Nöjesnytt Jönköping 1
Nöjesnytt Jönköping PÅ KROGEN
Nöjesnytt Jönköping JÖNKÖPINGS BÄSTA 2012
Nöjesnytt Jönköping NÖJESNYTT MODE
Nöjesnytt Jönköping STUDENTLIV
Nöjesnytt Jönköping TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Jönköping NOTISER
Nöjesnytt Jönköping DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Jönköping RECENSIONER
SIONERBIORECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECENS MÖ
HIPPAN Regi: Leslye Headland, 2012 Medverkande: Kirsten Dunst, Isla Fischer, Rebel Wilson m.fl. nnnnn Att skriva en recension om Möhippan är som att skriva sin egen dödsruna. Det blir fel hur man än gör. Möhippan är nämligen en frimodig film om slafsiga brudar och att då tycka den är tråkig är som att säga att kvinnor inte får vara slafsiga. Vilket de såklart får. Det är bara det att det också måste finnas någon poäng med berättelsen. Bridesmaids är ett bra exempel där det obekväma både är roligt och känns frigörande. På samma sätt som jag ogillar t.ex. Baksmällan 2 är det här nämligen bara plumpt. När Becky förlovar sig ber hon sina ”väninnor” från gymnasiet att bli hennes tärnor. Kompisarna är svin som inte kan bete sig och förstör inte bara stämningen utan också bröllopsklänningen. De tre arketyperna, som hämtade från Sex and the City, är karriärsbitchen Regan, ohyfsade Gena och sexhungriga Katie. Tillsammans blir de knappast den mångbottnade bilden av ”kvinnlighet” (vad det nu är) som den här typen av film vill försöka problematisera. Det blir bara taskigt, tråkigt och ledsamt. Är det för att Becky är tjock (och trivs med det) som hon är ett lämpligt offer? Kirsten Dunst är strålande i bitchrollen och det enda som gör filmen någotsånär sevärd. Oavsett vad så är i alla fall Möhippan milsvida roligare än Sex and the City 2. Om nu det säger något? JONAS DANIELSSON THINK LIKE A MAN Regi: Tim Story, 2012 Medverkande: Meagan Good, Gabrielle Union, Regina Hall mfl. nnnnn Det är egentligen helt otroligt. Komedier hämtade ur Män är från mars och kvinnor är från Venus kändes gamla redan på 1990-talet och är idag lika uråldriga som telefon med nummerskiva (eller har det blivit retrochict?). I filmen heter boken Tänk som en man, bete dig som en kvinna – men är samma typ av larv. Här har man sina givna roller, man slåss fortfarande om favoritsoffor, är omanlig om man gråter till filmer, får extrapoäng om man har sex (som man), är för stark för sitt eget bästa om man är karriärkvinna och så vidare. Bara man hittar rätt pusselbit till sitt hål i hjärtat kan man bli komplett, om man lär sig kompromissa och alltså inte vara sådär karriärsfokuserad om man är kvinna. Män blir rädda då. Det är lika outhärdligt att se som att skriva om. Skulle jag tvingas leva i den värld som målas upp i Think like a man skulle jag flytta ut i skogen och bli eremit i väntan på en ny civilisation. Det kanske jag gör ändå i och för sig... JONAS DANIELSSON TED Regi: Seth MacFarlane, 2012 Medverkande: Mark Wahlberg, Mila Kunis, Giovanni Ribisi m.fl. nnnnn Alltså allvarligt. Hur kul kan en film om en talande teddybjörn och hans bästa kompis Mark Wahlberg vara? Rätt så rolig faktiskt. Historien om Ted och John (Wahlberg) som snart tvingas välja mellan Ted och ett vuxet liv med sin flickvän är mest en förevändning för att försätta Ted i roliga, och mindre roliga, situationer. Själva ”grejen” är förstås att gosedjuret röker på, svär och beter sig allmänt illa, men ändå har ett gott hjärta vilket cementerar deras 25-åriga vänskap och gör att vi kan sympatisera med nallen. När själva upplägget blivit naturligt sjunker charmen med filmen. Jag menar, hur många gånger är det egentligen kul med en bongrökande teddybjörn? Underbälteshumor är inte särskilt roligt, men tack vare Seth ”Family Guy” Macfarlanes känsla för fula ord och grova skämt lyckas filmen ändå balansera på den där gränsen utan att tippa över alltför ofta. För samtidigt som det är tråkiga sexskämt som hämtade från någon gammal Porkysfilm finns här smarta referenser till flera populärfilmer. Till exempel har Titta vi flyger (1977) blivit så pass gammal att deras skämt med andra filmer passar utmärkt som humor i den här. Eller var det bara nördkul? JONAS DANIELSSON 360 Fernando Meirelles, 2011 Rachel Weisz, Jude Law, Anthony Hopkins m.fl. nnnnn Filmer som vill berätta flera historier samtidigt för att lyfta perspektiven kan vara riktigt lyckade. Short Cuts, Crash och Älskade hundar är exempel på filmer där det fungerar utmärkt. Ni fattar va? I 360 fungerar det inte lika bra. Här samsas historier om otrogna par, en sörjande far, en sexualförbrytare, en tandläkare och hans sköterska. Allesammans verkar de brottas med någon form av trohet – det kan vara trohet mot sig själv, sin partner eller sina mål. Sammantaget säger tyvärr filmen inte mer än dess beståndsdelar, vilket är själva poängen med dessa korsande trådar av historier. Visst kan det ibland kännas hisnande hur slumpartade händelser skapar olika riktingar i våra liv. Men det visste vi väl redan? Anthony Hopkins är lysande i sin historia och berättelsen om sexualförbrytaren spelad av Ben Foster skulle ha kunnat vara en egen film och betydligt mer intressant. På papperet ser 360 ut att vara ett vinnande upplägg med fantastiska skådespelare, Guds stadregissören Fernando Merielles och Peter Morgan, manusförfattaren till The Last King of Scotland och The Queen. Synd då att även det mest förhandstippade laget ibland misslyckas med att göra mål. JONAS DANIELSSON