Bumsen 1
Det är inte bara för att Lago Maggiores norra del
ar ligger inklämda mellan alptopparna, dess södra delar saknar helt denna topografi, som gör sjöns läge så spännande utan minst lika mycket det milda klimatet som bidragit till att man genom århundradena anlagt parker och exotiska trädgårdar som frodats till en sagolik prakt. Sjön har sin västliga del i regionen Piemonte, den östliga är i Lombardiet. Cruiserns motor spann behagligt på tomgång och dess ljuddämpare släppte endast ut ett nästintill ljudlöst puttrande, plötsligt brakade det till snett bakom mig, jag insåg lika snabbt att det bara var Tommy som startade upp sin Fat Boy. Vi gled ut på SS34 men efter någon mils körning var vi tvungna att stanna till i den lilla pittoreska byn Feriolo. Vi parkerade hojarna vid en liten hamn avsedd för små fiske- och fritidsbåtar, sedan satt vi helt enkelt för att filosofera och njuta av den stillsamma och harromiska tillvaron som utspelades inför våra ögon. Ibland puttrade någon liten båt ut från hamnen för att i nästa sekund se när en betydligt större färja lade till en bit bortom oss, vid byns centrala brygga. När vi närmade oss Stresa, med sin blomsterprakt och alla tjusiga villor, förstod vi varför staden anses vara sjöns metropol. Alla extremt stora och överdådiga hotell, med parkliknande trädgårdar, utefter strandpromenaden förstärkte även denna känsla, likväl den betydligt tätare och livligare trafiken. Då kan man tänka sig folkfesten när de internationella musikveckorna lockar stor publik. I Hotel Pesce d’Oro vid VerbaiaPallanza västra del, bara 25 meter från Lago Maggiores strand, tillbringade vi tre nätter, hotellets restaurant tillfredsställde alla våra kulinariska behov med råge. Från stadens strandpromenad kunde vi också blicka ut över de Borromeiska öarna, det kallas de fyra vackra öar som ligger mellan Pallanza och Stresa. Typiskt för dessa öar är den yppiga, subtropiska vegetationen. Så sent som förra året utnämndes den överdådiga trädgården på Isola Bella (den vackra ön) till den vackraste i Italien, detta av ett TV-bolag som gjorde en serie om de vackraste trädgårdarna/parkerna i Italien! Till dessa öar går det täta färjeturen, vi missade tyvärr tillfället och detta fick vi vid hemkomsten tydligt påpekat för oss av våra damer. I sydlig riktning fortsatte vi efter kustvägen och rundade sjöns sydspets, fortsatte sedan på betydligt mindre trafikerade vägar norrut, fortfarande efter kustvägen. Laveno ligger vid foten av Sasso del Ferro, järnberget, så det passade väl att parkera våra järnhästar, med betoning på Tommys Fat Boy, och inta en lunch. Från Ristorante Impero hade man fin utsikt över det lilla färjeläget och sjön i allmänhet. Tyvärr var servicen och prisbilden inte lika trevlig som utsikten, vad sägs om 44€ för var sin pizza, två flaskor vatten och espresso vid kaffet? Lunchen skakades tillrätta på det sätt att vi promenerade omkring på området runt färjeläget. Utan några anmärkningsvärda stopp fortsatte vi helt enkelt norrut och rundade Locarno, vägen därefter kände Espresso och en Grappa kan aldrig vara fel efter en fin middag. Kommunalarbetare på stranden i Verbania! Exklusiv sidvagn i Laveno. Sjöns färjetrafik är intensiv. Tommy brottas med sitt regnställ! Scooterparkeringar finns överallt. BUMSEN 2 – 2014 45