Nöjesnytt Växjö 1
Claes Malmberg är inte direkt de subtila uttrycke
ns mästare, men han har en bredd och rutin som få andra svenska komiker kan mäta sig med. Nu ger han sig ut på vägarna igen med nya föreställningen En kväll med Claes Malmberg, med stopp på Växjö Konserthus den 6 mars. C laes Malmberg började sin ståuppkarriär när många av genrens idag största stjärnor inte ens var påtänkta. På 80-talet varvade han sina enmansföreställningar med inhopp på diverse teatrar i hemstaden Göteborg, och när SUCK – Stand Up Comedy-Klubben startade 1988 var han redan föreningens mest rutinerade medlem. När han uppfann den lika osannolike som odräglige figuren Ronny Jönsson, och tog in honom i de svenska TV-sofforna, slog han igenom på allvar – men det var en framgång som, med hans egna ord, slutade i konkurs, kollaps och katastrof. Claes Malmberg har aldrig hymlat om någonting, vare sig professionellt eller privat, och hans liv har varit kantat av både knarkskandaler och pengabekymmer. Trots detta har han alltid landat på fötterna, och efter att ha hittat sin plats i livet genom buddhismen har han också, sakta men säkert byggt upp en solid karriär, som nu innefattar en mängd TV-serier, långfilmer, mer eller mindre ”seriösa” teaterroller och på senare år en något oväntad sejour som musikalstjärna. Att kalla honom folkkär är kanske att ta i, därtill är han alltför oförutsägbar och kompromisslös, men de flesta anser nog ändå att Claes Malmberg är en ganska kul snubbe. Just nu håller Malmberg för fullt på att spela musikal i Familjen Addams, men han skriver också på den föreställning som ska bli En kväll med Claes Malmberg. Även om han använder sig av genrens teknik är Claes Malmbergs shower rent innehållsmässigt ganska långt ifrån regelrätt standup, utan mer som en komisk föreläsning med musikaliska inslag. 24 | nöjesnytt – Det kommer att finnas mycket utrymme för improvisationer. Det är det jag tycker är allra roligast, att vara så pass väl förberedd och ha ett så pass bra grundmaterial att man kan skita i det och bara freestyla (skratt). Jag har funderat på att göra en show som aldrig börjar. Man pratar liksom om vad man ska göra och sen kommer man aldrig dit förrän det är slut. Det är en rätt kul idé. Känner du att det har blivit viktigare för dig med åren att ha ett budskap i det du gör, att du vill oroa lika mycket som du vill roa? – Nja, i första hand vill jag ju roa, på det klassiska sättet. Jag vill vara rolig. Jag har den enkla filosofin att om folk inte skrattar så är jag inte rolig, då är det mig det är fel på. Samtidigt har jag ett annat perspektiv på mitt yrke idag, med ålderns rätt, och jag vill prata om saker som är viktiga, utan att köra ner mina åsikter i halsen på folk. Däremot vill jag naturligtvis ha substans i det jag framför. Jag är trygg i mig själv numera, och att stå på scen är det absolut roligaste jag vet. Därför försöker jag spela som om varje föreställning vore den sista. Jag hoppas att det smittar av sig. Bland många komiker finns det här ledsna-clownen-syndromet. Är det en myt eller ligger det i komikerns natur att ha en mörk sida, som kanske är starkare än hos andra? –Alla har ju sina mörka sidor, det handlar väl bara om hur noga man vågar titta på dem. Visst kan man tycka att folk idag borde söka mer i mörkret, kanske diskutera det mer, men det får ju inte bli ett självändamål. Jag är en i grunden glad skit, jag sitter inte hemma och deppar eller letar material bland mina demoner bara för sakens skull. Och jag är nog ganska rolig privat också, haha. Har du dina demoner under kontroll numera, menar du? –Yrkesmässigt har jag inga demoner överhuvudtaget, faktiskt. Jag kanske är lite bortskämd så men jag har till exempel aldrig varit nervös när jag ska upp på scenen, eller egentligen tvivlat på min förmåga. Mina privata demoner jobbar jag med, men till skillnad från när jag var yngre tycker jag att det är ganska intressant, typ som ett smärtsamt forskningsarbete. Men om jag gräver ytterligare kanske jag blir rädd på allvar, så jag försöker hitta balansen där (skratt). ■ TEXT: OLA KARLSSON