DT 1
text: Amanda Båmstedt foto: Marcus Wilen Viagra B
oys: ”Folk spelar fel för lite” Viagra Boys är tillbaka med skivan Welfare Jazz. Djungeltrumman har korresponderat med bandet och pratat om självförakt, vikten av att spela fel och om de legendariska solglasögonen. I er presstext kan man läsa om självförakt med disciplin och swagger, hur lyckas man bära upp det med stil? – Självföraktet eller rätt dåligt självförtroende i botten är nog det som förenar oss som grupp. Vissa lyckas väl bära upp det bättre än andra. Vissa har ju genetiken emot sig. Men det handlar väl mest om att vara sig själv i största möjliga mån. En stor del av skivan kretsar kring att försöka förlika sig med att ha satt fel mål för sig själv, hur tar det sig i uttryck på Welfare Jazz? – Vet inte riktigt vad du syftar på men bara att hålla på med musik är ju väldigt fel val för både ekonomi och karriärmässigt. Om man jämför sig med folk som har riktiga jobb och så vidare. Men det är rätt ointressant. Jag trivs med det valet. Det känns väl inte som ett val direkt heller, det bara blev så. Vilka mål och prioriteringar i livet skulle ni klassa som "fel"? – Jag tror att så länge men, målen och prioriteringarna kommer från en själv så finns det inga rätt och fel. 12 djungeltrumman.se Men samtidigt så finns det mycket som är dåligt men det säger sig självt. Ta hand om dig och din familj så löser det sig. Vill man bygga en modell av Birka Cruises i tegelsten så ska man göra det. Hur skulle ni säga att Welfare Jazz skiljer sig från Street Worms? – Vi ville väl försöka göra göra en skiva lite annorlunda. Denna är mer producerad och har lite annat låttänk. Street Worms var lite mer rätt in bara. Men det var ett aktivt val med Welfare Jazz. Delvis också för att vi spelade live väldigt mycket under tiden vi spelade in den. Mer ihopsatt skulle man kunna säga än spelad. Låtarna This Old Dog och Best In Show II sticker ut lite från resten av albumet, hur kom de till? – Många frågar om dessa låtar. För mig som växte upp på 90-talet känns de hur naturligt som helst att slänga in lite såna mellantracks på ett album. Alla gjorde det och jag uppskattar såna saker på ett album. Men antar att i och med att folk lyssnar på musik annorlunda nuförtiden att det är lite ovanligt.