland kan vara bättre än en tom skalle. Och vill man vara riktigt missnöjd med tingens ordning räcker det med att bli nödig nere på Piren. Det är svårt att bli kissnöjd när man besöker den bekvämlighetsinrättning som restaurangerna gemensamt ansvarar för. Inget lyse, uppbrutna dörrar och lika smutsigt som ett äldreboende på Kålgården. Känns som att restauranger som bevisligen kan göra Dagens rätt också kan göra Hela sommarens fel. Och apropå stinkande smuts – kommer ni ihåg Munksjön, den där vattenplätten som ligger mitt i staden och som man kunde se förr men som nu blir mer och mer skymd av höghus, skyskrapor och ännu mer höghus? Tydligen vaknar den till liv och vänder upp och ner på sig själv ibland och spottar upp en massa illaluktande massa. Men som sagt det är inte många som kan se och sörja över denna sörja längre. Tydligen har kommunen köpt upp den enda gröna mark som finns kvar runt sjön för 130 miljoner för att kunna bygga in sjön ännu mer. Å andra sidan ska man ju bygga ny promenadväg runt sjön, och det kan ju bli en kul tur. Apropå kultur, vid sjön ligger ju stadens kulturfärja, den stora Spira-båten, som på nytt hamnat i blåsväder. Denna gång verkar grundstötningen vara på grund av bord, inte då babord eller styrbord, utan mer julbord. Men det är väl synd att klaga på något som gör att det kommer lite folk till stället? Så den diskussionen kan vi bordlägga till handlingarna. Fast i allt hav av missnöje finns ju alltid öar av hopp. Stadens arenalösa fotbollslag lyckas bättre än vanligt och stadens hockeygiganter vinner över tyska lag så det står härliga till. Så hösten ser bra ut. Om vi bara lyckas krångla oss ur alla rondeller. Och Munksjön ligger still. I TEXT: ORVAR LINDBERG, SPRÅKSOCIOLOG OCH HÄSTHANDLARE