Nöjesnytt Jönköping 1
Han är juristen som gjorde en karriärmässig salto
mortal och på avigvägar lyckades bli 2000-talets egen Eddie Meduza för studenter och ungdomar runt om i Sverige. Den 20 september kommer Björn Rosenström till Sliver i Jönköping. Det är ofta de smartaste som skriver de dummaste låtarna. Björn Rosenström är ett typexempel på detta. Rosenström föddes 1970 och växte upp i Sävedalen i Partille utanför Göteborg. Det stod tidigt klart att han hade läshuvud och mellan 1991 och 1996 pluggade han juridik på Handelshögskolan i Göteborg, med en jur.kand-examen som följd. Under studietiden var han aktivt engagerad i högskolans pubverksamhet, och han blev där snart uppskattad för sina ironiska, humoristiska och inte sällan snuskiga visor som han framförde på gitarr på diverse fester. Uppskattningen gjorde att han efter studierna 1996 tillsammans med sin bror Jonas Rosenström gick in i en studio för att dokumentera sina alster. Resultatet blev plattan Låtar Som Är Sådär, som bara tog en och en halv dag att spela in och som innehöll framtida klassiker som Lurad, Ragnar och inte minst Raggarrock (Pojkarna som busar). Björn tryckte upp 1000 exemplar av skivorna som han sålde i sin gamla högskolas pub och bokhandel. –Första plattan skulle egentligen bara bli en intern grej; jag tryckte upp 1000 ex till mig och mina kompisar, men sen spred den sig av sig själv, har Björn berättat. I slutet av 1997 började Border Music i Göteborg distribuera plattan till skivbutiker i Sverige och efter ett halvår fanns plattan i de flesta skivbutiker i landet. Under loppet av ett år såldes plattan, helt utan traditionell marknadsföring i 110 000 exemplar och tog sig som bäst upp på en sjätteplats på den svenska försäljningslistan. För NSD berättade Björn om den märkliga upplevelsen att plötsligt vara popstjärna: – Det var jättekonstigt för mig att vara med om, jag skulle ju vara jurist och jobba på tingsrätten i Mariestad. Jag frågade lagmannen där uppe vad han tyckte om plattan, det började snurra raggarbilar runt tingsrätten som körde Pojkarna Som Busar samtidigt som jag jobbade där inne. Han lyssnade på den och garvade, sen köpte han två ex till sina barnbarn. Lämpligheten i det vill jag inte bedöma (skratt). Men någonstans var det väl han som avgjorde att jag har den karriär jag har idag, hade han inte gillat det hade jag skitit i musiken. Under åren som följde arbetade Rosenström både med musik och juridik; bland annat som tingsnotarie vid tingsrätten i Mariestad i två år, men så småningom valde han att satsa helt på musiken genom sitt bolag Rosenström Musik AB. Genom åren har han släppt tio album (beroende på hur man räknar) med självironiska titlar som Någorlunda Hyggliga Låtar, Var Får Jag Allt Ifrån och Olämpliga Låtar. Även om framgången från debuten inte upprepats försäljningsmässigt är Rosenström en artist som de flesta känner till och han är på många sätt en del av det svenska folkhemmet. 50 miljoner streams på Spotify och utsålda hus på alla konserter han ger talar väl sitt tydliga språk. – Jag har så grym återväxt, jag kan köra på ett högstadiedisco eller i en folkpark för 15-åringar och det är fortfarande lika fräckt. Det är svårt att fånga ungdomars intresse nuförtiden med tanke på all media som flimrar förbi, men återväxten finns där och det fylls hela tiden på med nya fans. Samtidigt som de som är i min egen ålder och har vuxit upp med det här fortsätter att lyssna, sa Björn till NSD. Kanske beror det på att Rosenström bakom alla plumpa skämt och yxiga snuskhumor trots allt säger något om den svenska mentaliteten. Han säger själv att han är en person som gillar att studera andra, speciellt i pubmiljöer bland fulla människor, där han själv är nykter och kanske är det där han hittar det där träffsäkra i sina texter. Själv tror han at det beror på enkelheten, berättade han för NSD: – Väldigt många musiker använder sig av ett annat språk i sina låtar jämfört med hur man pratar, för att man vill upphöja sig till någon slags konstform. Och det kan väl vara bra i vissa lägen, men just när man bara går in och sjunger ungefär som det pratas på en förfest, då kan folk börja känna igen sig. Även om det är tillskruvat och knasigt och man ställer det på sin spets och sådär. I TEXT: OLA KARLSSON 8 | nöjesnytt