Nöjesnytt Växjö 1
FOTO: NANNIE PERSSON FYLLER 25 ÅR Den 16 mars 199
0 skrevs musikhistoria i Växjö. Då arrangerades den första konserten i Kulturföreningen Kristinas regi och sedan dess har det blivit över 500 spelningar med både kända och okända namn. I år fyller föreningen 25 år och Nöjesnytt passar då på att ta en tripp längs memory lane. N är några ungdomar från Katedralskolan i december 1989 bestämde sig för att starta en musik- och kulturförening var Växjös musikliv inte mycket att skryta om. Ur det smått legendariska punkbandet Bösös hade musikföreningen Underground fötts, men runt 1990 hade de flesta av de 800 medlemmar man haft under sin peak i princip försvunnit och föreningen självdog. Enter: Café Kristina. Ulf Ekerot, mångsysslare och rockpappa i Växjö hyrde ut en källarlokal mittemot Domkyrkan till de entusiastiska studenterna och Café Kristina, som döptes efter kvarteret lokalen låg i, hade fått ett hem. För alla oss som hängt, och spelat på Underground, och dessförinnan Rockkällaren, BG och Norregård kom Café Kristina som en skänk från ovan. Även om Underground var ball så fanns det en politisk ideologi bakom, vilken i första hand vände sig till punkare och likasinnade. Med Kristina fick vi som helt enkelt bara var intresserade av musik, och kultur i allmänhet, en ny liten oas, detta trots att det i början mest handlade om att fika och lyssna på musik i grupp. Den första konserten Café Kristina anordnade gick av stapeln i mars 1990, i Uffes Källare. Bandet var TV Pop Crisis, sedermera Easy, ett hyfsat framgångsrikt indiepopband som på många sätt visualiserade hur musikscenen såg ut vid den här tidpunkten. Arrangemanget var väl inte det proffsigaste som gjorts, men gav mersmak, både för oss i publiken och för Kristinas medlemmar. Växjöpubliken älskade Café Kristina från första stund och några problem med att hitta frivilliga, eller besökare, hade man inte. Louise Nygren och Peter Johansson har varit med i föreningen nästan ända från starten. Idag ser de tillbaka på den första tiden med värme, om än utan någon direkt sentimentalitet. –Vi har alltid gått på känsla, på det vi gillar och det vi tycker är roligt, säger Louise med ett leende samtidigt som hon rycker lite avväpnande på axlarna. Då var tanken mer att vi ville ha en 26 | nöjesnytt mötesplats för kultur, det var ett lite annat klimat för musik i Växjö på den tiden. Till skillnad från exempelvis Underground hade vi ingen politisk agenda, utan fokuserade på musiken och musikerna. –Vi fick ju också otroligt mycket hjälp och backning från alla håll, både från kommunen, musikaffärer och föreningar och det funkar fortfarande lite så i Växjö, inflikar Peter. Vi hittade lösningar och växte in i det och blev så småningom lite proffsigare. 1992 hade man växt ur Uffes Källare och startade ett samarbete med Konserthuset, Club Submarine, nu under det nya namnet Kulturföreningen Kristina. Sedan dess har KF Kristina bytt utgångspunkt ett antal gånger. Många minns säkert alla fantastiska konserter på Elvagården, eller BG med saknad, medan de något yngre kanske förknippar föreningen med satsningen på de senare årens fina konserter på Palladium. Och när P3 skulle arrangera Popstad 2003 fick naturligtvis Kulturföreningen Kristina en framskjuten position. –Det var under tiden på Elvagården som vi började få riktig struktur i verksamheten, menar Louise. Vi arrangerade så otroligt mycket konserter och lärde oss hur man skulle göra för att det skulle bli på riktigt. I början av 2000-talet var det lite stiltje; vi hade blivit av med Elvagården och gick i princip bara och väntade på att BG skulle bli Musikhuset. Det var en rätt tung period, men vi fick en nytändning när vi engagerade oss i att göra Palladium som skulle bli en riktig scen. Då fick vi ett nytt uppsving och sedan dess har vi varit väldigt aktiva. –Vi är också nöjda med att nu ha Växjö Teater som vår huvudsakliga scen, säger Peter. Det är en fantastisk lokal som både publik och artister gillar. Kärnan i KF Kristinas uthållighet och framgångar ligger, vilket det naturligtvis alltid gör i fallet med ideella föreningar, i det outtröttliga engagemanget. På föreningens hemsida skriver Louise Nygren och Helena Söderlundh något väldigt intressant: att det sällan varit några musiker i Kristinas styrelse. Detta gör ju inte direkt insatsen mindre imponerande. Att utan någon egentlig egen vinning (i form av exponering av sig själv, det egna bandet e.d) lägga ner den energi, engagemang och kärlek föreningen gjort under alla dessa år är så beundransvärt att det knappt finns ord. ”VI TYCKER FORTFARANDE ATT DETHÄR ÄR ROLIGT, SÅ ENKELT ÄR DET”. Vi är en kärna av folk som umgås så det har blivit en naturlig del av tillvaron; att göra det man tycker är roligt tillsammans med sin närmsta vänner. –Det är framför allt arrangemangsbiten jag aldrig tröttnar på, säger Louise. Men det skulle egentligen lika gärna kunna vara Kyrkans Bilbingo, bara jag får hålla på med det. Nu har vi ansökt om pengar fram till 2016, det är väl så långt framåt vi blickar. Peter och Louise säger att de alltid varit ganska dåliga på att fira sig själv i föreningen, men att det kan tänkas att det blir någon typ av 25-årskalas under året. –Visst vore det roligt, men vi får se, säger Louis leende. Vi är inte så nostalgiska av oss, vi blickar hellre framåt. ■ TEXT: OLA KARLSSON