Bumsen 1
B rorsans bryderier ”diamantram” (låter dyrt!), b
yggd av ”ståltuber” (verkar klumpigt!)? ”Diamond” betyder också ”romb” – en ”sned kvadrat”, en inte oäven beskrivning av åtskilliga motorcykelramar. Spelkortsfärgen ruter heter ”diamonds” och innerplanen i baseball – 90 fot i fyrkant – kallas ”the diamond”. (På samma sätt kan man sluta sig till att en ”deltabox-ram” är triangulär, då den grekiska motsvarigheten till bokstaven D – ∆, delta – just har formen av en triangel.) ”Steel tube” är förstås ”stålrör”. Översättningsgrodor Att läsa utländska hojböcker, översatta till svenska, kan vara en nästan schizofren upplevelse. Foto och layout brukar vara högklassiga, originaltexten kan däremot variera från kvalitativ och trovärdig till rena dravlet. Värre är det då med översättningen, där verkar förlagen genomgående anlita folk som inte vet ett dyft om ämnet, varför resultatet stundtals blir fullständigt absurt. Följande paradexempel är hämtade ur Mick Walkers ”Motorcykeln, Design, Passion”. Som en liten men mastig förrätt kan noteras att Ottomotorns fyrtaktscykel påstås bestå av ”induktion, kompression, bränsletank och avgasrör”(!) (rimligen ”insug, kompression, förbränning och utblåsning”) och ”flat twin” (boxertwin) översätts ibland med ”rak twin”, ibland med ”rak, motställd twin”! Någon som vill ha ett ”fyrtaktskraftverk med överliggande, stötstångsmatad ventil” (four stroke push rod overhead valve power unit)? Monterat i en 48 BUMSEN 1 – 2012 Om sidvagnsmaskinen Moto Guzzi Trialce från Andra Världskriget kan man läsa att den hade liggande, encylindrig halvtoppsmotor – Guzzis klassiska stånka (som på annan plats beskrivs som en ”rak etta”!) – för att strax därefter få reda på att den hade ”tvåcylindrigt drivna bakhjul”! (Gissningsvis var ursprungstexten ”twin powered rear wheels”, varpå översättaren, måhända stolt över sin nyvunna kunskap om motorcykelterminologi, genast hoppat i galen tunna – igen.) ”Före kriget hade Gilera kört med en vätskekyld, högkomprimerad, fyrcylindrig motor, men efter kriget var motorcykeln luftkyld och utan kompression.” Gissningsvis hade förkrigsmaskinen kompressor – en konstruktion som på annat håll påstås ”effektivt öka slagvolymen”! Fullständigt fantastisk är beskrivningen av motorn i Ariel Square Four – i princip två tvärställda, luftkylda parallelltwinnar, den ena bakom den andra, med gemensamt topplock och vevhus och med de två vevaxlarna ihopkopplade. Motorn blev legendarisk för sin vibrationsfria gång och var så kompakt att den efter små modifikationer kunde monteras i en existerande ram, gjord för en stånka! (”Squariels” akileshäl var självklar – problem med de två bakre cylindrarnas kylning. Maskinen tillverkades i olika versioner från 1931 till 1958, men den självklara lösningen – vätskekylning – infördes aldrig.) Edward Turners originella konstruktion – som från början lär ha skissats på ett cigarrettpaket! – misshandlas till oigenkännlighet av följande beskrivning: ”... överhängande svänghjul med vevaxel för alla fyra cylindrarna (senare ändrat till överhängande vevaxlar på bara tre cylindrar).” Någon som begriper något? Andra konstruktioner att begrunda är Ducatis lösning med ”den 90-gradiga V-motorn med cylindrarna i rad” (rimligen ”in line”, d.v.s. längs med chassiet) och Honda CB 750 med ”traditionell rörformig” ram. Kawasaki GPZ900R presenteras som ”den första hojen med en framgaffel som gav verkligt framåtskridande hjulrörelse”(förmodligen ”progressive” i originaltexten) och ”när man varvade upp till 10 500 varv/min stöddes den helgjutna vevaxeln av fem glidlager”. Var glidlagren fler eller färre vid andra varvtal? Honda Fireblade presenteras som en sportster(!) med ”till hälften löst hängande gummimotor”! Undrar, vad chefskonstruktören Tadao Baba skulle tycka om den beskrivningen. Yamaha R1:s chefskonstruktör Kunihito Miwa skulle säkerligen också höja på ögonbrynen om han fick läsa att ”den uppochnedvända framgaffeln hade extra återstuds i änden på slaglängden”. Kör försiktigt – oavsett eventuell återstuds i ändan på slaglängden. Bror Gårdelöf ML 2661203