Bumsen 1
skulle hantera situationen. De erbjöd sig att gui
da oss runt i Albanien, bara de kunde få ledigt från jobbet. Och deras egna klubbkläder ville de gärna skänka oss, bara de fick hinna hem och tvätta dem först! Och vi kunde bo hemma hos dem om vi behövde. Större gästvänlighet har vi nog inte stött på tidigare! Dags att rikta framhjulen norrut, mot den isolerade regionen i nordöst. Vädret var det sämsta tänkbara, ösregn och dimmigt. På väg ut ur Tirana på Albaniens enda motorväg låg vi i högerfilen och tuggade mil, fokuserad på att åtminstone se hojen framför i regnet/dimman. Plötsligt ser vi ett märkligt ljussken strax framför oss till höger. Sekunderna senare, innan vi knappt förstår vad det är, passerar en bil oss på vår vägren men i motsatt riktning! Tjosan då, vi håller bra tempo och det gjorde han också, fast åt fel håll! Nix, det är inte läge att slappna av på de Albanska vägarna... Regnet lättade inte förrän vi kom upp över molnen i de Albanska bergen. Vi rullade in i en bergsby lagom till lunch. I vanlig ordning så samlas mycket nyfiket folk när vi stannar till men när vi skulle beställa lunch vid byns fik så verkade ingen kunna ett enda ord engelska, hur gärna de än ville. Däremot hade fiket en dator som var ansluten till Internet. Vi kommunicerade med hjälp av Google Translate till bybornas stora glädje! Byns poliser kom också för att äta lunch. Efter ett antal öl och rakia (= albansk variant av slivovits) vinglade de ut till sin polisbil Ura e Mesit (gammal stenbro från det Ottomanska riket). BUMSEN 5 – 2012 41