Omtanke 1
TEMA: HVB/SOCIALTJÄNST Justitieombudsman Thomas N
orling. Foto: Pernille Tofte mellan vad nämnderna själv upplevde och vad som hade dokumenterats och redovisats i de granskade ärendena. Då har man inte riktigt gjort jobbet om hoppar över själva dokumentationen, säger Thomas Norling. De enskilda barnen var inte alls synliggjorda i ärendena i de fall när någon bedömning av barnets bästa inte kom till uttryck i vare sig beslut eller beslutsunderlag. När det gäller rätten till delaktighet visade granskningen på brister i alla delar. – Det här är oroande. Bedömningen Det kan vara flera anledningar till att en förälders umgänge med sitt barn begränsas enligt beslut från Socialtjänsten. Avgörande i frågan om umgängesbegränsning är vad som är barnets bästa. Det är vad LVU kräver och socialtjänsten har i uppdrag att avgöra och redovisa detta. Justitieombudsman Thomas Norling gav sitt perspektiv på hur barnets bästa beaktas vid beslut om umgängesbegränsning under Barnkonventionsdagen den 7 februari som arrangeras av JP Infonet. – När jag undersökte den här frågan genom nedslag i sex olika kommuner fann jag att samtliga socialnämnder uppgav att de arbetade aktivt med principen om barnets bästa och att den ligger till grund för alla beslut om umgängesbegränsning. Men granskningen visade en klar skillnad måste vävas in i varje bedömningsprocess för varje enskilt barn. Att inte bedömningen har redovisats är en allvarlig brist. Man måste också beskriva de resonemang som ledde fram till beslutet om vad som var barnets bästa. När inte det finns med går det inte att veta om barnets bästa har beaktats. THOMAS NORLING IFRÅGASÄTTER om nämnderna alltid har haft tillgång till ett tillräckligt underlag när de har fattat beslut om umgängesbegränsning. – Jag är också kritiskt till hur vissa av de granskade besluten blandar regelrätta begränsningar av umgänget och olika slags förhållningsregler. Det kan vara saker som att inte tala illa om familjehemmet inför barnet. Sådant ska inte finnas med i ett beslut. Ofta har vi som vuxna en föreställning om vad barn behöver, men principen om barnets bästa handlar om det specifika barnet i varje enskilt ärende. Elisabeth Dahlin, Barnombudsman, menade att det ofta görs generella bedömningar trots att det handlar om individuella. Hon tycker att man kan tänka att vuxnas kunskap om vad barn behöver är en pusselbit av tre, barnets egna åsikter och tankar är den andra pusselbiten och barnrättsperspektivet med barnets rättigheter är en tredje. LINN ENGLUND, VERKSAMHETSUTVECKLARE, barnombud och kurator på organisationen Maskrosbarn talade om barns brist på inflytande. – Vi tror att vi kan få bättre resultat och bättre utformade insatser om vi slutar att vuxengissa vad barn behöver och istället frågar barnen vad de behöver. Barns behov är större än utbudet av socialtjänstens insatser och stöd till barn och unga. Det blir nästan som att man får försöka passa in barnet i insatsen istället för att anpassa insatsen efter barnet, säger Linn Englund. Hon syftar på öppna insatser som kontaktperson, kontaktfamilj, familjebehandling och föräldrastöd. – De är insatser som har varit med väldigt länge. Idag kan det finnas andra behov. Insatserna är uppbyggda av vuxna. www.ssil.se | 31