Bumsen 1
fulle Lenin. Här kunde bolsjevikerna ”gömma undan
” meningsmotståndare, långt från flyktmöjligheter och omvärldens insyn. Förhållandena för de godtyckligt dömda stackarna var på inget sätt bättre än i de samtida tyska koncentrationslägren. Dock är detta betydligt mindre känt då inga officiella fotografier tilläts och arkiven brändes på 1960-talet, allt för att sudda ut bevisen från de mörka åren. Numer är dock Solovetsky en fridfull plats med åtskilliga inhemska besökare som vill njuta av stillheten, naturen och möjligheten att beskåda Beluga, de vita valarna i Vita Havet. Här är även många pilgrimer till klostret, det lever numer i all välmåga efter 70 års Sovjetförtryck. Efter två dagar på Solovetsky tog vi båten tillbaka till det europeiska fastlandet. När vi kom tillbaka till hotellet stod där ett gäng som betraktade och beundrade våra motorcyklar. Det var ett halvdussin cyklister från Moskva och några av dem bar det ryska cykellandslagets jacka. Kvällens uppdrag var kristallklart, åtminstone för Mattson som även är en hängiven cyklist: att komma över en sådan läcker jacka! Det hade verkligen varit något att komma med på hemmaplan! Vi snackade ett tag med de trevliga ryska cyklisterna och bestämde att ses litet senare. Mattson grubblade litet drömmande om den där jackan och när vi träffade cyklisterna igen så gick han genast på offensiven. Vi andra höll oss i bakgrunden och slog vad om hur mycket han skulle behöva betala för landslagsjackan, jag gissade högst. Och hur slutade det då? Jo, Mattson snackade till sig en jacka med matchande landslagsstrumpor alldeles gratis! Motprestationen bestod däremot i att lära oss ”allt” om deras nationaldryck vodka, såväl teori som praktik... Jodå, vi gick igenom barens vodkasortiment (tror jag, det grumliga minnet sviker visst något...) Det blev en välbehövlig sovmorgon nästa dag, ni förstår säkert varför... Vi hade nått resans vändpunkt, nu började vi den långa resan hemåt. Idag väntade en drygt 40 mil lång dagsetapp på ”tvättbräde-grus/sten-väg” till den finska gränsen. Allt eftersom vi närmade oss gränsen så insåg vi att våra nabbdäck förmodligen skulle hålla hela vägen hem så äntligen kunde vi kosta på oss att leka litet och ”köra brett” i kurvorna, ju bredare desto närmre gränsen vi kom! Klart ballt att inte hela tiden behöva tänka på att spara på däcken! Gränskontrollerna för att släppas ut ur Ryssland gick väl sådär, det tog väl ungefär lika lång tid som att komma in, det var visst någon stämpel som missats vid inresan. Väl inne i Finland så tänkte vi övernatta i en hydda i den Karelska skogen, med förhoppningen om att kanske, med en stor portion tur, få se en liten skymt av Karelsk brunbjörn... Oj då, vi behövde inte bli besvikna, vi hann i stort sett inte mer än installera oss i hyddan förrän en björnhona uppenbarade sig! I sin jakt på föda jonglerade hon med några staplade stockar som om de vore plockepinn! Strax därefter kom en fullvuxen björnhanne som reagerade på ljudet av våra kameror, dock utan att se oss. Att ha en fullvuxen vild brunbjörnshanne på c:a tre meters avstånd är en otroligt stark upplevelse, bergis den häftigaste på denna resa! Vi sov sedan gott i hyddan för att i gryningen bli väckta av Hacke Hackspetts knattrande, i skenet av en härligt färgsprakande soluppgång! Kvällen och natten med nallebjörnarna var nog en av BUMSEN 1 – 2012 31 Utsikt från balkongen ungefär kl. 01:30 (denna bild). Även denna dag låg temperaturen runt 35 grader. På kvällen vid 23-tiden hade temperaturen fallit till behagliga 26 grader. Hemma i Skåne är det ”som vanligt” regn och runt 16 grader... (bilden nedan). ”En symfoni i rysk arkitektur” Munkarna sjöng så vi fick ståpäls! Häftigt! Två dagar spenderade vi på Solovetsky. Grus-Touring i östra Finland, här på väg söderut.