Svensk Vattenkraft 1
Vattenförvaltningsutredningen Ungefär samtidigt s
om denna tidning kommer ut överlämnas den färdiga utredningen till regeringen. Här saxar vi utredningens egna sammanfattningar av de två kanske viktigaste kapitlen Sammanfattning kap 16 Utredningens iakttagelser och bedömningar: Det arbete som hittills utförts inom vattenförvaltningen har skapat en stabil bas för det fortsatta arbetet. Vattenförvaltningen står inför flera utmaningar, som det finns olika orsaker till. Det finns behov av förändring både vad gäller organisation, beslutanderätt, arbetsformer och finansiering, Det är viktigt med en tydlig statlig strategisk styrning där riksdag och regering får tydligare roller och där styrsignaler, finansiering och uppföljning hänger ihop. Dagens organisation är otydlig och bör i stället följa ordinarie förvaltningsstruktur. Den lokala förankringen och det avrinningsområdesvisa arbetet på den lokala nivån behöver stärkas. Det är viktigt att vattenförvaltningen har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter och att säkerställa en god kompetensförsörjning över tid. Arbetet inom vattenförvaltningen behöver utvecklas och förstärkas både på nationell nivå och avrinningsområdesnivå för att bli mer effektivt och få större genomslag. Det finns behov av ökad samordning inom den akvatiska övervakningen och arbetet med kunskapsunderlag behöver fortsatt utvecklas. Arbetet med planering av åtgärder behöver utvecklas både på nationell strategisk nivå och på konkret avrinningsområdesnivå. Det behövs förstärkt vägledning från nationella myndigheter. Det är också viktigt med utvecklad samverkan och delaktighet, och det finns behov av referensgrupper på både avrinningsområdesnivå och nationell nivå. Det behövs mer fokus på åtgärdsarbetet. Finansieringen av både administrativt och fysiskt åtgärdsarbetet behöver stärkas. Rapporteringen till EU behöver underlättas och uppföljnings- och utvärderingsarbetet förstärkas. Sammanfattning kap 21 Förslag om förändrad organisation: Våra förslag i detta kapitel handlar om att vattenförvaltningen på avrinningsområdesnivå organiseras så att kommunerna ges en tydligare roll, bland annat genom att de ska delta i åtgärdsplaneringen på avrinningsområdesnivå. Länsstyrelsernas roll förtydligas och utökas, bland annat genom att deras ansvar för att ta fram kunskapsunderlag och förslag till miljökvalitetsnormer formaliseras och att de även ges ansvar för att samordna åtgärdsplaneringen i avrinningsområdena och dokumentera detta i en operativ plan. Övriga berörda myndigheter ges tydligare roll i vattenförvaltningen genom att de bland annat ska delta i åtgärdsplaneringen och följa upp resultaten av de åtgärder som de genomfört. Vattenförvaltningen organiseras så att de arbetsuppgifter på distriktsnivå som de fem länsstyrelser som är vattenmyndigheter har i dag för över till dels Havs- och vattenmyndigheten och SGU på nationell nivå, dels samtliga länsstyrelser på avrinningsområdesnivå. På nationell nivå organiseras vattenförvaltningen så att riksdagen och regeringen ges mer framskjutna roller genom bland annat den nationella handlingsplanen, regeringens åtgärdsprogram och efterföljande beslut. Havs- och vattenmyndigheten och SGU ges ett tydligt och utvidgat ansvar för yt- respektive grundvatten. Bland annat ska de ta fram övervakningsprogram, aggregera resultaten från kartläggnings- och analysarbetet till distriktsnivå, bereda länsstyrelsernas förslag till miljökvalitetsnormer och bedöma de operativa planerna. Havs- och vattenmyndigheten ska besluta och i samverkan med SGU ta fram en förvaltningsplan per distrikt samt genomföra samråd. SMHI:s roll förtydligas. SMHI och SGU ska bland annat ta fram nationella modellberäknade underlag till övervakning, kartläggning och analys. Havs- och vattenmyndigheten ska tillsammans med SGU och övriga myndigheter och kommuner ta fram underlag till den nationella handlingsplanen och åtgärdsprogrammen. Havsoch vattenmyndigheten ska länka ihop CIS-arbetet med det svenska vattenförvaltningsarbetet och leda arbetet med en fördjupad utvärdering vart sjätte år. En nationell nämnd inrättas för att besluta om miljökvalitetsnormer med Havs- och vattenmyndigheten som värdmyndighet. De övriga centrala myndigheternas roll i vattenförvaltningsarbetet stärks genom att de ges olika uppgifter, bland annat att bidra till det vägledande arbetet, ta fram underlag till den nationella handlingsplanen och regeringens åtgärdsprogram samt att följa upp resultaten av arbetet. En nationell referensgrupp inrättas för att säkerställa information till och medverkan av berörda aktörer på nationell nivå. Havs- och vattenmyndigheten, SGU och länsstyrelserna pekas ut som behöriga myndigheter. Särskilt yttrande om vattenförvaltningsutredningen Till utredningen har varit knuten en expertgrupp med ca 25 företrädare för i första hand myndigheter och departement men också bransch- och miljöorganisationer. En av dessa har varit SVAF:s ordförande Thomas Sandberg, som avlämnat följande särskilda yttrande. 12 SVENSK VATTENKRAFT #4 2019 Det finns anledning att se positivt på utredningen, både det sätt på vilket den bedrivits och många av de förslag som utredningen lägger fram. Det finns ändå några grundläggande frågor där jag och Svensk Vattenkraftförening (SVAF) har en helt annan uppfattning än utredningen. En påtaglig svaghet i utredningen ligger redan i direktivet, att uppdraget är att se över vattenförvaltningens organisation utan att gå närmare in på den verksamhet som vattenförvaltningen bedriver. I betydande utsträckning är verksamheten styrd av EU:s ramvattendirektiv (RDV)