Omtanke 1
kvar hos oss några år skulle vi inte kunna ta emo
t nya barn, för det finns ingen plats i hemmet. Jag tycker det alltid skulle finnas en plan för ”Vad händer nu?” Och alla borde ha rätt till hjälp att skaffa eget boende, men så är det inte hos alla kommuner. Jag skulle vilja ha ett kontrakt, när jag tar emot en ungdom, där det står vad som ska hända sen. Det skulle vara en trygghet både för ungdomen och oss som familjehem. Sanna och hennes man är mycket nöjda med Humana, som de jobbat för sedan några år. En gång i månaden träffar de en grupp med andra familjehem. – Det är en trygghet att följa varandra Barnen som kommer till ett för dem helt okänt hem brukar få ge en godisbit till hundarna, som kan hjälpa till att avdramatisera situationen. Foto: Getty Images Sannas tips till andra som vill bli familjehem Q Ta en första placering som jourhem istället för familjehem för att se vad det är, då finns också oftast en tidsgräns och ni hinner känna av om det är något för er. Q Kontakta ett konsultentstött företag som du skulle vilja jobba med, för de är tillgängliga och kan hjälpa till med stöttning och råd dygnet runt. Q Se över din arbetssituation för att se om du kommer att ha tid och ork. Att jobba heltid samtidigt kommer förmodligen inte att fungera, de här barnen tar mer tid än ens egna barn. Q Se över din bostad så det finns plats för barnet att få ett eget rum. De ska inte behöva dela rum med dina eventuella egna barn. Q Det är inte alltid enkelt, men den kärlek och uppskattning som man oftast får från barnet/ungdomen och många gånger även föräldrarna överväger svårigheterna. blir sekretess, och än mer tungrott. Första gången var det lite läskigt och jag tänkte att tänk om någon kommer hit och hotar oss med vapen till exempel. HITTILLS HAR DE haft tio barn placerade hos sig. Genom åren har de haft ett eller två barn i olika perioder. – Ett barn i taget passar vår familj bäst, då det kräver mycket ork och energi. Vi har sagt att vi bara ska ta emot tonåringar, men det har även glidit in tre mindre barn; två femåringar och en åttaåring. Socialtjänsten är ansvariga för barnen till de är 18 år eller har gått ut gymnasiet. Sedan händer det att de ”släpps fria”, utan någon ordentlig plan. – Vi har hört fruktansvärda historier om ungdomar som bara släppts efter att de fyllt 18 och att de i princip stått på gatan med sina väskor. Då är det lätt att som familjehem känna sig utnyttjad av socialtjänsten, då de vet att vårat hjärta brinner för barnen och att vi inte slänger ut dem på gatan. Och skulle alla barnen få stanna och få stöd och hjälp. Man kan ringa sin konsulent på Humana dygnet runt och vill jag att någon av dem kommer så gör de det, oftast redan nästa dag. Om jag av någon anledning inte har möjlighet att ringa samtal, till skola eller myndigheter så hjälper de till med det. Det har också all kontakt med socialtjänsten, vilket är väldigt skönt. Det jag saknar är en slags ”barnvaktspool” där vi kan hjälpa varandra och dit man kan höra av sig om man behöver barnvakt, ifall man måste åka i väg på något viktigt, berättar Sanna. Sanna säger att hon är så imponerad av barnen som kommer, ibland med bara en liten väska med kläder. – Där står barnet i hallen, tillsammans med vuxna människor de aldrig träffat tidigare, till ett hem de aldrig varit i. Och de har aldrig gråtit. Vilka kämpar, vilka små krigare. Det gör ont i hjärtat att tänka på vad de stått ut med i sina liv, och då har hundarna varit guld värda, säger hon. HUNDARNA CHILLA OCH Essie, av rasen Pumi, arbetar två dagar i veckan som skolhundar. De är en stor tröst och glädje även för barnen som kommer hem till oss, för de avdramatiserar situationen. – Barnen får godis i handen som de ger till hundarna. Hundarna hjälper till vid www.ssil.se | 23