Sten 1
PORTRÄTTET THORBJÖRN ANDERSSON F örst lite fakta.
Thorbjörn Andersson har arbetat med landskapsarkitektur i över 30 år och är idag vår mest erkända landskapsarkitekt, även utomlands. Hans parker, torg och trädgårdar befolkas och upplevs av tusentals människor varje dag. I alla dessa miljöer har naturstenen en självklar plats. Det skånska urberget, Bohusläns granit, gnejs och diabas, berggrund förvandlad till upplevelse. Om man tänker på en plats, är det minnet av den som är viktigt. Flera av Thorbjörn Anderssons platser – man kallar dem gärna så – ger starka minnesupplevelser, det är platser som finns kvar i själen när man lämnat dem, platser att längta till: Daniaparken och Hyllie torg i Malmö, industrilandskapet Holmens bruk i Norrköping, Sjövikstorget i Stockholm, Campusparken i Umeå. Hans senaste arbete på ett campus, vid Textile fashion center i Borås, är en 110 meter lång utrullad ”matta” av granit och gnejs som både skapar ett rum och markerar platsens berättelse. Vintern 2014 är det full fart framåt med ett flertal projekt på gång, ändå verkar Thorbjörn Andersson helt fridfull när vi möts några våningar upp i Swecohuset, före detta Svenska Dagbladets tegelgigant, ritad av Anders Tengbom 1960. Här har Thorbjörn sin bas, anställd men autonom bland 15 andra landskapsarkitekter i det väldiga företaget. – Jag flyter fritt, har inget personalansvar, vill inte grubbla på lönebilder och medarbetarsamtal och sånt. Han pratar om popmusik och berättar om sin fascination för korsstygn. Han har en bekant som arbetar i tekniken och Thorbjörn beställer popcitat, nu senast ett Smithscitat i brodyr som julklapp åt sin dotter: Please, please, please let me get what I want. Vi pratar om kvalitet och hantverk, både i korsstygn och popmusik och kommer osökt in på natursten, ett annat poetiskt material, och varför den är så viktig. Thorbjörn har, efter alla år i branschen, koll på de flesta svenska stenbrotten. Favorit är Bjärlöv, med en fältspatrik granit med varm känsla. – Natursten och framförallt granit är intressant för att det finns en slags uppoffring i att använda det. Du måste leta upp den, du måste välja din bergart, du måste bryta den, bearbeta den, säger han och berättar om det mödosamma arbetet att skapa ”Spejarna”, ett slags stentråg som sluttar mot vattnet i Daniaparken. Murarna är av kallmurad granit, bruten i nordöstra Skåne. Varje enskild sten är uppsatt i en hall, numrerad, nedmonterad och körd på lastbil till Malmö. – Det finaste man kan ge idag är ens personliga engagemang och naturstenen representerar ett arbete, ett hantverk. Det är en slags korsstygnsestetik. Thorbjörn arbetar främst med materialets ytverkan och karaktär, det sätt stenen brister på. – Graniten är det nästan hårdaste material vi känner och då ska man lyssna på det. Jag gillar det inneboende motståndet. Det ska synas att natursten är ett svårt material att hantera. Jag tror att all kultur måste ha ett slags motstånd, det ska finnas en strävighet. Han talar om hantverk som värdesätts på ett nytt sätt idag, i en vid skala från stenhuggeri till trendigt surdegsbröd. – I Skåne där jag kommer ifrån, pratade man förr om ”köpebröd” som var finare än hembakt. Nu håller den inställningen på att vända och det händer med stenen också. Den representerar ett arbete som ger pondus och omsorg till anläggningarna. Det märks att någon har velat betala för naturstenens besvärliga resa. Ursprung är viktigt idag. Vi vill ha reda på tillverkningsland, vill ha närproducerat och lokal produktion. Trenden har nått 23