Svensk Vattenkraft 1
Ekospill-konferens i Örebro Konferensen Eko-spill
27.9 i Örebro hölls av Umeå universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet SLU. 40 personer från myndigheter, konsultföretag, kraftföretag och föreningar deltog. Johan Kling, Havs och vattenmyndigheten (HaV), inledde med den (då) senaste informationen om den nationella planen, NAP. Miljödepartementet hade fått ta del av NAP-förslaget veckan före och skulle få den slutliga versionen några dagar senare. Det omdiskuterade 1,5 TWh målet skall innehållas. Effektökning och effektivisering skall ingå i NAP. Miljöanpassning med kulturbevarande men inte utrivning är vad som gäller nu. Man jobbar med NAP:ens tidplan, varför denna kan komma att revideras. Det låter så bra när han säger det, men den som lever får se. Länsstyrelserna skall leda samverkan inom avrinningsområdena i starten. Detta skall leda till en plan för respektive huvudavrinningsområde, med behov av ekologiska funktioner och konsekvensanalys. Samverkansprocess inför prövningarna utgör nyckelfaktor. Min egen kommentar: Det är viktigt att höja verksamhetsutövarnas kompetens inför dessa processer. Roland Jansson Umeå universitet talade om torrfåror och möjligheten att ge dessa mer liv. I Bjurfors vill man gräva fram en ”ekohylla” vid sidan av älven där vattenhastigheten kan kontrolleras och fisken kan få simma ostört. Man försöker variera minimitappningen över året och även skydda strandvegetationen. Man lägger ut stenblock som skall binda massorna så att dessa ej spolas bort vid högflöden. Ibland har fiskar svårigheter att simma eftersom stora stenar gör torrfåran oframkomlig för fisk under vissa sträckor. Där plockar man bort stenar istället. Man försöker att skaffa verktyg för att beräkna olika arters krav på minimitappning för ökad konnektivitet och förbättrade habitat. Klimatförändringarna kommer att påverka allt. Min personliga slutsats av presentationen är att det är en oerhört komplicerad sak att kombinera kraftproduktion och 26 SVENSK VATTENKRAFT #4 2019 förbättrade villkor för fisk . Man måste vara beredd att kompromissa för att komma någon vart med detta. Birgitta Malm- Renöfält Umeå universitet: Torrfåror innefattar allt från en liten skogsbäck till Harsprånget. Spegeldammar är rent estetiska men kan orsaka problem, bl.a. med predation. Forssträckor är till följd av vattenkraftutbyggnaden bristvara. Detta gör att en del fisk som kan vandra uppströms inte hittar någonstans att leka, alltså brist på habitat. Översvämningar minskar faunan. Dock påverkas inte faunan i forsarna så mycket. Det finns ställen i forsarna finns det ställen i forsarna som är relativt skyddade. Forsar syresätter vattnet. Hur utformar man minimitappning i torrfåror? Man behöver spegla den naturliga säsongsdynamiken, men också bestämma hur man skall förhålla sig till klimatförändringarna. Vattenmängdens effekt varierar från torrfåra till torrfåra. Birgittas presentation speglade alla krav och svårigheter som kommer när man jobbar med minimitappning. Erik Degerman SLU, hans grupp jobbar med ett riksomfattande torrfåreregister. Nu finns det 1005 st i registret. Jönköpings länsstyrelse arbetar med ett liknande uppdrag åt HaV. Det finns minimitappning i 10 % av torrfårorna. Det finns 54 torrfåror inom Natura 2000-områden. Man anser att den perfekta minimitappningen inte existerar och jobbar istället med funktionella ekosystem, där man gör vad man kan under rådande omständigheter. Jag upplever tydligt att detta handlar om storskalig vattenkraft, där utrivning inte kommer på fråga. För att uppnå så mycket effekt som möjligt, låter man gärna minimitappningen rinna nära ena stranden. Den stranden får då mera referenstillståndslika förhållanden. Degerman och hans medarbetare är mycket angelägna att få del av erfarenheter från minimitappning och fiskvägar som har varit igång en tid. Åsa Widén Umeå universitet, hon och hennes medarbetare jobbar med Juktån, som har en 6 mil lång sträckning. En 60 m bred torrfåra kräver 2 m3/s i minimitappning. Man gräver och fyller grus i torrfåran för att göra den framkomlig för fisk. För att undvika att höga flöden spolar bort gruset försöker man leda höga flöden i en separat spillvattenfåra. Samtliga föredragshållare speglar en pragmatism, som är tilltalande, för att komma framåt med forskning och utförande. Det slogs också fast att kostnaderna för åtgärder i torrfåror inte får urarta. En annan problematik är att få uppåtvandrande fisk att hitta fiskvägen. Fisk reagerar på vatten som strömmar ut med högre hastighet än vattendraget i övrigt. Därför bör man ordna en förträngning där ekospillet mynnar i nedströmskanalen. Det finns försök med s.k. ecoflowturbiner som tar tillvara fallhöjden från dammen till naturfåran. Då kan man släppa lite mer vatten, tack vare dess kraftproduktion. Det exempel jag känner bäst till är Stornorrfors G5 där jag hade förmånen att få ta fram och installera all utrustning för 21,9 m3/s flöde och 21,5 m av totalt 75 m fallhöjd, som kraftverket har. Likt Stornorrfors bör man ha olika tappning vid olika årstider, för att spara vatten. Forskarna på konferensen var eniga om att minimitappning är det enda man kan göra för att förbättra villkoren för fisk i torrfåror. För att få en funktionell (någorlunda bra) effekt får man ta till olika grepp för att få mängden vatten att göra så mycket nytta som möjligt. Att bara släppa MLQ genom torrfåran inte är gott nog. Olika vattendrag kräver olika typer av ”handpåläggning” för att fungera som habitat och vandringsväg. Christer Abrahamsson, styrelseledamot i SVAF, kraftverksägare och vattenkraftsingenjör