Nöjesnytt Växjö 1
marıka carlsson För några veckor sedan blev det k
lart att Marika Carlsson tar kritikerrosade standupföreställningen Jag är Gud på turné runt om i Sverige under våren 2017. Den 29 april kommer hon till Växjö Konserthus. M arika Carlsson har sedan barnsben levt med en ständig rädsla för Guds och kyrkans dömande blickar. För bara några år sedan kom hon ut som lesbisk efter att hon i 20 år levt i förnekelse till sin egna sexuella läggning. Hon har alltid trott att homosexualitet var fel, men upptäckte en dag att hon var kär i en kvinna. Marika, som är en homosexuell svart kvinna i dagens samhälle, har länge tampats med fördomar och diskriminering och inspirationen bakom föreställning Jag är Gud kommer djupt från hjärtat. Kontroversiella ämnen är inget nytt för Marika Carlsson. Hon slog igenom med den lika provocerande som hyllade showen En negers uppväxt och har aldrig varit rädd för att göra sin röst hörd när det gäller orättvisor av alla de slag. I Jag är Gud tar sig Marika med klockren humor och värme an sin egna kristna uppväxt och ifrågasätter Pingstkyrkan, men även alla andra religioners dubbelmoral. Med en varm glimt i ögat bjuder hon in publiken till en ohyvlad och brutal tankeställare, där hon berättar om hur det är att aldrig tappa tron och våga tänka fritt. Över telefon beskriver hon själv föreställningen så här för Nöjesnytt: –Jag är Gud kan väl sägas vara en mix av standup och föreställning, där jag tar chansen att blanda mina två favoritvärldar. Jag älskar ju standup och tycker om teater. Min kritik mot teatern är att den är så jävla pretentiös många gånger (skratt). Samtidigt finns det vissa grepp inom teatern som jag älskar, så varför inte blanda dessa två världar. Framför allt handlar det om att ha en regissör, ett extra par ögon utifrån som hjälper en att bygga struktur och berättarbågar och så vidare. Det är mycket att tänka på när man bygger en föreställning. Är det också ett sätt att göra ett ganska komplicerat ämne som religion tydligare? –Ja, och framför allt jag ville gestalta vissa saker. Föreställningen har två berättarbågar i sig. Den ena handlar om mig och min frireligiösa uppväxt. Pingstkyrkan och dess värld satte tidigt sin prägel på mig. Jag var fundamentalistisk pingstvän och stod längst fram med plakat. Dels att jag idag lever tillsammans med en kvinna och där pingstvännerna tidigt gått ut och gjort ett statement om att de inte viger homosexuella. Min personliga resa behövde gestaltas, för det handlar om en själslig brottning, att bli fostrad till att bli homofob och sedan själv komma på att man är homosexuell. Det händer någonting inom en då. Den andra berättarbågen handlar mer om religion i ett större perspektiv. Vi påstår ju att vi är sekulariserade i Sverige, men jag menar att vi inte är det. Vi byter bara ut religionen mot andra saker. Ett tag var det new age, nu är det mindfulness och meditation. Allt är samma grundgrej: jag vill må bra, leva här och nu, få själslig ro. Jag menar att vi bara byter ut religionen mot andra begrepp. Du har ju haft väldigt tydliga teman i dina shower, känns det som att du är ute på någon typ av mission? –Missionen är ju det högtravande och pretentiösa som det alltid kommer att behöva pratas om, nämligen att man ska få vara precis den man är. Det är det mina fighter bottnar i, både vad gäller min hudfärg, sexuella läggning och en religiös övertygelse som inte gick ihop. Och även om att orka stå upp. Trots att vi är ett sekulariserat land, kan du uppleva att religion är ett laddat ämne här? –Det beror på ens ryggsäck, tror jag, vilken övertygelse du har när du går in i ”mitt” rum. Om du har en ryggsäck full med en viss typ av åsikter tycker du säkert att jag provocerar och går över alla gränser och att jag hädar och kränker människor. Har du däremot en annan ryggsäck kanske du tycker att jag kunde varit ännu tuffare. Det är spannet däremellan och det är helt ok. Det viktiga för mig är att det är en varm föreställning. Om man sitter i publiken och har en tro ska man inte bli hånad för det, särskilt eftersom jag anser att alla har en tro, även ateisterna (skratt). Stämmer det att du läste hela Bibeln i din research? –Ja faktiskt. Jag var tvungen för att ha min rygg fri och kunna ta diskussionen med folk som inte håller med mig. Det stärkte mig i min tes om att det inte håller att ha en bok som Bibeln som argument för att döma andra människor. Nu har du gjort två väldigt personliga och starka föreställningar och turnéer; är du klar med de här frågorna nu? Har de fungerat som någon sorts katarsis? –På ett sätt kan det nog vara det. Men för mig handlar det nog om att jag har sån oerhörd hybris att jag bara måste dela med mig av mina erfarenheter (skratt). Många tänker ”vem är intresserad av mig och vad jag har att säga”, men det har jag aldrig förstått. Jag tänker precis tvärtom, att om jag berättar vad jag har varit med om så kanske det finns andra som känner igen sig i det och kan bli hjälpta av det. Men jag är å andra sidan färdigbearbetad när jag gör det. En föreställning får ju inte bli en terapisession från min sida. Jag vill att mina föreställningar ska vara starten på ett samtal. Hoppas du fortfarande få spela föreställningen i någon kyrka? –Ja, det hade varit en sådan dröm! Gärna i en pingstkyrka, men de skulle aldrig släppa in mig, inte med den affischen (skratt). Jag tror det skulle bli väldigt starka känslor och inte så många skratt. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: PETER KNUTSSON 12 | nöjesnytt