Nöjesguiden Malmö 1
”JAG ÄR INTE SÅ RIK SOM DU TROR” Att ha mycket de
g? – Ja. Vi har kommit överens om det gemensamt i samhället. Du kanske var upptagen med att rita huvudfotingar på det mötet? – Det är ett otroligt fokus på pengar i tiden vi lever i just nu. Alla verkar ha accepterat att pengar är det enda som spelar någon roll. Det är ingen som ifrågasätter om folk som redan har så mycket behöver mer pengar. I SAMMA ÖGONBLICK som Mauri säger det kommer restaurangens ägare ut med en tallrik pannkakor och sylt. Mauri tackar nej med motiveringen att han tyvärr går på en strikt diet. – De har konsekvent vägrat ta betalt i ett halvår. Är det sant? Då ska jag börja gå hit jämt. – Haha, jag har börjat finta dem. Jag skickar fram en kollega som får säga att hon ska betala för två. Du vill inte att andra kunder ska veta att du får maten gratis? – Va? Det handlar inte om det. Jag vill bara betala för mig. 22 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2025 Usch, vad avslöjande att min instinkt var att det har med vad andra människor tycker att göra. – Det känns som att det är ditt största fokus i livet. Du är inlåst i en bur av rädsla för skam. Det är synd, för det stoppar dig från så många saker. Jag är väldigt styrd av skam. – Jag skulle mer säga begränsad. ”Styrd” är väl inget positivt laddat ord? – Nej, men det räcker inte för att beskriva hur mycket det begränsar dig. Förstår du hur långt du skulle kunna gå om du inte hade någon skam i kroppen? Kommer du ihåg att jag föreslog dig som programledare för Uppdrag mat från början och att du sa nej? Då var det väl skammen som stoppade dig? Om jag hade tackat ja hade både du och jag varit hemlösa vid det här laget. Du kan tacka din lyckliga stjärna för min skam. Vad ska du förresten göra med all deg? – Jag är inte så rik som du tror. Men jag vet inte. Kanske köpa en lite större lägenhet? Åka på semester? Vad gör man med pengar? Köper byxor? – Jag är tyvärr så jävla ointresserad av hur jag ser ut. Jag kan i och för sig förstå känslan du beskrev förut. Häromdagen sneglade jag mot chokladhyllan i en mataffär och såg att de tar 44 kronor för en Marabou. Där går faktiskt min gräns. – Den gick inte när de fortsatte sin verksamhet i Ryssland? Jo, jag bojkottade faktiskt Marabou i flera månader. Sedan blev jag så jävla sugen på apelsinkrokant. Hur mycket jobbar du nu förresten? Det var längesedan man såg dig på krogen. – Just nu jobbar jag bara, känns det som. Jag har inte så mycket annat för mig. Det är sorgligt. Vet du vad människor brukar ångra på dödsbädden? – Att de jobbade för mycket. Jag har sett en massa sådana klipp. Jag hoppas alltid att det ska komma någon som inte ångrade det. ”Jag kunde ha jobbat lite till…” – Det var ingen som sa det. Jag kunde inte sluta scrolla. Jag ville verkligen hitta någon som levt som jag och var nöjd med det. Men det fanns ingen. Var det någon som ångrade att den umgåtts för mycket med vänner och familj? – Det var dåligt med det också. Jag kanske borde prova det? Nu när jag har eget bolag kan jag ju anställa människor som det är roligt att vara med. Jag kan inte säga att det blir som en familj, det vore för sjukt, men jag har väldigt roligt när jag jobbar. Eller så är det bara att jag letar efter dopaminkickar och förväxlar det med att ha roligt? Det kanske är bäst att inte ta reda på det. Du ska få gå tillbaka och jobba nu så att du inte får existentiell svindel. – Fick du ens ut något kul av det här? Tror det. Fick du ångest ändå nu? – Nej. Eller jo, lite. Jag borde ha varit roligare…