Piraja 1
ΩINTERVJU B obo berättar om det första året på ko
nstskolan och om ett speciellt tillfälle när man höll öppet hus. — Jag hade jobbat med en serie tavlor som jag tyckte var rätt schyssta och hade bett mamma komma till Göteborg för att kolla och ta en lunch. Jag gick ner till gatan och möter upp henne och tillsammans går vi till min ateljé. Lite nervös var jag och minns att jag tänkte ”jag tycker ju det är fint, så det gör nog hon också”. Jag kommer ihåg vad det var för motiv, jag hade skrapat fram ett slags landskap och figurer på träpannåer. Men min kära mor sågade tavlorna totalt, skrattar Bobo. 50 NR 1- 2019 —Men så här i efterhand får jag ju tacka henne, för efter vår lunch som trots allt blev av, gick jag direkt tillbaka till skolan, tog fram en jätte pannå och det var då som min första apa föddes - schimpansen. Här fanns något kände jag, och sedan har det bara fortsatt. Det är nu lite mer än fyra år sedan som Bobo målade den där schimpansen och som nu blivit hans signaturmotiv i flera olika former och färger. Varför aporna? –Vi är ju så himla lika, skillnaden emellan oss är ju att aporna lever i symbios med naturen, och vi människor lever av den. Konstnärstalangen, är det något du fått med modersmjölken? – Njae, i och för sig har jag väl fått vissa anlag gratis, eftersom både mamma och pappa arbetar med färg och form. Pappa i huvudsak som butiksinredare och mamma klädföretagare. Det är mamma Kicki som driver klädföretaget SVEA får vi veta. – Det låg därför rätt nära att jag först började jobba med textil och kläder, säger Bobo. Jag har alltid uppmuntrats att släppa loss min kreativitet och mamma har lärt mig väldigt mycket om färg. När jag jobbade med henne fick jag verkligen träna mitt färgseende, för en färg kan bestå av 30 olika nyanser. Ω