Advokaten 1
Debatt Så kan vi redan i dag komma till rätta med
långa I avvaktan på ny lagstiftning, som anger tidsbestämda gränser för hur länge förundersökningar med frihetsberövade får pågå och särskilda restriktioner gälla, är det fullt möjligt att komma till rätta med både långa häktningstider och åklagarnas rätt att meddela den häktade restriktioner. Detta kan ske genom att häktningsdomaren tillämpar det befintliga regelverket och ställer löpande krav på åklagaren vad gäller utredning och precision ju längre frihetsberövandet pågår. Det anser advokat Jan Karlsson. F ör att stärka rättssäkerheten kring beslut om frihetsberövanden har det under åren genomförts flera ändringar i häktningsreglerna. Numera krävs det att ett fortsatt frihetsberövande i form av häktning måste prövas av en lagfaren domare inom fyra dygn från gripandet. Införandet av fyradygnsregeln antogs medföra svårigheter för åklagaren att på kort tid prestera utredning som gav tillräckligt stöd för att misstankegraden nådde upp till sannolika skäl som tidigare var den lägsta misstankegraden för att grunda ett häktningsbeslut. Den lägre misstankegraden skäligen misstänkt infördes därför som häktningsgrund under förutsättning att det samtidigt förelåg ett särskilt utredningsskäl. Den lägre misstankegraden begränsar häktningstiden till en vecka. Fortsatt häktning kräver därefter den högre misstankegraden. Det kan konstateras att häktning enligt den lägre misstankegraden idag sker till en försvinnande liten del. Den regel som infördes för att ge åklagaren möjlighet att fortsätta utredningen och stärka brottsmisstanken tillämpas idag knappast alls. Istället häktas den alldeles övervägande 44 andelen inom fyra dygn från gripandet med stöd av den starkare misstankegraden sannolika skäl. Det övervägande antalet häktade är därtill ålagda särskilda restriktioner. Detta är ett resultat av att häktningsdomaren godtar åklagarens påstående om att det föreligger skäl att anta att den misstänkte på något otillbörligt sätt kan komma att påverka den fortsatta utredningen (kollusionsfara) om åklagaren inte tillåts meddela restriktioner. DEBATTÖR Riksåklagaren har Jan Karlsson Jan Karlsson är försvarsadvokat och har under åren förekommit som försvarare i rad uppmärksammade brottmål. restriktioner innebär vanligtvis kontroll och övervakning av den misstänktes telefonsamtal och brevkorrespondens, övervakade besök, i den mån de tillåts, samt ingen gemensamhet på häktesavdelningen. Sverige har både nationellt och internationellt ådragit sig stark kritik för att ha för många häktade som under lång tid är ålagda restriktioner. Han är engagerad i Advokatsamfundets utbildningsverksamhet för advokater och blivande advokater med inriktning på straffrätt och ledamot av disciplinnämnden. nyligen presenterat förslag om bland annat mer kvalitetstid för den häktade, vissa lättnader om den misstänkte erkänner och att högre åklagare skall pröva frågor om gemenskap för misstänkta som varit häktade en längre tid. Förslagen kan säkert vara av godo och är i vissa delar värda att tas på allvar. Fråga har uppkommit om man från grunden behöver se över regelsystemet för häktade. Trots mångårig internationell kritik mot de svenska förhållandena är lagstiftarens intentioner oklara. Den fråga som bör ställas är varför förhållandena ser ut som de gör och om orsaken går att finna hur det befintliga regelverket tillämpas. i dag har vi ett system som tillåter en åklagare att endast muntligen redogöra för de omständigheter Advokaten Nr 2 • 2014