Advokaten 1
den kriminalpolitiska populismen Allas vår frihet
har inskränkts. Men det är inte primärt advokater eller journalister med stora bylines som drabbas, utan mörkhyade personer, påfallande ofta med bakgrund i muslimska länder. Låt oss inte glömma det. jag försöker även att ägna mig åt folkbildning. Det är en klassisk journalistisk disciplin som i en tid med snabbt sjunkande upplagor och nedskärningar på redaktionerna är om inte döende så i varje fall ofta satt på undantag. Medierna är inte alltid duktiga på juridik. Jag föreställer mig att fler än en läsare av denna text ibland suckar djupt över hur något rättsfall har skildrats i tidningar eller på tv. Det är viktigt att brott och straff beskrivs på ett något så när korrekt sätt. Ämnet väcker starka känslor, starka känslor väcker starka opinioner och starka opinioner får politiker att vakna till liv. Inte minst våldtäktsmålen brukar generera uppmärksamhet. Här tar inte pressen alltid sitt ansvar. Visst ska svaga domar kunna kritiseras, men inte sällan underblåser journalistiken de hätska stämningar som uppstår efter uppmärksammade fall med populistiskt sensationsmakeri i stället för att hederligt försöka förklara hur domstolen har resonerat. Visst, även Aftonbladet syndar. Efter domen i gruppvåldtäkten i Tensta för någon månad sedan insinuerade vi att hovrätten letat efter ett kryphål för att kunna fria pojkarna genom att skriva att domstolen ”dömde med hjälp av en gammal lag.” Det är som att plocka fram den för närvarande gällande lagboken och kritisera Svea hovrätt för att Anckarström dömdes till skamstraff och dödsstraff för mordet på Gustav III. I rättvisans namn bör det dock påpekas att mina chefer gav mig stort utrymme i frågan. ( Jag tycker att det var ett komplicerat fall och anser att såväl tingsrättens fällande dom som hovrättens friande är rimliga.) Den som gör anspråk på folkbildning bör ha rätt. Det är inte alltid så lätt, inte minst för en som inte är utbildad jurist, vilket jag inte är. Därför brukar jag ibland låta någon jurist läsa mina texter innan de går i tryck. Jag är tacksam över att dessa tålmodiga varelser existerar. Advokaten Nr 2 • 2014 ”Allas vår frihet har inskränkts. Men det är inte primärt advokater eller journalister med stora bylines som drabbas, utan mörkhyade personer, påfallande ofta med bakgrund i muslimska länder.” avslutningsvis: det är valår och politikerna hittar på alla möjliga dumheter. Regeringen har tillsatt en utredning som har fått i uppdrag att se över om det går att inskränka misstänkta brottslingars rätt till försvar. Vi vet vilka konsekvenser det kan för rättssäkerheten. Beatrice Ask har föreslagit att livstid ska vara normalstraffet för mord, ett förslag som är så uselt skrivet att lagrådet gick i taket och varnade för att det kommer att bli svårare än i dag att döma till lagens strängaste straff. Moderaterna och Socialdemokraterna har, under intryck av en högljudd opinion, börjat vackla i frågan om samtycke. Naturligtvis har politiker rätt att byta uppfattning, men att lagstiftaren låtsas vara för någonting den egentligen är emot och begraver frågan i en utredning och hoppas på att allt blåser över imponerar inte. Detta oroar. Det är min bestämda uppfattning att Sveriges rättsväsende står sig väl i en internationell jämförelse. Graden av korruption är låg. Men det innebär inte att allt är bra. Och det som är bra kan snabbt bli sämre. Kanske är detta Advokatsamfundets, advokaternas och den goda journalistikens viktigaste övergripande uppgift just nu: Att kritiskt granska och motarbeta den kriminalpolitiska populismen. Oisín Cantwell Journalist, Aftonbladet 25