Bumsen 1
för att fortsätta sin gärning, att upprätthålla o
rdning och säkerhet i Albanien, hmmm... känns tryggt, inte sant? Bajram Curri låter som om det är taget från en indisk meny, det är faktiskt namnet på dagens destination, en bergsby i nordöstra Albanien vid Valbonadalen i ett av Europas mest isolerade och otillgängliga områden, där blodfejder och vendettor inte är ovanliga. Vägen dit över bergen är riktigt hisnande häftig men tyvärr uteblev de fantastiska vyerna p.g.a. regn och dimma! Valbonadalen är en ”återvändsgränd” så det blir i stort sett att köra samma väg därifrån. Nja, det finns förstås en annan möjlighet att komma därifrån, det går nämligen en passagerarbåt på Komanisjön. Hotellägaren Mergim känner Zarim som äger och kör passagerarbåten, efter några telefonsamtal stod det klart att det inte skulle vara några som helst problem att lasta våra hojar på passagerarbåten. Zarim skulle tjäna en extra slant, vi slapp köra samma väg tillbaka. Vi skulle istället få en spektakulär båttur på Komanisjön! I Albanien råder en frisk framåtanda, man ser inte svårigheterna eller problemen utan bara möjligheterna. Det är en slående likhet mellan Albanien och Thomas Sahlin! För att hinna till båten i Fierzë så fick vi komma på rull från Bajram Curri kl. 05.00 ackompanjerade av dagens första böneutrop från moskéns minaret. Framme i Fierzë kunde vi i mörkret skönja en farkost som mest påminde om en korsning mellan båt och buss och som bara hade en knappt halvmeter bred och väldigt brant landgång. Zarim och hans kompisar letade upp några plankor och med mycket muskelkraft och jävlaranamma var våra kvartstons-hojar snart lastade och effektivt inkilade mellan relingen och båtens busskaross. Lagom till dagens första solstrålar lade vi ut från Fierzë med kurs västerut. Nu fick vi en ”kryssning” till en fantastisk soluppgång i ett alldeles enastående fjordlandskap. Vi hann med ett antal strandhugg för att hämta upp bl.a. bikupor, dunkar med rakia, hundar, säckar med grönsaker till marknaden i Vau i Dejës, men även för att leverera post och cigaretter till dem som bor i bergen längs sjön. Efter 4 timmar kom vi fram till vattenkraftverket Komani där hojarna lekande lätt lyftes av båten. Härligt slingrande bergsvägar ledde oss till Vau i Dejës och sedan vidare till flygbasen vid Gjadër. Det var härifrån NATO startade sina flyguppdrag under Jugoslaviens sönderfall på 1990-talet men numer är flygbasen nedlagd... trodde vi. Vaktkuren var obemannad 42 BUMSEN 5 – 2012 Steel Wings Motorcycle Club, Tirana. Nå, ska dom släppa in oss i Albanien? Jodå, inte mycket till kontroll där inte! Vi är hjärtligt välkomna. Hard Core biker. Bad to the bone!