Svensk Vattenkraft 1
Vad händer? Allt och inget! Rätt ofta får jag frå
gan om vad som händer. Det är en berättigad fråga med tanke på det fokus som länge varit på de kommande omprövningarna, de successiva förslagen till NAP (den nationella planen), olika myndigheters agerande. Men tyvärr har jag inte ett enda, bestämt svar på vad som händer. Det rör sig på en rad olika fronter, vad som pågår är inte så lätt att avgöra och ännu svårare är att sia om vad som kommer ut. Det är inte bara vi inom SVAF som tycker så, en viss "vilsenhet" finns egentligen hos alla aktörer och inte minst hos länsstyrelserna som ska hålla samman omprövningarna. NAP I regeringskansliet arbetar man med det förslag till NAP som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) lämnade 1 oktober (och som också Energimyndigheten och Svenska kraftnät satt sina namn under). Synpunkterna på förstudien för ett år sedan var försiktigt positiva, det förslag som kom i våras fick mycket stark kritik inte bara från SVAF och HaV:s senaste förslag är om möjligt ännu sämre (SVAF:s synpunkter finns på vår hemsida). Energiföretagen har till regeringen överlämnat en hemställan med krav på en rad långtgående förändringar i HaV:s förslag (se deras hemsida), Jonas Bengtsson har utvecklat detta ytterligare i ett anförande på en konferens (se hans presentation på Energiforsks hemsida). SVAF har framfört sina krav inte bara skriftligt utan också vid två uppvaktningar i Energi- och Miljödepartementen (där energiminister Anders Ygeman deltog vid det ena tillfället). Vad SVAF ser som de avgörande svagheterna i NAP-förslaget och hur man kan komma till rätta med dem återfinns mera utförligt i den andra ledaren. Politikerna måste ingripa Det är uppenbart att trots politikernas försök så agerar vattenförvaltningens olika myndigheter fortfarande i strid med de politiska besluten och avsikterna. Politikerna måste därför agera ännu starkare, lämpligen genom att i vattenförvaltningsförordningen slå fast ännu tydligare att vattenförekomster med vattenkraft ska klassas som kraftigt modifierade (KMV). Först då finns en tillräckligt solid juridisk grund för att avvisa myndigheternas utrivningsagendor, först då finns det förutsättningar för att NAP kan bli en användbar plan för omprövningarna. Detta är synpunkter som också framförts 2 SVENSK VATTENKRAFT #4 2019 till genomförandegruppen, den fempartigrupp där mycket av de reella besluten om energipolitiken fattas. Domar Ofattbart nog försöker en del länsstyrelser neka kraftverk tillträde till NAP trots att riksdagens beslut om rättskraft för äldre rättigheter är kristallklart. Domstolarna har genomgående avvisat sådana försök. När det gäller sedan tidigare pågående tillståndsprocesser har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) kommit med bra domar om tre kraftverk i Kävlingeån, vi väntar nu med spänning på att MÖD ska ge tillstånd också till kraftverken i Vramsån. Se två artiklar om dessa juridiska nyheter längre in i tidningen. Pilotprojekten Det senaste halvåret har samarbetet med Vattenkraftens Miljöfond huvudsakligen handlat om de båda pilotprojekten i Alsterån och Tidan. De båda konsultföretagen WSP och Norconslut har presenterat förslag till åtgärder och hur prioriteringar ska kunna göras. Nu återstår att se hur länsstyrelser och vattenmyndigheter ställer sig. Länsstyrelserna är olika förberedda för och olika intresserade av detta samarbete. Extremen är att man vill ha alla åtgärder överallt oavsett vilken biologisk nytta de ger. Länsstyrelserna och vattenmyndigheterna har en svår men nödvändig omställning när de måste sluta argumentera på det sättet och i stället peka på vilka biologiska värden man vill skydda och hur detta ska gå till. Nu har man rullat ut samma schablonlösningar över hela landet med mycket liten eller ingen koppling till den specifika vattenförekomsten. Samtidigt ställer detta krav på oss att lära oss mera för att kunna föra dessa diskussioner. Vi håller där på att utveckla våra samarbeten med biologiska experter. Årsmötet 2020 Nästa år firar SVAF 40-årsjubileum. Vi har därför bestämt oss för att avsätta två dagar för årsmötet, fredag 15 och lördag 16 maj. Årsmötet kommer att äga rum i Stockholm, i Swecos lokaler på Kungsholmen. Fredagen blir mera "extern" med politiker och företrädare för myndigheter och organisationer, lördagen mer "intern" men också då seminarier med gäster (förutom själva årsmötesförhandlingarna). Regionala föreningar Som framgick i förra numret bildades i somras Skånes Vattenkraftförening. Att den är livskraftig visar flera artiklar i detta nummer. I samband med det juridiska seminariet i Västerås diskuterades lämpliga indelningar för en eller flera föreningar från Östergötland upp till Bergslagen. Mycket lutar åt att det blir en Bergslagens Vattenkraftförening med Västmanlands, Örebro och Dalarnas län och en Östsvensk Vattenkraftförening med Östergötlands, Södermanlands, Stockholms och Uppsala län. Gränserna ska inte ses som absoluta, den medlem som vill gå över gränsen eller som vill tillhöra två föreningar är välkommen att göra det. Fundera på vad som kan vara den bästa indelningen! När vi fått i gång dessa föreningar måste vi fortsätta norrut. I Gävleborg borde det finnas underlag för en regional förening. Sedan blir det svårare i takt med att det blir allt glesare med mindre kraftverk och därmed medlemmar samtidigt som avstånden ökar dramatiskt (säger en sörlänning). Men vi har de senaste åren fått allt bättre kontakter med våra medlemmar i norr så någon form av regionalt samarbete ska vi nog kunna få till stånd. Vad DU kan göra Det kan inte sägas nog ofta - samarbeta. Vi måste samarbeta i vattendragen. Omprövningarna ska ju ske samordnat i de 189 prövningsgrupperna. Det handlar om så enkla saker som att lista vilka kraftverk som finns, ägare, kontaktuppgifter, vara klar på när omprövningen planeras, ta del av vad som står om det egna vattendraget i VISS och andra dokument från myndigheterna, se om man kan samordna körningen av kraftverken bättre, diskutera möjligheter att bygga ut (som kräver nyprövning) samtidigt med omprövningen, kontakta kommunen/erna och andra intressenter osv. Samarbetet behöver (från början) inte nödvändigtvis omfatta en hel prövningsgrupp om det är ett stort avrinningsområde. Man kan börja i de olika biflödena och så småningom upprätta kontakter med andra biflöden. Där har de regionala föreningarna en viktig roll att spela. Se artiklar i detta nummer om hur Hallands Vattenkraftförening fått i gång samarbete i vattendragen och om samarbetet i ett biflöde till Lagan. Thomas Sandberg, ordförande SVAF