Omtanke 1
Gita Rajan är medicinskt ansvarig och verksamhets
chef Klinik & Forskning på WONSA. »De här patienterna har ingenstans att gå och det finns ingen förståelse från vårdens sida« Gita Rajan Hon skulle önska att alla barn och unga kommer in direkt efter första händelsen. – Tyvärr vill de bara glömma då. Men PTSD är vanligt förekommande vid sexuellt våld. Hjärnan förstår inte att händelsen är över, utan man får flashbacks där man upplever samma skräck på nytt. Man kan få mardrömmar och svårt att koncentrera sig. – För att traumabehandling ska bli effektiv krävs kunskap om sexuellt våld. Det är svårt för våra patienter att genomföra behandling som bygger på exponering; att prata om händelsen, gå tillbaka till miljöer. Vi minimerar exponeringen i stället och fokuserar på att förankra det som har hänt i tid, sätta händelsen på en tidslinje. Personen ska behöva återuppleva händelsen så lite som det bara går. Metoden heter Lifespan Integration, och i den studie som vi nyligen publicerade blev 70 procent av patienterna som hade varit med om våldtäkt vid ett tillfälle, av med sin PTSD på en behandling på cirka två timmar, säger Gita Rajan. Men våld i nära relationer handlar sällan om bara ett tillfälle och för barn som har varit utsatta under en längre tid handlar det om flera år innan behandlingen får effekt. – Det måste få ta tid. Vi skulle ju inte ta bort ett gips i förtid. utsatthet för sexuella övergrepp som barn ökar risken för att utsättas för våld i nära relation som vuxen med 900 procent. Det finns många olika skäl till re-viktimisering som det kallas för. Man tycker inte om sig själv och tycker inte att man är värd bättre. Det är vanligt att straffa sig själv och lindra sin ångest genom riskabla sexuella relationer. Många har också svårt att läsa av andra, att den här personen inte är att lita på, och det kan bland annat bero på att hjärnans spegelneuron har skadats. För professionella är det viktigt att förstå hur personer uppträder som har blivit utsatta för sexuellt våld. – När en person har svårt att få ihop en kronologisk ordning i händelseförloppet handlar det inte om att personen hittar på. Att uppfattas som strulig, berätta historien på olika sätt och inte komma ihåg gör ofta att vi ser personen som icke trovärdig. Men det är precis tvärt om! Just det är ett tydligt tecken på trauma. Kom ihåg det! www.ssil.se | 23 FOTO: PETER COHN