Svensk Vattenkraft 1
Energiföretagens vattenkraftdag i Linköping Energ
iföretagens vattenkraftdag hölls i år i Linköping. Programmet innehöll mycket varierande ämnen, allt ifrån tekniska innovationer i driften av vattenkraftverk till framtidsperspektiv på elförsörjningen 2045. Några föredrag refereras här. Energiföretagen har tagit fram en färdplan för fossilfri elproduktion 2045. Per Holm Energiföretagen redogjorde för den. Den årliga elanvändningen förutsätts öka från 140 TWh till 190 TWh. Ökningen motsvarar hela Danmarks elkonsumtion. Toppeffektbehovet förväntas öka från 26 GW till 32 GW. Svenskt Näringsliv har räknat fram ett elbehov 2045 på 200 TWh. Ökningen motsvarar drygt 14 000 vindkraftverk eller 11 Ringhals 1-reaktorer. Utifrån beräknade förutsättningar om energi- och effektbehov har tre scenarier tagits fram. Den installerade effekten ökar från knappt 40 GW till omkring 70 GW. Den tillgängliga effekten landar på förutsatta 32 GW. Det beror på att kärnkraften tas bort i två scenarier och ersätts med intermittent sol- och vindkraft. Investeringsbehovet kommer att öka betydligt. Det kommer att krävas 560–640 miljarder kr ny- och reinvesteringar i produktion och 440–520 miljarder kr ny- och reinvesteringar i elnäten. Ett scenario förutsätter en utbyggnad av vattenkraften med 3 000 MW (= 3 GW). Är det möjligt och är det lönsamt? Fredrik Engström Vattenfall belyste frågan utifrån modellberäkningar i Lule och Ume älvar. Utbyggnad av vattenkraft motiveras med behov av ökad flexibilitet i elsystemet. Förutom överföringskapacitet handlar det om produktions- och lagringskapacitet. Vattenkraften är aktuell för regleringar från tider <1 tim. till årsvariationer. Olika utmaningar i tidsskalan kräver olika lösningar. Utbyggnader för ökad vattenföring i några verk i de nämnda älvarna visar sig svårt att räkna hem; de är inte lönsamma investeringsprojekt. Marknadspriserna hålls nere tack vare/p.g.a. vindkraftsutbyggnaden. Vad händer? Kommer vi att investera i tid? Lita på import från Norge? 24 SVENSK VATTENKRAFT #4 2019 Är det kontinenten som är lösningen? Ny kapacitetsmarknad? Andra teknologier? Vad är security of supply värt? Restriktiva regelverk försvårar och förlänger prövningsprocesserna. Johan Kling Havs- och vattenmyndigheten kom i sitt anförande om den Nationella planen (NAP) inte med några konkreta förenklingar. NAP har som tidsperspektiv för (om)prövningar 20 år och att Sverige 2040 ska ha förnybar elproduktion fullt ut. Energiföretagens mål om fossilfri produktion 2045 är inte politiskt förankrad. NAP syftar också till att det Inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Onödigt är inte definierat. En stor osäkerhet med NAP och om det nationella produktionsminskningsmålet 1,5 TWh kan hållas är konflikten mellan Natura 2000-områden och vattenkraftens elproduktion och särskilt reglerförmåga. Miljöåtgärderna kan få stor negativ effekt på elsystemet. JK framhöll att bevarandeplanerna är otydliga och behöver ses över av länsstyrelserna. Majoritet av vattenkraftverken som påverkar N2000 är småskaliga och strömkraftverk. Ett 20-tal storskaliga reglerkraftverk påverkar N2000. NAP ger inga planeringsmål för hur mycket åtgärdsvillkor får påverka produktionsminskningstaket. Om inte regeringen ändrar NAP-myndigheternas förslag får förutsättas att produktionsminskningar i N2000-områden ligger utöver 1,5 TWh. Riktvärdet 1,5 TWh bör inte överskridas. En första del är fördelat på 22 huvudavrinningsområden, som är utpekade framför allt för att de är betydelsefulla för reglerkraften. JK underströk att riktvärdena inte gäller för enskilda vattenkraftverk. 11,7 % produktionsminskning för övriga avrinningsområden ska uppfattas som det sammanlagda planeringsmålet för alla andra vattendrag än de namngivna 22, dvs de vattendrag där nästan alla mindre vattenkraftverk finns. När det gäller utökningar av effekt och reglerförmåga menade JK att reglerkraft kan anses vara ett allmänintresse av större vikt. Detta har betydelse för om dispens kan medges för försämringsförbudet, vilket ska prövas för nya projekt exv. ökad vattenreglering. Irene Bohman Vattenmyndigheten i södra Östersjön berättade om deras pågående arbete. De tar ut vattenförekomster till preliminära KMV/mindre stränga krav bl.a. vattenkraft, markavvattning, infrastruktur, kulturmiljöer, gruvor, industri, vattenförsörjning. Miljökvalitetsnormer sätts i november 2019-april 2020 för att remissas november 2020-april 2021. Normerna beskriver den nivå på biologin som ska nås samt förslag på åtgärder för att nå dit. Beslut tas i december 2021 av vattendelegationerna. Bästa möjliga teknik utvecklas och utvärderas löpande; vilka skadeförebyggande åtgärder som ger störst nytta skiljer sig mellan olika verksamheter och geografiska platser. IB pekade på att en utmaning i Södra Östersjön är att avväga åtgärder, som tar hänsyn till den låga nederbörden och hur vattnet kan hållas kvar i landskapet. ”Handbok för upp- och nedströmsanordningar för fisk” var rubriken på Johan Tielmans Uniper anförande. Handboken tas fram av HaV och SLU. Slutversion och slutseminarium kommer i dec 2019 och utbildning sker i jan-feb 2020. Krav på passageeffektivitetsgränser tas upp i boken, som ger vägledning för bästa möjliga teknik. JT och handboken konstaterar att det är ett generellt problem med bristande effektivitet för fiskvandringslösningar. Metoder för uppföljning och kontroll behövs. En annan fråga är om och hur miljökvalitetsnormen nås oavsett effektiviteten i fiskvägen. Normerna behöver kopplas till åtgärder för att veta när god ekologisk status/god ekologisk potential har nåtts. Motivationen hos verksamhetsutövare knäcks om 100 % effektivitet i fiskvandringen nås och myndigheterna fortfarande hävdar att MKN inte har nåtts. Rune Hallgren, sekreterare SVAF