Utmärkt Örebro 1
avslutade med några kurser på Stockholms universi
tet. Det har varit full fokus på miljöfrågorna från början. – Det har inte funnits någonting annat som känts tillräckligt meningsfullt och relevant. Jag kan inte låta bli att jobba med de frågorna eftersom jag vet hur viktiga de är. Hur livsavgörande de är för våra barn och de barn som kommer efter dem. Det har inte funnits några alternativ efter att jag förstod hur illa ställt det är. När Sara hamnade i Örebro igen så började S ara Bronner är född i Sandviken men flyttade till Örebro med sin mamma när hon var fem år, först med ett kort stopp i Vivalla för att därefter flytta till och växa upp på Öster i stan. Efter studenten pluggade hon i Uppsala för att därefter ta sig till Stockholm och arbete, där bildade hon familj, man och tre barn, flyttade runt i huvudstaden på olika adresser för att till sist tröttna på storstadens myller och krångligheter. Därför hamnade hon återigen i Örebro som 36-åring 2009. – Det kändes helt rätt, dels för att alla sa att det hade hänt så mycket bra med Örebro under den här tiden. Det kändes som en attraktiv stad att komma tillbaka till, dessutom var jag i en annan fas i livet. Det nära livet blev också som hon hade trott och hoppats på. – Jag bodde i ett hus i Sörby med familjen, jag jobbade på Eklundavägen på det som då hette Örebro läns landsting, numer Region Örebro län. Jag cyklade överallt och allting fanns i närheten. Så det var helt rätt att komma tillbaka. Det här var snabbversionen, en sorts sociala medier-sammanfattning av ett liv så långt. Men låt oss gå tillbaka till ungdomstiden igen. För det var där allting med miljötänkandet inleddes, på Karolinska gymnasiet, långt innan miljöfrågorna stod i fokus. – Jag gick naturvetenskaplig linje på Karro och det är lite kul för det var egentligen där som hela min yrkesbana avgjordes. På den tiden kunde man välja mellan två fördjupande delar, antingen datateknik eller miljövårdsteknik. Datorer verkade vara så sjukt tråkigt, och då var det ju det andra alternativet kvar. Jag var redan då lite intresserad av naturen, dessutom hade jag en väldigt bra lärare, han var fantastisk. – Han öppnade dörren till planeten, till jordens tillstånd redan då, redan 1991 fick han mig att förstå hur det var ställt, det här med växthuseffekten, jag blev ganska påverkad av det. Sara förstod ganska tidigt att man behöver förstå ekonomi för att kunna påverka. Så hon skaffade sig en magisterutbildning i företagsekonomi med inriktning på miljö, med kurser som miljökemi och miljörätt. Hon 19 hon på det som då var Örebro läns landsting, numera Region Örebro län. Ett jobb med stora utmaningar när det kommer till miljöfrågor. – Jag jobbade med hållbarhetsfrågor inom vården, den har också stor miljö- och klimatpåverkan, mycket resursförbrukning, mycket engångsmaterial, läkemedelsutsläpp. En kollega till mig gjorde en studie på IVA där de hade tio platser, på ett dygn genererades tjugo stora sopsäckar med engångsmaterial. Jag var också med på operation några gånger och de möblerar upp ett helt rum med engångsmaterial, i värsta fall blir det inte ens en operation för att det visar sig att det inte behövs, då river man bara ihop allting och kastar det. Går det att påverka ett så stort maskineri? – Jag tror faktiskt att jag påverkat en del, bland annat tog jag initiativ till att göra en livscykelanalys av engångskläder jämfört med flergångskläder inom operation. Det blev ett uppvaknande för många. Jag har också varit med att uppmärksamma att vi har en jättefin sterilcentral på sjukhuset men man använde inte den kapaciteten fullt ut för att man till exempel köpte engångsskålar i plast istället. Att förändra människors sätt att tänka på konsekvenser i framtiden av hur vi lever nu är inte det lättaste menar Sara. – Det är nog en av människans stora svagheter att vi är väldigt kortsiktiga, vi är funtade så. Vi är inte utrustade med den typen av långsiktighet för vi har aldrig behövt det tidigare. Att vi nu ska ta i beaktande konsekvenser som ligger 20-30 år framåt i tiden är svårt för många.