Sten Omslag: Peter Walker
Sten Innehåll
Sten Ledare: Kai Marklin
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet: Norrvange
Sten Intervju: Kerstin Barup
Sten Stenpriset: De nominerade
Sten Projekt: Ulls hus
Sten Projekt: Henriksdalsallén
Sten Projekt: Svea Artilleri
Sten Porträttet: Peter Walker & Mall of Scandinavi
a
Sten Projekt: Frälsarkransen
Sten Projekt: Locks rike
Sten Forskning: Såga eller borra?
Sten Krönikan: Staffan Strindberg SMÅSTEN KRÖNIK
AN STAFFAN STRINDBERG FOTO: ANNA RUT FRIDHOLM Svallvågor i kalksten D u kan väl skriva nåt om ditt förhållande till sten, sa Peter Willebrand glatt. Mitt förhållande till sten? Jag har min kamelhårsfärgade ytterrock på mig. Bruna skor med röda skosnören, storlek 28 kanske, och brun basker, samma som pappa. Jag tror det är tidigt på våren 1959. Jag står nedanför trappan till brukskontoret och ser genast reliefen med Ölands vapen bredvid ytterdörren. Den är huggen i sten, men sitter inte monterad på fasaden utan i. Ett helt hus i sten. Jo, jag hade sett hus i sten förr. Kalmar slott som skulle bli en älskad lekplats några år senare, men det här var ju ett vanligt hus. Bilden dyker upp under ett telefonsamtal med Henrik Martinsson. Jag har lycklig ringt för att berätta att krematoriet i Kalmar har vunnit Stenpriset. Möts med ett lite förläget skrattande. Det går upp för mig att han väntat på att jag ska ringa, han visste. Jag får sedan läsa juryns motivering, så vackert formulerad att jag inte riktigt förstår vad jag läser. Har jag varit med om detta? ”Lyckats fånga kalkstenens själ”? om morgonen, jag lyfts ur sängen och vi går och kissar i kors. Kokar ägg och jag dricker choklad. Sedan går vi ner på ritstugan och jobbar någon timme innan det är dags att gå och laga frukost åt mamma. Jag ritar mina hus och han sina, pappa alltså. Det ligger en grå ryamatta på golvet under ”bakbordet” på vår arbetsplats. Är man lite frusen kan man stoppa in fötterna under den och då känns stengolvets värme som stannar upp en stund under mattan. Golvet är lagt av stenprover som samlats på kontoret under många år. Marmor, kalksten, granit och säkert en del jag aldrig får veta namnet på. I kulörer från blankpolerade bankpalats till badrum i godisfärg, som rosa engelsk konfekt. Den finns överallt i det öländska landskapet, kallmuren. Tänk så vackert det kan vara. Ser så lätt ut men är så svårt att lägga snyggt. I mitten av 90-talet fick vi uppdraget, Inger och jag, att rita nere på Ölands södra udde. Längst ut, ibland 44 med foten i sundet eller kanske snarare Östersjön, blev det ett gömsle. Mitt första egna möte med kallmuren. Jag prövade själv, vill gärna göra något med handen i varje bygge, men i detta är kalkstenen min eviga motståndare. stenhuggeri och högg, ville visa Tommy Eriksson, min beställare, vad jag ville göra med golvet i krematoriets avskedsrum. Hade en idé om en krysstandad matta. På Mysinge såg de vänligt roade ut och Henrik visade mig hur man bär sig åt. En dag att pröva en idé, känna stenen i handen genom verktyget. Det blev inte som jag trott. Jag skulle inte hugga någon sten till mattan, inte ens den enda jag tänkt. Henrik skulle, han kan hantera en stenmattas textila karaktär. Självsäkert exakt och på samma gång ett handens verk. Kommer jag någon gång fram till att jag vill lägga en lite skrynklig kökshandduk i ett kalkstensgolv då kommer jag att stå där på Mysinge igen. upp till porten. Portomfattning av lågerhuggen kalksten. En port för flickor, med skulpterad katt, en för pojkar med hund. Fast när jag började på Vasaskolan fick vi gå i vilken port som helst. I trapphus och korridorer slipad kalksten. Man minns hur slipad den blivit av tiden om man låter fötterna minnas springet i trappan. Vackert mjukt tecknade sig stegen. I inner kurvan, där räckets smide var blankpolerat av händer som behärskat centrifugalkraften på väg ut till kulgropen, började den svallvåg som löpte längs plansteget för att stilla sig i mötet mot väggen. J Fred Olsson, som ritade skolan 1916, visste att använda material. Allt en barnhand kan nå är i sten och tegel. Material som åldras med skönhet. Fönsternischer, blankpole rade av blöta barnrumpor som sökt värmen från radiatorn under några minuter innan fröken kom för att öppna för nästa lektion. Vackrare och mera hållbart kan det nog inte bli. STAFFAN STRINDBERG, ARKITEKT OCH VINNARE AV STENPRISET 2014
Sten Småsten: Nytt från branschen
Sten Fråga Kurt & Kai: Ta bort klotter
Sten Marknaden