Utmärkt Örebro 1
F öretaget Rima Seafood och Ekboms delikatesser h
ar sitt kontor och lager vid Västra Drottninggatan i Kumla. En lång ståltrappa tar mig upp till kontorsavdelningen där Richard öppnar, ursäktar sig, och springer in för att avsluta ett Teams-möte angående ett kommande projekt där han troligen kommer att vara just den där spindeln som knyter ihop lösa ändar och sammanför folk. Richard är klädd i grovarbetarkläder, håret står åt alla håll och den där snusen under läppen sitter som ett smäck. Han ställer fram två koppar kaffe och lutar sig tillbaka i stolen. På väggen sitter ett diplom som beviset för utmärkelsen Årets Kumling 2019, på golvet åt andra sidan av rummet står en rollup som förkunnar att Richard tillsammans med Davide Lindqvist(Krogensom intefinns, reds anm) fått pris som Årets matentreprenörer i Örebro län 2018 av Länsförsäkringar Bergslagen, detta för initiativet Wadköpings matmarknad. Vi kommer att prata mer om det senare men det är så här jag ser Richard. En person som syns och hörs men som inte lirar i ”glassarligan” utan genom hårt arbete skapar kontakter och fina initiativ tillsammans med andra. En lagspelare som han beskriver sig själv. Mötet han nyss avslutade handlade om ett matprojekt angående vildsvinskött och vi far in i ett långt samtal om det. Om problemen och de ökade kostnaderna med den vildvuxna vildsvinsstammen, om att vi ”måste” börja äta mer vildsvin, och om hur fint och gott kött det är. Vilket jag själv kan stämma in i då jag äter det relativt ofta eftersom jag dragit ner drastiskt på nöt- och nästan helt slutat med griskött. Richard är på gott humör men jag måste ändå fråga hur de här pandemitiderna påverkat honom och verksamheten. Kanske en otaktisk fråga i inledningen av en lång intervju men jag tänker att den bransch han levererar till är en av de som tagit de största smällarna. – Flera av mina största kunder, några med mycket konferenser och möten, drog hårt i handbromsen, någon stängde igen helt och hållet. Det var så klart tufft omsättningsmässigt. Men jag måste ändå säga att vi klarat oss rätt så bra. Man får hitta andra lösningar. Richard Ekbom är uppväxt i Kumla som en rakt igenom idrottskille med närheten till Idrottsparken där han tillbringade stora delar av sin fritid. Det handlade om fotboll på sommaren och ishockey på vintern. Men efterhand blev det ishockeyn som tog kommandot. Och ganska snabbt hamnade han i Örebro och ÖIK där han tillbringade nästan hela sin juniortid. Men efter det återvände han till Kumla där det började hända positiva saker. – Kumla byggde ishall och klubben startade en resa ifrån division tre till Allsvenskan där vi spelade i flera år. Jag spelade säkert 14-15 år i a-laget. Åren i Allsvenskan var direkt under Elitserien där till exempel de två sämsta Elitserielagen samt de fyra bästa i division 27 ett-serierna bildade Allsvenskan efter jul. Under den perioden hade ishockeyn i Örebro problem, Kumla var nummer ett i länet, men på sikt förstod man ändå att de skulle komma tillbaka. Under den här perioden var det full fokus på ishockeyn för Richard, idrotten var det viktigaste i livet, samtidigt arbetade han som stenhuggare de första tio åren där han bland annat tillverkade gravstenar. – Jag trivdes jättebra där, kanske ett av de roligaste jobben jag haft. Man fick jobba med kroppen och det passade mig bra, samtidigt visste jag att när jag blir 60 år så kommer jag inte kunna gå. Men vi var flera idrottskillar som jobbade där och jag kom först in via sommarjobb. Där jobbade Richard fram tills han fick ett för tiden rätt udda erbjudande om att spela ishockey utomlands. – Jag var för dålig för att spela i NHL eller Tyskland men hade lite erbjudanden från Frankrike och Holland och jag tänkte att det kanske var läge med ett äventyr. Men så dök Ryssland upp och min första tanke var att aldrig i livet, dit åker jag inte. Men jag drog dit på en provspel, en vecka i Moskva kunde man ju ta. Sen gick det väldigt bra, och allt imponerade, klubben var CSKA och den legendariske coachen Tichonov var fortfarande tränare. När Richard kom hem efter sin lyckade träningsvecka så fanns det lite att fundera på. – Det var ju bra allting och det här kunde ju bli skitkul tänkte jag. Kontraktet var också riktigt