Omtanke 1
De som har vuxit upp i en sekt har inte haft en r
iktig bild av verkligheten. – Det är lättare att bli kristen fundamentalist om du har vuxit upp i ett kristet hem. Men visst finns det även dem som konverterar till islam och andra varianter, säger Håkan Järvå. Vad kan vi göra för att hjälpa någon som har hamnat i en sekt? – Det är jätteviktigt att skola och socialtjänst etablerar kontakt med barn som växer upp i en sekt eller extremiströrelse och bryter deras isolering. I exempelvis Jehovas vittnen får barnen inte umgås med jämnåriga utanför rörelsen. De får lära sig att omvärlden är ond och farlig och att de kan bli smittade av demoner. – De flesta låter sektungdomarna och barnen vara ifred för att de inte vet hur de ska agera. Men genom att skapa kontakt visar du dem att omvärlden inte är ond. Det är viktigt att förstå att lösningen inte ligger i att försöka diskutera och ifrågasätta deras ideologi. Då förstärks bara deras uppfattning om att omvärlden är ond. – Detta gäller även människor i förhatliga organisationer som till exempel nazister eller IS. Det är dessutom extremt viktigt att du inte är rädd för att ha kontakt med dem om du vill lindra och motverka extremism. 95 procent av medlemmarna är i grunden inte psykopater och farliga – de har letts in i den här världen. – Det är som att bli svärdslukare. De måste lära sig att hejda kräkreflexen. När du ska jobba med radikaliserade personer »Det är jätteviktigt att skola och socialtjänst etablerar kontakt med barn som växer upp i en sekt eller extremiströrelse och bryter deras isolering« måste du också komma förbi kräkreflexen. Klarar du inte det spelar du bara extremisterna i händerna. Om de väljer att lämna sekten eller extremiströrelsen är det viktigt att visa att du är närvarande och finns där för dem. – Det de upplever är som att landa i en mörk skog och inte ha någon aning om var de befinner sig. Det bästa du då kan göra är att bara möta upp och säga: ”Hej, det här är fullt normalt, jag finns här för dig och lyssnar.” Personen har levt i en fantasivärld och det handlar om att sätta den i kontakt med verkligheten så att den kan få egna erfarenheter. Han eller hon är van vid att någon talar om hur man ska vara och vad man ska känna, men nu måste han eller hon själva lära sig vad denne tycker om eller ogillar. – Jag jobbar mycket med terapimetoden Acceptance and Commitment Therapy, ACT. ACT handlar om att i stället för att ändra jobbiga tankar och känslor, lära en person att acceptera dem och gå vidare. – För dem som har vuxit upp i en sådan här rörelse är det extremt jobbigt och de kan vara väldigt vilsna. De som rekryteraFakta Radikaliseringsprocessen: En till största delen språklig process där man med hjälp av språket ger tidigare och framtida händelser en ny inramning där det känns självklart för medlemmarna att utföra handlingar som de och en majoritet av alla människor under normala omständigheter inte skulle utföra, samtidigt som dörren till alternativa tolkningar av verkligheten stängs. Det gör att människor i dessa rörelser fastnar i den ram, eller den verklighetsbeskrivning rörelsen förmedlar. De svetsas samman med ideologin. Rekryteringsprocessen: En till största delen social process. De flesta som ansluter till en extremiströrelse blir rekryterade (om de inte föds in i rörelsen) av rekryterare som utnyttjar individuella behov och sårbarheter hos den som blir rekryterad. Duktiga rekryterare påminner mycket om duktiga försäljare eller socialarbetare. www.ssil.se | 41 des i unga år har ändå något att falla tillbaka på när chocken väl har lagt sig. Men den som har vuxit upp i en rörelse har aldrig haft en riktig världsbild. ●