Svensk Vattenkraft 1
Vattenkraften i Norrköping Bergsbrodammen. I bakg
runden till vänster Gryts fabriker med kraftstation från 1936 och till höger Drags fabriker med kraftstation från 1910. Mellan fabrikerna skymtar Grytsdammen. Foto BS 1989 Som besökare till Norrköping lägger man märke till de stora brunfärgade vägskyltar som här och var upplyser om "Industrilandskapet". Kärnan i detta "Industrilandskap" är när Motala ströms forsar och fall utnyttjats i den sista kilometern före utloppet i Bråviken och havet. Strömmens vatten har här sedan länge gett kraft till ett närmast oräkneligt antal vattendrivna verk. Efter hand uppkom också en sådan trängsel av krafttörstande verk att förhållandena kan liknas vid motsvarande i t.ex. Mölndalsån i Mölndal, Göta älv i Trollhättan, Motala ström i Motala, Dunkehallaån i Jönköping eller Svartån i Mjölby. Förutsättningarna för att ta kraft ur Strömmen vid Norrköping är ovanligt goda. Fallhöjderna är inte alltför dramatiska, den samlade fallhöjden i forssträckan är 18 meter, och avrinningsområdet, 15 400 km², är näst störst i Götaland. Sjöarealen är nästan 21 %, vilket medför utomordentligt goda reglermöjligheter. Redan under medeltiden kom därför en mängd såg- och mjölkvarnar att söka kraft ur Strömmen och vid slutet av 1700-talet omtalas t.ex. 8 SVENSK VATTENKRAFT #4 2019 närmare 20 mjölkvarnar. Även laxfisket var betydande. Strömmen var ursprungligen ganska utbredd med flera holmar mitt i forsarna. Under århundradena har dock dess bredd krympts när man med olika arrangemang tagit vara på dess kraft. År 1610 hade den vallonsk-holländske köpmannen Louis de Geer (1587-1652) bosatt sig i Sverige. Han såg här stora möjligheter att bygga upp en näringsverksamhet baserad på skog, vatten och malm. Så småningom etablerade de Geer sig i Finspång i hjärtat av Östergötlands bergslag. Med tiden byggde han här upp ett järnbruk med masugnar, stångjärnssmedjor och manufakturer. de Geer bosatte sig i det närbelägna Norrköping, som blivit utskeppningsort för den nya industrin. I staden lät han dessutom anlägga ett gevärsfaktori och ett mässingsbruk på Kvarnholmen (nuv. Holmen) som då var en av Strömmens holmar. Båda verken drevs av den rikliga vattenkraften. För att bygga upp de nya industrierna inkallades en mängd bergsmän och smeder från Vallonien, främst Liège och Namur. Vid mitten av 1700-talet började textilindustrier anläggas i Norrköping. Med en tilltagande befolkningsökning och landsbygdsbefolkningens inflyttning till städerna under senare delen av 1800-talet minskade graden av självhushållning i landet med bl.a. hemtillverkning av textilier. Till följd av detta växte nu en omfattande textilindustri fram i staden och blev mot slutet av 1800-talet vid sidan av mjölkvarnarna den viktigaste näringen. Textilindustrierna byggdes upp efter moderna tyska och engelska förebilder. Man hade nu lämnat den traditionella tekniken med dess ofta muskeldrivna manufakturer. Kraft fick man istället från Strömmens forsar eller stenkolsberoende ångmaskiner. Vid sidan av textilindustrin hade dessutom den de Geerska mässingproduktionen på Kvarnholmen i början av 1800-talet ersatts med papperstillverkning. I Norrköping blev med tiden vattenkraften särskilt attraktiv. De klumpiga och ineffektiva vattenhjulen övergavs och den stora uppfinningen på området, vatten