GLAS 1
/ ledaren / Hantverk och teknik i skön förening I
nte sällan är det svårt att förstå att vi lever i den samtid som för inte särskilt många år sedan framstod som en obegripligt avancerad framtid. Med nya robotar, datorer, rymdfarkoster och djuphavsditon, digitalisering, masskommunikation och automatisering är det kanske inte så konstigt att vi blir fartblinda. Det sägs också att det allra svåraste är att förstå sin samtid. Och därmed det allra mest önskvärda att få kläm på. Vi läser, lyssnar och ser på nyheter i ett ständigt rasande tempo, ja vi formligen översköljs, och det ger ju i bästa fall en liten kompassriktning i vardagen. Men samtidigt är ju dessa skeenden ett resultat av beslut tagna ”historiskt”; igår eller kanske för 30 år sedan, eller ännu mer. Det finns alltså en vits i att inte bara blicka framåt, utan även bakåt, för att begripa hur saker och ting tar och har tagit form. Det görs och händer nya saker varje dag, men det gamla som redan har hänt och gjorts försvinner ju nödvändigtvis inte för det. Vi kan ta vårt byggnadsbestånd till exempel. En brokig samling hus, anläggningar, förråd, affärer och så vidare i varierande form och skick. En del många hundra år gamla, andra av modernare snitt. I olika stilar och med olika kvalitet bildar de det samhälle vi har att förvalta. På gott och ont, en kostnad likväl som en tillgång. Kulturellt vill vi kanske känna vårt historiska ursprung genom århundraden av leverne och arkitektur, ibland som museum, typ Skansen, Jamtli, Gammelvala med flera friluftsmuséer. Rättmätigt förundrade över hur relativt väl många av dessa hus byggdes; kanske i samma anda som sioux-indianernas inställning, om att ta ansvar för minst sju generationer framåt. Samtidigt är det väl inte många av oss som skulle kunna tänka oss gå ner i boendestandard särskilt många år bakåt i tiden. Definitivt inte till små pörten med eldstaden som enda värmekälla, knappt några fönster och en inredning som inte var precis dunmjuk. Men att ta hand om och upprusta hus, som kanske inte har mer än 50–100 år på nacken, mer eller mindre välbyggda, men som fortfarande står upp, kan vara en nog så vettig åtgärd. Till och med nödvändig. Och när detta ska ske handlar mycket om att förstå hur traditionellt hantverk och modern teknologi kan kombineras och samverka till ett resultat som innehåller och ger både kultur och känsla, arkitektur och förvaltning samt ekonomi och komfort. Glas som byggnadsmaterial har, med några få undantag, knappt tusen års historia. Dess betydelse för våra samhällen har dock helat tiden varit enorm. Att släppa in dagsljus och erbjuda orientering är och förblir dess viktigaste funktion. Men i den samtida framtid vi lever i har glaset och konstruktionerna genomgått en accelererande avancerad teknisk utveckling som öppnar för att både kunna bygga nya supermoderna mulitfunktionella fastigheter och samtidigt tillgodose varsamma renoveringar som påtagligt förhöjer standarden och möjligheten att bevara redan befintlig bebyggelse. Och detta ofta genom traditionellt hantverk och modern teknologi. / Mikael Ödesjö, chefredaktör / VERTIKALGÅENDE ISOLERAT GLASPARTI Bara ett tryck på knappen behövs för att öppna upp för sol och värme och det är såklart lika enkelt att stänga igen. Thermo är ett vertikalgående, eldrivet glasparti med isolerade aluminiumprofiler. Thermo kan tillverkas med två, tre eller fler rörliga rutor för att ta till vara så stor del av öppningen som möjligt och lämpar sig även för installation i fasad ovan marknivå. Läs mer på vår hemsida www.svalson.com Välkommen att besöka oss i monter 47 på ARCHITECT@WORK, 5-6 april. 4 GLAS 1.2017 / ledaren /