Omtanke 1
– Vi sprang ju dit, jättenyfikna. Där satt min lä
rare i sin bomullsuniform och bredvid satt de tuffa poliserna i sina skinnrockar, fallskärmsjägarkängor och snaggade huvuden och åt i takt. Vi tyckte de var så häftiga och jag minns än idag det mäktiga brummande ljudet av deras stora Dodgebuss när de åkte därifrån. De hade varit där på besök för de skulle biträda som observatörer vid den stora slutövningen. Under slutövningen var Michael nervös. Vid den första stationen skulle han avväpna en rånare med kniv. Michael tar upp en batong ur sin portfölj och visar mot armen hur batongen, enligt killen från Norrmalmspolisen, skulle användas. – Lundh, sa piketkillen med hög röst, bra agerat, men när du kommer ut i verkligheten på Norrmalm så får du bättre ef12 | www.ssil.se fekt om du använder den andra sidan av batongen. Det var mitt första möte med brutaliteten. Han sökte till Norrmalmspolisen och kom in och hamnade så småningom i den berömda piketgruppen. – Nu fick jag åka med i den där Dodgebussen och jag var som i chock minns jag. Där satt de här häftiga killarna i skinnkläder med stora pistoler. De var ju idolerna nummer ett för många av oss. Och det där V8-ljudet!, säger Michael och himlar med ögonen. En kväll som färsk ordningspolis beordrade Michaels befäl att ”stoppa zigenarjävlen”. – Romern, hade inget körkort och bilen var inte skattad. ”Här finns ingen anledning att slösa tid på att ta uppgifter, det här löser vi praktiskt”, sa min kollega och sträckte fram en tändsticka, som han bad mig stoppa in i tändningslåset, för att mannen inte skulle kunna köra iväg. Och jag gjorde som han sa och sen skrattade vi högt. – En annan gång på arresten hade befälet målat svart tusch på pekfingret, som han höll under näsan, och sträckte fram armen i en Hitlerhälsning. Och alla gapskrattade, jag med förstås, för jag vågade inget annat. Han berättar om hur han lite grann för varje dag började avhumaniseras. – Jag var arbetarklasskillen som älskade Palme och handlade på Konsum, men att visa sig med en Konsumkasse fanns inte. Så jag teg och stängde in känslorna, för att passa in. Flera inom Norrmalmspolisen