Advokaten 1
rättvisa är bättre" Sme-Emils försök att få upprä
ttelse. Yrkandet mot Nyman från Sme-Emil var hopplöst.Samme notarie som hjälpt till med stämningsansökan skrev i domen att ’’Larsson måste ha insett att det av honom väckta målet var orättmätigt’’. Sme-Emil dömdes ånyo till straffarbete, denna gång till ett år och två månader. Mörkret var totalt för Emil Larsson från Marsjö. Men nu började pressen intressera sig för hans öde. Fackföreningar, ideella organisationer och jurister började förstå att detta var en juridisk rättsskandal. Pengar samlades in, kända människor engagerade sig för hans sak. Albert Engström skrev att ”Nyman har enligt Emils mening fungerat i orättvisans tjänst, icke i rättvisans’’. På mindre än 14 dagar har 15 000 kr insamlats åt Larsson.Över denna gåva har han blivit rörd, men han reflekterar samtidigt: "Pengar äro nog bra, men rättvisa är bättre".” Borgmästare Carl Lindhagen yttrade bland annat "att man bör fordra av domare och åklagare ett rättvist sinnelag.Marsjödramat är en grotesk fulländning av en statskonst vars principer kringsväva oss på många sätt." Mörkret var totalt för Emil Larsson – men nu började pressen intressera sig för hans öde. . . Advokat Hugo Lindberg arbetade under tiden med en resningsansökan om det gamla gruffet från 1919 där Gustafsson förlorade sitt öga. Nu var opinionen helt på Sme-Emils sida, advokat Lindberg möttes av hurrarop när han besökte Marsjö. Nya utredningar gjordes av Hugo Lindberg och hans medhjälpare, skisser upprättades över det aktuella gårdsområdet varvid särskild vikt fästes vid där befintliga träd. Målet tas upp igen vid Oppunda Häradsrätt den 17 januari 1927. Det blev ett enormt pressuppbåd, själva handläggningen till och med filmades, något unikt vid denna tid. 100 000-tals människor följde förhandlingen genom pressen.Bland åhörarna befann sig även Albert Engström med sitt ritblock, och landsfiskal Nyman, som privatman. Slaktare Gustafsson biträddes av Axel Carlsons son Einar van de Velde. Hugo Lindberg argumenterade skickligt för Larssons sak, SmeEmil vidhöll sin första berättelse, han var oskyldig och hade handlat i nödvärn.Den 14 juni 1927 meddelades domen: Larsson hade visserligen nödvärnsrätt, men har använt större våld än nöden krävde. Han dömdes till ett års straffarbete, som ansågs till fullo verkställt. Skadeståndet till Gustafsson jämkades från 8 000 till 3 000 kr. Målet överklagades till hovrätten, som utdömde 15 månaders straffarbete, redan verkställt, och som höjde skadeståndet till 8230 kr. KULTUR DEN 22 JANUARI 1929 kom Högsta Domstolens avgörande besked: Här fastställdes strafftiden till 15 månader,men skadeståndet fick Larsson åter prutat till 5 000 kr. SmeEmil kom aldrig över motgångarna i domstolen. Aversionen mot domare, åklagare och advokater flammade ånyo upp. Han gjorde sig till ovän med advokat Hugo Lindberg, vars förtjänst det var att han över huvud taget fick resning. Han vände sig till obskyra sakförare,började ge ut pamfletter där han smädade samtliga ämbetsmän och sina ärkefiender Gustafsson och Nyman. Denne en gång så reslige kraftkarl var nu knäckt såväl fysiskt som psykiskt. Han hängav sig åt grubblerier och intogs på Sundby Sinnessjukhus där han avled 1954,enligt folkopinionen utan att full rättvisa hade blivit skipad. BENGT JERLOV Halvsida TCL ADVOKATEN #2 • 2002 27