Advokaten 1
Debatt PRAKTISK JURIDIK Försträckning D Advokat Ö
rjan Teleman reflekterar över hur bevisbördan ska placeras i bodelnings- och arvskiftestvister, en vanligt förekommande fråga. et här aktuella spörsmålet om hur bevisbördan ska placeras förekommer ofta i bodelnings och arvskiftestvister. Make eller sambo påstår sig ha en fordran mot den andre eller en dödsbodelägare säger sig ha ett krav mot dödsboet eller detta hävdar en fordran mot en delägare. Sådan sak avser inte sällan höga belopp. För de fall, där make eller sambo vid bodelning istället påstår sig ha en skuld till tredje man och därför är berättigad till avräkning, får det anses klart att han i bodelningen har bevisbördan för att skulden föreligger. Frågan härom behandlas därför inte i denna artikel. Min framställning utgår från fall där det är utrett, att ett visst penningbelopp har överförts men att parterna är oense om det därvid uppstått ett fordringsförhållande eller om det var fråga om en gåva. Är parterna någon gång också oense om någon betalning har gjorts och med vilket belopp, bärs bevisbördan härför av den som påstår sig ha överfört pengarna. Frågor om bevisning tar sikte på bevisfaktum (kontra rättsfaktum), bevistema (bevisföremål), bevismedel, bevisbörda, bevisstyrka (beviskrav) och bevisvärdering. Rättsfaktum är ett faktum, ett faktiskt förhål40 lande, som måste föreligga för att en rättsföljd ska inträda medan ett bevisfaktum är ett så kallat medelbart relevant faktum, till exempel indicier. Bevistema är ett sakförhållande, som ska bevisas. Jag behandlar väsentligen frågan om vem av parterna, det vill säga den föregivne borgenären eller gåvomottagaren, som har att bära bevisbördan. I den processrättsliga doktrinen talar man om olika bevisbördeteorier (eller bevisbörderegler), vilka utformats genom praxis och i doktrin, däribland de materiella teorierna och bevissäkringsteorin. De materiella bevisbörvärderingarna bakom den materiella rätten slår igenom. Enligt bevissäkringsteorin, som DEBATTÖR Örjan Teleman Örjan Teleman, som är advokat i Halmstad, är deteorierna kan sammanfattningsvis sägas innebära, att bevisbördan ska bestämmas utifrån den i det enskilda fallet kritiska materiella rättens ändamål. Då de processrättsliga bestämmelserna ska befrämja de materiella reglernas genomslag, synes mycket tala för de materiella bevisbördereglerna. Det ska här konstateras, att den samlade rättskipningens grundläggande samhällsfunktion är att medverka till att inriktad på ekonomisk familjerätt i vid bemärkelse. synes mig ha vunnit terräng under senare år, ska bevisbördan läggas på den av parterna, som anses ha haft bäst möjlighet eller störst anledning att säkra bevisning. Detta är dock många gånger svårt eller omöjligt att avgöra! Om vi utgår från ett exempel, där två allmänt kapabla bröder tvistar om huruvida det uppkommit ett fordringsförhållande mellan dem eller fråga varit om gåva när den ene brodern överlämnade 100 000 kronor till den andre. Båda två är skrivkunniga och hade tillgång till papper och penna vid tillfället ifråga men varken gåvobrev eller skuldebrev upprättades. Den broder, som utgav pengarna, hade otvivelaktigt skäl att säkra bevisning om att saken avsåg en försträckning så att han skulle få tillbaka pengarna men även den andre brodern hade orsak att säkra bevisning, nämligen till styrkande av han helt utan krav på motprestation erhöll de 100 000 kronorna. Advokaten Nr 2 • 2014