Svensk Jakt Redaktören CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Sö
rj inte – organisera er! J akt tycks inte ha varit något som den i Gävle födde och uppvuxne Joel Hägglund ägnade sig åt, men hans ord har under det senaste århundradet fått enorm spridning. 1902 utvandrade Hägglund till USA där han bytte namn till Joe Hill. Efter att på tvivelaktiga grunder ha dömts för ett dubbelmord i Salt Lake City avrättades Joe Hill 1915 – därefter har hans namn nått närmast martyrstatus, för evigt inskrivet i den internationella arbetar- och fackföreningsrörelsens historia. Uppmaningen som rubricerar denna förräderi. RÅ:s begäran utreds nu i regeringskansliet, och vad en sådan omklassning skulle kunna innebära avseende inskränkningar i våra fri- och rättigheter förstår nog de flesta. ”Jägarkåren har uppenbarligen väldigt få vänner i beslutande positioner för närvarande.” text sände Joe Hill dagen före sin avrättning i ett telegram till fackföreningsledaren William D Haywood. Vad har då denna appell för bäring på den svenska jägarkåren anno 2021, undrar du? En hel del, tycker jag. Vi har under de senaste åren kunnat registrera hur angreppen mot den svenska jakten och dess utövare intensifierats, från olika håll. Från EU-nivå kommer ständiga försök att inskränka jakten. Vi ser blyfrågan som ett tydligt exempel, men också de tankar som i praktiken skulle innebära ett jaktförbud på tio procent av landets yta. Därutöver förstås EU-kommissionens långa projekt med att förhindra licensjakt på varg ... Vi ser hur den polisiära verksamheten tilltagit i intensitet gentemot jägarna. Hur det blivit allt vanligare med stora insatser och tillslag mot jaktbrottsmisstänkta, där man kan ställa befogade frågor om proportionaliteten i dessa ingripanden: Står de verkligen i rimlig relation till de misstänkta brotten? Vi ser också hur man från rättväsendets håll begär utökade befogenheter för att bekämpa kriminalitet, genom exempelvis utvidgade möjligheter till hemlig avlyssning av telefonsamtal och datatrafik. Riksåklagaren har hos regeringen begärt en omklassning av jaktbrott, så att dessa ska kunna räknas in bland de allra grövsta brotten, som terrorism och landsOm det någon gång i den moderna svenska jaktens historia funnits skäl att organisera sig, så är det nu. Jägarkåren har uppenbarligen väldigt få vänner i beslutande positioner för närvarande. Vi kan inte räkna med att någon annan för vår talan. Det är upp till oss själva. Vi formar själva vår framtid, genom det vi väljer att göra – och det vi väljer att inte göra. Framtiden är inte given. Vi människor styr över vårt eget öde. Men vi är också starkare när vi är många, tillsammans. Därför: Sörj inte – organisera er! Risken är givetvis överhängande att massor av människor kommer att avlyssnas utan att välgrundad brottsmisstanke föreligger. För om polisen får ett sådant verktyg att tillgå, då kommer det att användas. Tro inget annat. Är det verkligen rimligt att jägarna ska betala priset för det samhälleliga misslyckande som manifesteras i förortsbaserad gängkriminalitet? Vi ser hur många myndigheter samverkar för att centralisera makten över vilt förvaltningen, och samtidigt försöker omfördela medel – från jägarna, till myndigheterna. Vi ser hur allmänna medier – medvetet eller ej – låter sig nyttjas som megafoner för antijaktliga organisationer med en klar agenda: att piska upp en känslostyrd, men faktabefriad opinion mot jakt i allmänhet och jaktturism i södra Afrika i synnerhet. Kort sagt: Det är mycket nu. Jägarkåren står i skottgluggen – och alla de krafter i vårt samhälle som vill åsamka jakten och jägarna skada bara öser på. Är det en ren slump att allt ovanstående tycks samspela just nu, eller är det vi upplever någon sorts koordinerad offensiv aktion? TRÄFF! Det är inte svårt att bli nedstämd av alla angrepp mot jakten. Men som tur är ger jakten oss så mycket – naturupplevelser, avkoppling och kamratskap – att vi fortsätter. Om jakten inte var ett nöje skulle vi ändå inte hålla på med den. BOM! I det vakuum som uppstått efter regeringens beslut att avveckla allmänna uppdraget kräver nu Naturvårdsverket mer pengar. Risken för att även den notan skickas till jägarna är överhängande (sidorna 26–27). MISSA INTE Som namnet antyder handlar Svensk Jakt nästan uteslutande om svensk jakt, men ibland gör vi undantag. I det här numret blickar vi långt österut när vi får följa med på vildrenjakt i Sibirien. Ett äventyr långt utöver det vanliga, med livet som insats i väglöst land (sidorna 10–18). Var i landet är chansen störst att fälla en guldbock? Svar ges på sidorna 54–61. Missa inte heller testet av vakuumförpackare (sidorna 42–45). Martin Källberg Chefredaktör martin.kallberg@svenskjakt.se SVENSK JAKT Nr 5 2021 7
Svensk Jakt Jakt i Ryssland
Svensk Jakt Ögonblicket
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Opinion
Svensk Jakt Riksnyheter
Svensk Jakt Bäverjakt
Svensk Jakt I backspegeln
Svensk Jakt Test av vakumförpackare
Svensk Jakt Dovviltets år
Svensk Jakt Viltvård
Svensk Jakt Guldbockar
Svensk Jakt Rensäker foderautomat
Svensk Jakt Fråga veterinären
Svensk Jakt Hälgekrysset
Svensk Jakt Utrustning
Svensk Jakt Sett & läst
Svensk Jakt Hälgeserien
Svensk Jakt Vapen & skytte
Svensk Jakt Vapenutrustning
Svensk Jakt Frågor och svar om vapen
Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet
Svensk Jakt Jaktbart vilt
Svensk Jakt Soltider
Svensk Jakt Viltsmak
Svensk Jakt Redaktionen
Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten
Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland
Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg
Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro
Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland
Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland
Svensk Jakt Regionalt Sydost
Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne
Svensk Jakt Bernts betraktelser
Svensk Jakt Nästa nummer