Bumsen 1
CELCIUSTOURING NÄR TEMPEN SJUNKER ÄNNU EN RESA AT
T GLÖMMA KALLA DAGAR KAN MAN KALLA KALLA. FÖLJ MED PÅ FRYSTOURING. Ibland är toringresor så där obehagligt eländiga att man nästan vill glömma dem men varje hemsk touringresa gör de bra bättre. Hör Kenneth och Ronny berätta om sin resa de helst inte gör om. Dra på dig en extra tröja först. AV: KENNETH SVENSSON & RONNY ANDERSSON A 32 tt mc åkare är ett hårt och envist släkte det vet vi men var går gränsen. Vi utsätter oss för regn, kyla och värme varje år vi transporterar oss på våra älskade motorcyklar. Vi skaffar kläder och skydd för alla typer av väder men lika väl blir vi våta in på kalsongerna, frusna fast vi har flera lager med underställ och när det är solsken så svettas vi flera liter när vi i stället kunde sitta i en bil med AC. Typiskt! Här kommer min berättelse som gjord för att glömma. Vi bestämde, Ronny och undertecknad, i slutet av april för en runda till Dalarna och en bit till. Om tiden, två veckor, skulle räcka så var tanken Norge och en bit av Värmland. Datum för starten blev den sjunde maj för vi skulle vara tillbaka senast den 24:e. Polare hade en resa till Spanien den 25:e och jag hade BMW-klubbens årsmöte där jag skulle medverka vid gruskörningarna och testa så allt var ok helgen innan. Den sjunde mötes vi upp i Eslöv. Vädret? – Skall vi inte ge f.. i denna resa, frågade jag. Det är bara lite över +4°C nu! Det blåser så förbaskat. Nej, tyckte kompisen. Han menade på att vädret skulle bli bättre. Så ut i kylan på bågarna med vinterhandskar, handtagsvärmen på med ett glatt humör. Nu skulle det behövas den där eldrivna västen jag hade titta på för några år sedan. Jag får väl hoppas på högre temperatur fram under dagen. Valet av vägen norrut blev Laholm, Halmstad och sväng till höger på Nissanstigen med målet för dagen var Askersund där vi skulle övernatta. Västkusten visade sig på absolut sämsta humör med blåst och kyla. När vi närmade oss Gislaved mötte vi snö och tempen sjönk från +7°C till +3°C på några kilometer. Jag intalade mig, det blir bättre, enligt min kompis. Vi stannade i Gislaved för tankning och en skvätt kaffe. – Skall vi vända? Det skulle vi inte. Det skall bli bättre! Vi kom fram till Bottnaryd där vi svängde till väg nummer 195 längs med Vättern. Mot väster