Nöjesnytt Växjö 1
astrid marchal – KONSTNÄR PÅ UPPÅTGÅENDE Hon börj
ade måla relativt sent i livet, men efter sin första utställning för fyra år sedan har karriären gått spikrakt uppåt. Möt Astrid Marchal, Växjös nya stjärna på konstnärshimlen. Massor av Växjöbor har sett Astrid Marchals konst utan att kanske ens veta vem upphovskvinnan är. Tidigare i år blev hon nämligen en av vinnarna i Växjö Street Art Contest och nu kan hennes sprudlande, egensinniga abstrakta porträtt beskådas på fem stycken elskåp runtom i staden. Astrid delar sin tid mellan Stockholm och Växjö, men är för tillfället i vad hon kallar halvkarantän här i sin småländska hemstad. Hennes resa inom konstvärlden har visserligen gått snabbt, men att det blev just måleri är kanske inte så konstigt, då hon bokstavligt talat har det i blodet. –Det får man nog säga. Min farfars pappa var konstnär till yrket och vi har en hel del av hans tavlor. Det har funnits mycket kreativitet i släkten, inte minst på pappas sida och när jag var liten introducerade min pappa mig för måleriet. Han hade en massa oljefärger som han i sin tur fått av sin pappa och det var nog där mitt intresse för måleri föddes. Jag har alltid varit kreativ och målat och kladdat med modellera och sytt, men fastnade på allvar för måleriet när jag var 1516. När Astrid gör någonting går hon gärna all in, menar hon. Följdaktligen köpte hon en massa färger och började öva och färdigställa tavlor, utan att visa upp det för någon. Men så en dag, genom en grannes försorg, övertalade Astrids mamma henne att visa upp sina alster. –Jag hade hållit på ganska länge vid det laget och hade massor av målningar som mina föräldrar började hänga upp på väggarna hemma. En dag var det en granne som frågade mamma var de hade köpt den konst de hade på väggarna och mamma svarade att det var jag som gjort dem. Grannen sa att han tyckte jättemycket om dem och att han var intresserad av att köpa någon tavla. Det där spred sig till andra grannar och då kom mina föräldrar med idén om att vi kanske skulle ha en visning hemma. Jag var väldigt skeptisk, mycket för att jag hade så dåligt självförtroende. Till slut övertalade de mig och vi sydde ihop ett event och bjöd in lite folk. Jag hade ingen aning om vad folk skulle tycka, men fick jättepositiv respons. Då var jag i en fas i livet när jag inte riktigt visste vad jag ville göra, så den där visningen stakade ut riktningen för mig, att jag verkligen ville hålla på med målandet på riktigt. Några dagar senare ringde en konstnär som varit på Astrids utställning och ville köpa en av tavlorna och sa att han ville hjälp mig. Han ringde ett par dagar senare och sa att han fixat en utställning i Lund och undrade om jag var intresserad. Och det var jag ju (skratt). Redan från början hade Astrid sin särpräglade stil mer eller mindre klar. Det handlar om stora målningar av enormt uttrycksfulla ansikten, med färger i utsökt symbios. Abstrakta porträtt, som Astrid själv kallar dem. –Jag snöade tidigt in på att göra ansikten. Jag dras till dem på något sätt och jag gillar att jobba med mycket färg och stora format. Jag vet inte vad det beror på, men det som lockar i att ha en så tydlig stil är också att jag ser en tydlig utveckling i det jag gör. Att jag kallar det abstrakta porträtt, är därför att jag inte målar av en person, utan mer ett subtilt och ofta könsneutralt uttryck. Ansikten är fascinerande just för att de rymmer så många uttryck och nyanser. Astrid pausar några sekunder och fortsätter sedan: –Det roliga är att folk brukar säga att det beror på deras dagsform vilka känslor de tolkar in i mina tavlor. Ena dagen ser de en jätteglad person och nästa dag en sorgsen person. Och det betyder kanske att betraktaren lägger in sin egen sinnesstämning i mina målningar och det tycker jag är häftigt. Det kanske är att sätta sig på en väldigt hög häst att tro att ens målningar ska få människor att se någonting av sig själva i dem, men någonstans är det det jag strävar efter. Att vinna Växjö Street Art Contest var stort, menar Astrid. Inte bara för att det ”skithäftigt att se sin konst på gatorna i Växjö”, utan också för att just street art något hon verkligen gillar. –Jag är verkligen för street art och är väldigt inspirerad av konstnärer som Banksy och att man bör se på den typen av konst på ett nytt sätt, som en ny konstform. Och så är jag ju som sagt väldigt förtjust i stora format och har på senare tid börjat måla på dukar som nästan är för stora för att frakta. Så nästa steg blir väl att ge sig ut på gatorna och måla. När det gäller framtiden för konstnären Astrid Marchal är hon försiktigt förväntansfull, även om hon har både planer och mål, både realistiska och mer högtflygande sådana. –Allt är ju satt på paus nu, och ingen vet ju när det blir som vanligt igen. Jag skulle haft en utställning i maj, som är framflyttad, men det jag verkligen vet är att jag vill och tänker fortsätta med målandet. Jag pluggar ju samtidigt, och jag vill egentligen inte prioritera bort något, men om jag vore tvungen skulle jag välja bort skolan och satsa allt på måleriet. Det är där mitt hjärta är. Om jag får drömma fritt vill jag fortsätta ställa ut, kanske levla upp till större gallerier. Och som jag sa tycker jag att det är skitfett att hålla på med konst ute på gatan så målet är att kanske få göra en stor vägg i stan. Eller kanske pryda det nya kommunhuset med min konst, det vore nåt (skratt). I TEXT: OLA KARLSSON 22