Nöjesnytt Växjö 1
MÅNADENS PROFIL KEVIN PETERSSON LIVINGSTONE Text:
Ola Karlsson Foto: Martina Wärenfeldt/MStudio Kevin Petersson Livingstone är inte någon vanlig 17-åring. Att han med sina välskötta dreads, långa, vältränade lekamen och skarpa, vackra ansiktsdrag skulle kunna tas för en fotomodell är en sak – det är vad som finns där innanför som gör den stora skillnaden, det märker man så fort han börjar prata. När Kevin kommer till Nöjesnytts redaktion har han mamma Linda med sig. Hon håller sig i bakgrunden under hela intervjun, utan att säga någonting och det utstrålar en förunderlig värme dem emellan. Det är tydligt att hon inte är där för att ”hålla koll”, utan för att hon vill och, kanske, helt enkelt därför att Kevin faktiskt inte är myndig än. Det är fint, på något sätt. Trots att Kevin inte är myndig har han sedan 15 års ålder bott mer eller mindre på egen hand. I Malmö, av alla ställen. Tillräckligt för att få vilken förälder som helst att bli orolig, med andra ord. Men Kevin har inte flyttat för att komma hemifrån, utan för att omständigheterna kräver det. Kevin Petersson Livingstone är nämligen Sveriges bästa taekwondo-fighter och för att kunna satsa på sin sport på allvar var han tvungen att flytta till Malmö. Sporten, som är relativt liten i det här landet, har funnits med i Kevins liv ända sedan barnsben, säger han. –Jag är född och uppvuxen i Växjö och när mamma och pappa skilde sig blev jag varannan-vecka-barn. Pappa var tränare i taekwondo-klubben här i stan och de veckor jag var hos honom följde jag alltid med på träningen och tittade. När jag ändå var där kunde jag ju lika gärna börja träna och jag insåg snart att jag tyckte det var roligt. Det dröjde inte heller länge förrän Kevin insåg att han också hade talang för sporten och efter ett par år började han tävla i lite större sammanhang. Utmärkelserna trillade in i strid ström och som nioåring (!) vann han sitt första SM-guld. –Det var då jag började känna att det var riktigt roligt med taekwondo, även om det inte är på speciellt seriös nivå när man är nio år, ler Kevin. Men det var ett stort steg. Jag hade gjort några småtävlingar internationellt tidigare och det är stor skillnad mot att tävla inom Sverige. Inom taekwondo tävlar man i fyra åldersgrupper; – minior, kadett, junior och senior – och även om jag tilhörde miniorer tävlade jag i kadett-klassen, mot de som var fyra år äldre. Det var ju en otrolig sporre att slå dem på tävling och ett bevis på att jag nog var ganska bra. ”Ganska bra” är ett understatement i sammanhanget. Genom åren har Kevin krossat motståndet i Sverige och är idag rankad etta i landet. 2013 blev han uttagen i landslaget för första gången och samma år tog han brons i junior-EM i Rumänien och sammanlagt har det blivit sju SM-guld. För den oinvigde kan taekwondo, som betyder ”foten och handens väg” beskrivas som en kampsport som lägger större vikt på sparkar än de flesta andra liknande kampsporter. Kevin har å sin sida en lite alternativ beskrivning. ”MAN BRUKAR SÄGA ATT DET ÄR SOM EN BLANDNING MELLAN SCHACK OCH BALETT, MAN MÅSTE VARA BÅDE SMIDIG OCH STRATEGISK.” Om man kollar på kickboxing kan man få en känsla av hur det ser ut, men i taekwondo är det bara sparkar från midjan och uppåt och mycket höftrörelser. Förr var sporten mycket mer explosiv, medan det nu har smygit sig in mer strategi, vilket gör matcherna lite mer avvaktande. Kevin framstår som en oerhört lugn och stabil yngling. Självsäker utan att vara kaxig och jordnära på ett synnerligen naturligt sätt. Själv tror han att han har taekwandon att till stor del tacka för hur han har blivit som person. –Taekwondo handlar mycket om respekt och jag tror det lär en att se saker från olika perspektiv. Framför allt nu när jag flyttat hemifrån och sysslar med det i stort sett på heltid, det har gjort att jag verkligen vuxit upp. Sedan är ju taekwondo en individuell sport där allt ligger i ens egna händer och det gillar jag. Man måste även vara psykiskt stark, att kunna läsa av motståndaren och det är blandningen av det fysiska och det mentala blandning av det där som jag gillar. Jag har en speciell attityd till sporten, jag ger mig inte. Jag är orädd. Jag har mött regerande Europamästare men jag har ingen överdriven respekt för motståndare som är på papperet bättre än mig. ”PSYKET ÄR A OCH O. MAN KAN VARA JÄTTEDUKTIG TEKNISKT, MEN NÄR DU VÄL STÅR DÄR PÅ MATTAN GÄLLER DET ATT HÅLLA SIG LUGN OCH KUNNA VARA STRATEGISK, DÅ KOMMER FYSIKEN AUTOMATISKT. DET ÄR NOG DÄR MIN STYRKA SOM FIGHTER LIGGER.” Sedan ett par år tillbaka går Kevin alltså på Procivitas-gymnasiet i Malmö, där han läser idrott med samhällsinriktning. Att det blev just Malmö var helt enkelt därför att de är längst fram i Sverige när det gäller träningsmöjligheter och sparringmiljö i taekwondo och även om Kevin erkänner att det varit en del ups and downs trivs han numera bra med tillvaron i Skåne. –Jag tränar två gånger om dagen, morgon och kväll, plus att jag har skolarbetet så jag har att göra (skratt). Det blir en livsstil att hålla på med taekwondo. Men jag försöker oftast hålla tävlingar och träningar för sig själv och vara noga med att ha en fritid. Jag vill inte att min identitet helt och hållet ska kretsa kring taekwondo. Jag vill inte vara taekwondo-Kevin, jag vill bara vara mig själv. Den 12 november åker Kevin till Montreal för junior-VM, som går av stapeln den 16-20/11. I år det lite skillnad, menar han, eftersom han nu är en av de äldsta på hela mästerskapet, medan han förra gången tillhörde de yngsta. Han har mer press på sig nu, men säger samtidigt att även om han gärna vill glädja dem som lagt ner tid och pengar på honom, alltid upplever den största pressen från sig själv. Mitt i uppladdningen fick han också beskedet att han fått Tommy Svensson pris på 5 000 kronor, som årligen delas ut ut till en ung kvinna och en ung man inom idrotten som uppmuntran och stöd. Men det finns ett mål i Kevins idrotts