GLAS 1
Roland S. Johansson, professor i fysologi: ”Att a
nvända händerna stimulerar hjärnans kreativa utveckling” Stora delar av befolkningen använder sina händer allt mindre på ett sätt som ställer krav på handlag, fingerfärdighet och verktygsanvändning. Alltmer köps färdigt och tillrättalagt, med litet utrymme för individen att med händerna påverka och forma sin omgivning. — Följden kan bli att våra hjärnor lär sig allt mindre om hur omvärlden materiellt fungerar, vilket skulle kunna få framtida negativa konsekvenser. Risken är att människors tankebanor och därmed kreativitet reduceras i takt med att kunskap förloras med minskad användning av händerna, säger Roland S. Johansson, professor i fysiologi vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet. Sambandet mellan handens agerande och dess praktiska följder formar många dimensioner av vår förståelse av vår omvärld. Handens centrala roll i detta sammanhang baseras på dess täta koppling med hjärnan, sofistikerade känselsystem samt finmotoriska kapacitet. Genom användning av händerna lär sig hjärnan en mängd fysikaliskt/materiellt grundade begrepp, vilka också bildligt överförs och används som uttryck i vårt språk. Exempel på sådana uttryck är: begripa, begriplig, bryta, knäcka och krossa, påtaglig, handha, handla, handel, handling, beröra, manipulera, manipulation, fingertoppskänsla och så vidare. Många teorier om människans evolutionära språkutveckling förknippar denna med utvecklingen av hjärnans förmåga att sekventiellt strukturera händernas agerande för att nå ett i förväg planerat resultat, såsom när händerna används för att bygga saker, producera konst och tillverka verktyg. De flesta mänskliga språk grundas nämligen på mer eller mindre samma sekventiella struktur som den motoriska grammatik som styr händernas agerande. Vi talar i rumsliga relationstermer eftersom orden knyts till mekaniska/rumsliga verksamheter som vanligen utövas med händerna. Mot denna bakgrund förutspås att en allt mindre användning av händerna i konstruktiva göromål att befolkningens begreppsvärld, kreativitet och språkförståelse gradvis tunnas ut. Det är därför en paradox att det i kölvattnet på en ökad robotisering av vår vardag skulle kunna bli allt svårare att hitta de innovativa ingenjörer och programmerare vi behöver till den automatisering, robotisering och artificiellt intelligenta algoritmer världen nu satsar på. Rekryteringsbasen riskerar att tunnas ut. Vi kommer att sakna talanger, helt enkelt. / GLAS 1.2017 / tema traditionellt hantverk och modern teknik / 43 KAN HANTVERKET FÅ EN RENÄSSANS TACK VARE AUTOMATISERINGEN?