Sten 1
PORTRÄTTET THORBJÖRN ANDERSSON ”I Skåne där jag k
ommer ifrån, pratade man förr om ’köpe bröd’ som var finare än hembakt. Nu håller den inställningen på att vända och det händer med stenen också. Den representerar ett arbete som ger pondus och omsorg till anläggningarna.” stenbrotten och uppenbarat naturstenens speciella kvaliteter, olika sten från olika brott, självklart för dem som jobbar där, men för beställare och arkitekter är det ett äventyr som är ganska nytt. Det är stor skillnad på svenska graniter och de utländska. Många av de indiska, portugisiska och kinesiska graniterna har fina kvaliteter men ett annat korn, och spricker inte likadant. – Mycket talar för att vi inte får den bästa stenen från Kina. Den behåller de själva. Jag har haft mycket bekymmer med kinesisk granit, säger Thorbjörn och berättar om de kinesiska stenbrotten som domineras av manuellt arbete. Arbetarna bor ofta i stenbrotten, arbetar sju dagar i veckan. Kinesisk granit är 30 procent billigare än svensk, men vetskapen att människor förmodligen far illa i produktionen är inte okej. – Tanken på att granit skeppas runt hela jorden till vårt stenrika land är absurd, anser han. T horbjörn Andersson har på de senaste tio–femton åren ritat 15–20 torg och parker i större skala. Efter tjugo års arbete slog han igenom, om man talar med poptermer, med Daniaparken 2001, en av landets mest stiligt spännande havsparker, längst ut i hörnet av Västra hamnen i Malmö, med vid utsikt över den danska kusten och Öresundsbron. – Det är svårt att misslyckas på en sådan plats. Men det gäller att inte slarva bort kvaliteterna. En ameri kansk kollega säger: ”If there is a sky, it's mine”. I Daniaparken är det verkligen en väldig himmel och parken lever på sin horisont, ett enormt rum. Parken är också ett symbolbygge för det nya Malmö, som har växt från en lamslagen varvsstad utan varv till en lärdomsstad med högskolor och kommunikationer i det dynamiska Örestad. Det startade med bomässan Bo01 och allt var bråttom. Thorbjörn kom till en övergiven parkeringsplats för en Saabfabrik som hade lämnat staden efter knappt två års produktion. Hela Västra hamnen är en utfyllnad, inklädd i en stenskoning som då hindrade utsikten mot vattnet. Thorbjörn och hans medhjälpare, då på den stora arkitektbyrån FFNS, en av föregångarna till Sweco, ritade parken som byggdes snabbt. I dag är den en prisbelönt klassiker med sin dramatiskt utskjutande ”trampolin” som en skeppsbog, ett väldigt stenbord fem meter över havet, med gräsytor och uterum, en regisserad upplevelse med drag av uråldrig kultplats som Malmöborna tagit till sina hjärtan. Det nya Malmö vaknade med Daniaparken, som visade vad som var möjligt med landskapsarkitektur i en industriell ödemark. Andra städer förvånades, ”Vad händer i Malmö?”, reste dit och inspirerades av känslan av öppen stad. En ny kvalitetsnivå hade satts på svensk landskapsarkitektur. 24 I urbaniseringens dagar konkurrerar städerna med stadskvalitet och det satsas mycket mer på torg i dag än för 20 år sedan. Thorbjörn har sett hur budgetarna i hans arbeten har växt exponentiellt. Staden är ingen produktionsmaskin längre, utan en rekreations- och livsmiljö. – Folk gillar att sitta på kaféer, träffas och flanera utan att känna långtradare passera bakom ryggen. Ganska basalt egentligen. Staden som livsmiljö är ett ganska nytt svenskt fenomen. Förr lämnade vi den, flydde till sporstugor och sommarkåkar eller reste utomlands för att uppleva mysiga miljöer från en tid innan bilen kom. När Thorbjörn började praktisera i Stockholm på sjuttiotalet fanns en uteservering i Stockholm, pizzeria Piccolino på Mynttorget. I dag finns det över 2 000 tillstånd för uteserveringar. I det ökade intresset för det offentliga rummet har naturstenen sin viktiga plats. – Den ger kvalitativ stomme åt en miljö. Du har vunnit en halv seger redan genom att använda natursten. Ett exempel är Thorbjörn Andersson-ritade Hyllie torg i Malmö, som nominerades till Sienapriset 2013 och har hyllats internationellt. Där ligger 19 000 kvadrat svensk Tossenegranit, ett exklusivt golv av Bohusgranit, lite svalare i karaktär än de skånska graniterna. Thorbjörn, med ett gäng av Swecomedarbetare, studerade ett tjugotal graniter, finska, portugisiska och kinesiska, men kom ändå fram till att den svenska, närproducerade var bättre, trots det högre priset. En av hans senaste stenskapelser finns vid Borås Textile Fashion Center. En 110 meter lång och 11 meter bred ”matta” med granit och gnejs, ljusgrått, mörkgrått och rött som bildar ett slags textilt mönster, påminnande om jacquardteknik. Miljön stod klar hösten 2013. Thorbjörn Andersson och medarbetare får allt fler uppdrag för campusmiljöer. – Det är yttre miljöer som inte är hierarkiska rum, utan studentsociala platser ämnade för samtal mellan lärare och studenter, forskare och lärare. Nu har detta äntligen kommit till Sverige. Att samhället bildas på torget, ekar av grekisk urdemokrati och är en viktig kraft i Thorbjörn Anderssons arbeten. – Det offentliga rummet är en arena för demokrati och samhällskänsla. Ska man ha ett samhälle måste du konfrontera, prata och lösa saker tillsammans. Just känslan av att viktiga platser tillhör medborgarna, att alla har tillträde, har gett några av den nya arkitekturens bästa verk, till exempel Operahuset i Oslo, ritat av Snøhetta, som bokstavligen tar emot människorna som kan gå omkring på huset som på ett berg mellan hav och himmel, en genialt enkel lösning med djupa demokratiska poänger. Thorbjörns kollektiva syn bottnar i hans uppväxt i Lunds vänstervåg på sjuttiotalet. forts på s. 28